emma

Tycker du inte att det ens är lite intressant? Jag menar. Jag tycker att livet på ett eller annat sätt är väldigt fascinerande. Att alla dessa atomer i en viss uppsättning, blir till liv. Jag är en uppsättning atomer. En sån där sak som man lekte med på naturkunskapen, dock i en lite mer komplicerad form. 

Men borde jag inte vara något mer än materia? Är jag bara en biologisk maskin som helt random lever mitt lilla liv utan rätt att kräva, utan rätt att vilja, utan rätt att göra val, eftersom jag ändå bara är av materia som ska acceptera (jag ska inte ens behöva acceptera) att saker är som de är.

Om allting på jorden bara, och endast bara är av materia och energi. Och livet lever sin lilla gång genom olika former som växter, djur och människor, om allting bara händer utan mening och utan val.

Hur kan då människor säga att livet är orättvist? Jag menar. Om det inte finns någon poäng med liv, om liv bara finns, hur förklarar man rätten till frihet? Hur förklarar man rätten till ett värdigt liv? Hur kan man kräva moraliska handlingar?

Om det inte finns någon poäng med att leva, varför kämpar vi så hårt då?

När jag blir stor ska jag gifta mig med David Batra och ha ett hemligt förhållande med Johan Glans.

Tack Ella för den fina födelsedagspresenten. Kvarteret skatan-show. Kan inte överskattas! :)

M: Vem ska vara bestman?
F: Ulf ska vara din bestman.
M: Ulf? Han är väl ingen best.. han är inte den bästa mannen. Han är mer den sämsta mannen.
F: Du har kanske rätt.
M: Han är helt störd.
F: Jo, han måste ha någon bokstavssjukdom.
M: Ja! D-U-M.

Lovley <3

När vi ändå är inne på det här med kategorisera, oavsett om det är bra eller dåligt, så har jag tänkt lite på det där med manligt och kvinnligt. Otippat. :p

Det där med kvotering. Manliga yrken vs. kvinnliga yrken.

Kanske är det sant att jag som kvinna drar mig till de yrken som domineras av kvinnor, just för att jag omedvetet tänker att såna som jag lyckas på dessa områden. Jag kategoriserar mig själv som kvinna i det här fallet och låter det styra mina val.

Men. När man pratar om kvotering så blir det nästan samma sak fast tvärtom. Eller? Vi diskuterade några stycken häromveckan om hur arbetsgivare väljer minoritet framför majoritet beroende på vilket kön eller etnicitet som dominerar just på den arbetsplatsen. Det som klassas som typiskt kvinnliga yrken vill hellre ha en man istället för en kvinna och vice versa. Men det gör ju att jag automatiskt blir omotiverad till att söka "kvinnliga" yrken och satsar på ett typiskt "manligt" (eftersom det ger större chans till jobb) även om jag inte riktigt vet om det är det jag vill jobba med. Men jag tänker att såna som jag får större chans att lyckas på dessa områden.

Svårt det där. Tanken är fin, som med så mycket annat. Men när (om) det blir jämställt på alla arbetsplatser, vad kommer bli det politiskt korrekta sättet att anställa då?

Visst. Jag kan gå med på att det är lättare att kategorisera människor än att se alla personer man möter som just, enskilda individer. Man orkar inte engagera sig utan sätter en etikett på folk för att kategorisera i hjärnarkivet när man ska bedöma dem.

"Mjukisbrallor och fakeblond. Then I know."

"Tatueringar, snaggad och kör motorcykel. Aha..."

"Feminist? Vaddå, vill du att män ska betala manskatt då eller?"

Måste man kategorisera allt? Måste man kategorisera någon bara för att man har en teori, för att man lever på ett visst sätt, för att man strävar efter ett visst mål?

Jag vill inte bli kategoriserad. Men det blir jag ändå.

att det inte gick som planerat

Tredje inlägget på tre timmar. Good job! Or something.

Men blev så upprymd. Tittade på kvällens debatt angående socialminister Göran Hägglunds DNdebattartikel angående kultureliten.

Oj oj oj vilka känslor det finns. Provokation. Å så underbart! Under den lugna politiskt korrekta ytan så finns det faktiskt åsikter. Tänka sig! Tänka sig att folk faktiskt har andra åsikter än det som anses vara "rätt". Underbart. Underbart!

Tack för debatt. Tack för diskussioner. Tack för utrymme att säga sin åsikt.

Man vet att mannen är normen i samhället när kvinnor som beter sig manligt anses coola medan män som beter sig kvinnligt anses fjantiga.

Nej men oj. Det är ju så det är idag.

När diskussionen tas upp och man försöker ändra på normen så kommer protester. Om mannen inte är normen, vad är då manligt? Vad är manligt om inte störst bäst och vackrast? Stackars männen.

Bullshit säger jag.

Det är den härskande ideologin (det vill säga normen, det "normala") som är skapad av de härskande i samhället. Och när man försöker rucka lite på hierarkin så blir det helt plötsligt "synd om männen". Stackars stackars män.

Dagens visdomsord: Följ din inre röst.

And I will.

Okej. Nu tänker jag det som så många andra har tänkt. Och ännu inte tänkt.

Oavsett om jorden har funnits i miljoner år eller tusentals år så har jorden funnits sjukt länge. Ofattbart så min hjärna inte riktigt kan greppa tiden.

Och tänk. Om inte kärnvapenkrig eller miljöförstöringen tar kål på planeten inom snar framtid (eller nåt annat) så kommer jorden kanske leva ganska många år till. Och hur många år lever idag en genomsnittlig människa? I god miljö mellan 80-85 år?

