har jag fel?
Man vill ju så gärna tro att sin egna världsbild och sina egna värderingar är de riktigt sanna. Man (jag dårå) har så svårt att se världen ur ett annat perspektiv som känns helt främmande och fundera: "tänk om det här är rätt sätt att tänka". Jag försöker vara öppen för sånt, även i det lilla (har exempelvis provat om jag gillar öl x antal ggr, men icke. liksom oliver, kaviar, chic lit-böcker, skräckfilmer and so on), men hur mycket jag än vrider och vänder - kan inte. Det går inte. Jag är fast.
Smaklökar och kultur är väl å andra sidan inte samma sak och det senare går ju att anpassa, dock till en viss grad vill jag hävda.
Grundvärderingar som man växer upp med, som man bygger sitt liv på, som formar hela ens identitet, sitter som gjutet i sten. Gjutet. Vad händer om jag har osunda värderingar, illusionerad bild av verkligheten, blandar ihop rätt och fel? Det är (för mig i alla fall) sjukt svårt att ändra det som sitter så djupt, även om jag intellektuellt skulle dra en annan slutsats.
Funderar nämligen lite över det jämställdhet-tänk man är uppvuxen med. Själv är jag otroligt nöjd med den, trivs med den och mår bra av den. Men, för nåt slags skojs skull, ställer jag mig frågan ifall det skulle vara fel tänk. Liksom behovet av egentid och min okränkbara självständighet. Tänk om det skulle vara fel sätt att leva. Att det gör mig mer olycklig än om jag skulle prioriterat och tänkt annorlunda.
Intellektuellt sett ogillar jag nämligen att jag verkar vara något av en socialdarwinist (västvärlden har kommit mycket längre än alla andra kulturer) och har tidigare varit otroligt duktig på att döma alla andra som inte lever efter den kultur som jag är uppvuxen med.
Det är rätt intressant kan jag tycka. Troligtvis är det inte så lätt att ändra en människas perspektiv enbart genom argumentering. Kulturen påverkar big time.
Smaklökar och kultur är väl å andra sidan inte samma sak och det senare går ju att anpassa, dock till en viss grad vill jag hävda.
Grundvärderingar som man växer upp med, som man bygger sitt liv på, som formar hela ens identitet, sitter som gjutet i sten. Gjutet. Vad händer om jag har osunda värderingar, illusionerad bild av verkligheten, blandar ihop rätt och fel? Det är (för mig i alla fall) sjukt svårt att ändra det som sitter så djupt, även om jag intellektuellt skulle dra en annan slutsats.
Funderar nämligen lite över det jämställdhet-tänk man är uppvuxen med. Själv är jag otroligt nöjd med den, trivs med den och mår bra av den. Men, för nåt slags skojs skull, ställer jag mig frågan ifall det skulle vara fel tänk. Liksom behovet av egentid och min okränkbara självständighet. Tänk om det skulle vara fel sätt att leva. Att det gör mig mer olycklig än om jag skulle prioriterat och tänkt annorlunda.
Intellektuellt sett ogillar jag nämligen att jag verkar vara något av en socialdarwinist (västvärlden har kommit mycket längre än alla andra kulturer) och har tidigare varit otroligt duktig på att döma alla andra som inte lever efter den kultur som jag är uppvuxen med.
Det är rätt intressant kan jag tycka. Troligtvis är det inte så lätt att ändra en människas perspektiv enbart genom argumentering. Kulturen påverkar big time.
Kommentarer
Trackback
