livsprojekt
En gång för längelängesedan hörde jag en predikan om besvikelse. Jag minns den fortfarande. Hon pratade om besvikelsens ryggsäck. Att av alla ryggsäckar vi bär på under livets resa så är besvikelsens ryggsäck den allra tyngsta. För den innehåller frågor utan svar och förväntningar som aldrig uppfyllts. Den innehåller händelser som blivit till besvikelser.
Ibland vill jag skrika förlåt. Då när jag inser mina misstag och handlingar som jag önskar jag kunnat göra på annat sätt, gjort ogjorda eller de som jag fortfarande inte vet hur jag skulle hanterat annorlunda men som ändå resulterat i sår. Men jag glömmer ofta bort något minst lika viktigt: att förlåta.
Aj aj. Det svider. Förlåta? Varför då? Varför ska jag förlåta något som någon gjort som är helt stört. När jag inte gjort något för att förtjäna det, när jag blivit sviken appropå absolut ingenting.
Bara det att, när man gör det, lättar besvikelsens ryggsäck en aning. Det blir lite lättare att andas, man mår lite bättre, den besvikelsen är inte längre en del av ens liv. Man blir lite mindre bitter.
Ibland vill jag skrika förlåt. Då när jag inser mina misstag och handlingar som jag önskar jag kunnat göra på annat sätt, gjort ogjorda eller de som jag fortfarande inte vet hur jag skulle hanterat annorlunda men som ändå resulterat i sår. Men jag glömmer ofta bort något minst lika viktigt: att förlåta.
Aj aj. Det svider. Förlåta? Varför då? Varför ska jag förlåta något som någon gjort som är helt stört. När jag inte gjort något för att förtjäna det, när jag blivit sviken appropå absolut ingenting.
Bara det att, när man gör det, lättar besvikelsens ryggsäck en aning. Det blir lite lättare att andas, man mår lite bättre, den besvikelsen är inte längre en del av ens liv. Man blir lite mindre bitter.
Kommentarer
Trackback
