emma

Det fanns en gång då jag försökte vara och skriva poetiskt. Det lutade mer åt det pAtetiska hållet men då trodde jag att jag var djup och lyckades förmedla en känsla. Det är rätt kul att få komma hem och gå igenom en del texter som man sparat på datorn och minnas tillbaka hur man brukade tänka. Jag ville vara djup, svår och oberäknerlig. En sån som satt och filosoferade och drog smarta slutsatser samtidigt som man skulle tala i gåtor.

Jag misslyckades rätt hårt förstår jag nu i efterhand. :)

Ett tag skrev jag mycket berättelser i teaterform. Och eftersom jag aldrig direkt fått visa upp dem så tar jag mig friheten att publicera ett stycke Emma-försöker-vara-djup från en början av en pjäs. Bara för att ge mitt ego en kick av publicitet från nånting som jag var rätt nöjd med när jag väl skrev den. För då tyckte jag faktiskt att jag var i den kategori jag ville vara i.

Whatever. Min blogg, mitt ego. :p

Here we go.

Skriven 2005:

Jeanette och Thomas ligger i sängen en söndagsmorgon. Det skarpa solljuset tränger igenom de tunna gardinerna att det har bildats en springa över hela lägenheten, som egentligen är för trång för dem båda.
Jeanette: Att drömma sig bort, menas det med att man inte trivs där man är i nuläget?

Thomas: Kanske det. Drömmer du dig bort nu?

Jeanette: Jag vet inte.

Hon reser sig upp från sängen. Tar på sig morgonrocken och går mot köket.

Jeanette: Vad vill du ha att äta till frukost?

Thomas: Känner inte du mig vid det här laget?

Hon småsuckar.

Jeanette: Två hårdkokta ägg, en kopp kaffe och en knäckebrödsmacka med mycket ost på.

Thomas nickar.
Jeanette: Blir du aldrig uttråkad av att äta samma rätt år ut och år in?

Thomas: Faktiskt inte. Jag trivs med rutiner.

Jeanette: Så du drömmer dig aldrig bort?

Thomas: Det är nog inte ofta det.

Jeanette: Då måste du verkligen trivas med allt i ditt liv.

Thomas: Mmmja. Antagligen.
Jeantte kommer tillbaka med en bricka med en kopp rykande kaffe och en knäckemacka.
Jeanette: Äggen var slut.

Thomas: Trist.
Han äter.

Hon tittar ut i tomma intet.
Jeanette: Rutin efter rutin. Allt går på rutin.
Det blir tyst.
Thomas: Vad tänker du på?

Jeanette: Jag drömmer mig bara bort.