Och om jag får tillbringa 80 år på denna jord så är det bara en fjärt i rymden om man tänker på hur länge jorden har funnits. Jag är egentligen bara en astronaut på en rymdfarkost i universum som så lätt får för mig att allt kretsar kring mig.

Så mycket man har missat. Så mycket man kommer att missa. Och så många människor som inte kommer bry sig ett skvatt om att jag har existerat.

Relationer. Man har relationer till allt. Till föräldrar, vänner, skor, tidningar, husdjur, nyhetsankaren på tv, pengar, bostaden, politik, blommor, skog, båtar, you name it.

Allt man kan värdera på ett eller annat sätt har man en relation till.

En bebis ökar i värde när den föds för man får en närmre relation till den än när den ligger i magen som en liten cellklump. Relationen till människor i krigshärjade länder blir starkare om man lär känna någon som har flytt ifrån en sån situation. Och klädesplagget i gardroben ökar i värde om man förknippar den med en period som man känner starkt för.

Den starkaste relationen du har blir per automatik den viktigaste.

Frågan är då: Känner du dig tillräckligt tillfredställd av den?

Med vilka ögon dömer man egentligen. Man bör väl leva som man lär men det är svårt. Man vet vad man borde men gör det motsatta.

Den stora resan på svt just nu tycker jag e mysig. Men skapar små aggressioner när man märker hur kvinnorna behandlas sämre än männen.

"Männen får bada. Inte kvinnorna. Kvinnorna får använda kräm."
"Varför har du bara en fru? Jag kan skaffa en till åt dig."

Låter roligt. Men rätt hemsk verklighet. Kvinnor får inte tvätta sig med vatten och måste dela sin man med andra. Dock gillar jag deras vänlighet. Eller, dokumentärer är väl alltid vinklade på ett eller annat sätt. Men folken som familjerna besöker är så vänliga. Sociala och nyfikna. I like.

Håller på och läser vetenskapsteori för nybörjare. Emma läser och läser. Boken är inte spec tjock men jätteintressant. När jag blir stor ska jag nog bli vetenskapskvinna. :p

Var och såg "Allt för min syster" i går. Riktigt liten snyftfilm. Biosalongen var fylld av medelålders kvinnor som snöt sig i sina näsdukar när scenerna blev för starka (och musiken satte i gång precis i det ögonblick för att skapa känslor till max). Men nu i efterhand. Budskapet var bra. Vissa repliker var klockrena och det var en riktigt fin film. Äkta. Allt för min syster.

Varför är det bara gröna linjen som privilegieras med helt och hållet fräscha tbanevagnar? Dumt. Mycket dumt. Spec om man mest åker röda. :p

Speciellt när man ser att sånt här är bland de mest sedda på Youtube just nu.

Att bete sig rationellt behöver inte betyda att man tänker i ekonomiska vinster. Det handlar om det man värdesätter mest och att man prioriterar det framför allt annat. Vill man hellre ha mer fritid än en fet plånbok är man alltså inte irrationell. Inte heller om man prioriterar frid i hjärtat mer än att uppfylla kriterierna för det som samhället kallar status.

På jobbet igår tyckte folk att jag va för djup som ställde frågan om det finns någon moralisk skillnad mellan prostitution och porrindustrin. Liksom frågan om människan föds med moral eller om det är något individer får lära sig med tiden.

Gosh, ibland känns det som om jag kommer från en annan planet.

Det är lite roligt att gå på seminarium och observera beteenden när det är precis det vi läser om. Interaktion mellan individer. ;)

Har precis läst om det som man i folkmun kallar grupptryck. Hur starkt det är. Hur mycket det påverkar människors handlingar, oavsett avsikter. Vad människor är beredda att göra för att smälta in. Lite läskigt. Men mänskligt.

Mycket sitter hos bektraktaren.

Att det ska vara så viktigt att känna sig förstådd.

Ibland fattar man irrationella beslut. Det är lite knäppt ändå. Den där intuitionen. Instinkten. Nåt stämmer inte men man kan inte sätta fingret på det. Irrationellt. Men att fatta det beslutet gör att det blir lite lättare att andas.

Hur kan folk inte vara intresserade av politik när det handlar om deras liv? Hur kan man ge upp så lätt? Man ger inte ens upp, för man försöker inte ens. Så länge man har sitt på det torra. Människorna kommer hinna bli robotar innan robotarna hinner bli mänskliga. På riktigt! Wake up!

Granska alltid dina källor. Viktigt. Mycket viktigt. (till och med den här bloggen ;))

Speciellt de källor som du bygger dina värderingar på. Vem säger så? Var har du hört det? Varför är det så här? Finns det några alternativ?

Jobbigt?

Well. Bubblor spricker. Alltid värt att kolla om man lever i en.

Män som hatar kvinnor. I liked the movie. Och jag kan inte neka till att jag njöt av att se förmyndaren vara fastbunden och känna på samma känsla om karaktären Lisbeth måste ha känt vid överfallet. Han va verkligen ett saddistiskt svin och en våldtäktsman.

En bekant försöker provocera ibland och prata om lobotomi. Att sexförbrytare i stället för att kastreras (som många verkar tycka är rimligt när de hör om olika våldtäktsfall) opereras i hjärnan så de blir långsamtänkande invalider, typ. Det mest provocerande var att en annan som va me i diskussionen faktiskt tyckte att man kunde använda det på vissa människor. Liksom tvångssterilisering.

Nej men folk får ju tycka vad de vill.

Vidriga handlingar bör bestraffas. Men att fysiskt gå in i en annan människas hjärna och förstöra dennes förmåga att någonsin kunna bli redig. Är det etiskt?

Som boken min som jag läser i plugget nu; Det enda som ger mening i en människas liv är moralen.

Men vissa tycker att pengar och kontroll är mer värt än människoliv. Det är trist.