det där med status
Nu är filosofemma i farten igen. Men that's who i am.
Har funderat lite kring det här med status. Brottas nämligen med det problemet att det är viktigt för mig, men helt ärligt tycker jag att det hela verkar vara så sjukt värdelöst.
Mår man bättre av att ha status? Har hört att undersökningar visat på det. Men är man bekväm med sig själv då? Att välja status framför att utgå från vad man själv vill och mår bra av och som man på riktigt tror på tror jag inte är hälsosamt. Det stör mig i alla fall att min prioriteringslista verkar ha placerat punkterna i den ordningen.
Det känns liksom inte värt det.
Har funderat lite kring det här med status. Brottas nämligen med det problemet att det är viktigt för mig, men helt ärligt tycker jag att det hela verkar vara så sjukt värdelöst.
Mår man bättre av att ha status? Har hört att undersökningar visat på det. Men är man bekväm med sig själv då? Att välja status framför att utgå från vad man själv vill och mår bra av och som man på riktigt tror på tror jag inte är hälsosamt. Det stör mig i alla fall att min prioriteringslista verkar ha placerat punkterna i den ordningen.
Det känns liksom inte värt det.
Kommentarer
Postat av: T.
Det behöver inte nödvändigtvis finnas något motsatsförhållande. De som tillmäts högst status är ju inte sällan de som väljer sin egen väg i stället för fårskocken. Det är fårskocken som är boven i dramat, inte begreppet status som sådant. Det kan man ju fylla med en betydelse av vad som helst. Om du tycker att det är status att sitta på en sten så blir det ju status för dig.
Postat av: Emma
Haha. Sant. Kul att höra från dig för övrigt. :) Nej, det måste inte vara ett motsatsförhållande, men om man eftersträvar status (vara omtyckt av sin omgivningen) mer än att sitta på en sten (som kan vara något man trivs med men som kanske anses larvig i den krets man befinner sig i) så blir det en motsats. men förstår din poäng och håller med dig.
Trackback
