emma

La mig nyss i en abortdiskussion, eller snarare ett samtal, på Facebook om en kvinna som ångrade sin sena abort. Klickade på länken som min vän hade och läste berättelsen om kvinnans val men även kommentarerna efteråt. Med tanke på det abortseminarium jag var på under Almedalsveckan i Visby så sitter argumenten för och emot fortfarande färska i huvudet, och hela dilemmat med abort har på något sätt fångat mitt intresse.

Om man börjar med att bortse från vems rättigheter som har företräde så läste jag som sagt kommentarerna till den text som det handlade om. Och förutom författarinnan så fanns det åtminstone en till som hade gjort abort av samma anledning - på grund av omgivningens påtryckningar.

Pojkvän, familj, vänner. Ingen hade frågat de gravida kvinnorna om deras åsikter, utan bara uteslutit det ena av alternativen och bestämt deras och barnens öde utan någon som helst hänsyn till de mest inblandade parter. Det reagerade jag starkast på och allt snack om fri abort är inte hållbart så länge kvinnan själv vill fortsätta graviditeten.

Abortlagstiftningen är till för kvinnans rätt att avsluta sin graviditet. Inte omgivningens.

Man kan ha sina åsikter om abort är rätt eller fel, men om fri abort ska vara ett alternativ ska det vara för den som det berör, inte ses som en självklarhet bland dem som ska finnas till som stöttepelare no matter what.