emma

För vad mer kan man begära? Inkomst, tak över huvudet, frisk, människor runt omkring en som får en att må bra. I ett land där man har alla rättigheter som finns att överhuvudtaget få. Jag har möjlighet att få ha skor på mina fötter, kläder att ha på min kropp, mat på bordet, en säng att sova i och dessutom lever jag i överflöd.

Det är som att poletten börjar falla ner. Problem som jag har sett som problem, som jag troligtvis fortfarande kanske ser som problem, behöver egentligen inte vara det. Jag har möjligheten att göra någonting åt det. Är jag missnöjd med någonting, har jag rätten, kunskapen, möjligheten, att ändra på det.

Det finns människor som inte har det. Som har riktiga problem. Som inte kan sova om nätterna, som inte får äta sig mätta, som inte får lära sig läsa eller skriva, som inte har några som helst rättigheter om de inte har rätt plånboksstorlek.

Kanske måste man uppleva det för att förstå. Men jag tvivlar på att man blir lyckligare av att aldrig bli nöjd.