så där varm inombords
Troligtvis har det att göra med att jag inte var hemma förra vinterhalvåret att jag tycker det är supermysigt med höstens färger och att jag inte alls har några problem med att det blir kallare och mörkare. Men jag trivs med att vara tillbaka i Sverige. Jag gör faktiskt det. This is my home.
Men så får man såna där mail från pastorn i Bolivia igen, och man blir påmind. Om tiden där borta, om fattigdomen och barnen på kyrkogården (jag önskar att jag hade kunnat mer spanska då så att jag hade kunnat få bättre kontakt med dem). Jag påminns om församlingen, om gemenskapen och gästvänligheten. Det var ett helt annat liv där borta. Jag vet att jag trivs bättre här än där some how, men allt jag fick lära mig. Vad ett liv som kristen innebär, det fick jag tydligen åka till andra sidan jorden för för att uppleva. Jag både vet och känner kristna som har den relationen, den värmen, den tron och förtröstan på Gud här i Sverige, men det finns inte många, eller de tycks inte tillåtas komma fram. Men jag blir varm inombords när jag tänker på den kärlek de har till Gud.
Tack Bolivia. Nunca voy a olvidar mi tiempo contigo. Nunca.
Men så får man såna där mail från pastorn i Bolivia igen, och man blir påmind. Om tiden där borta, om fattigdomen och barnen på kyrkogården (jag önskar att jag hade kunnat mer spanska då så att jag hade kunnat få bättre kontakt med dem). Jag påminns om församlingen, om gemenskapen och gästvänligheten. Det var ett helt annat liv där borta. Jag vet att jag trivs bättre här än där some how, men allt jag fick lära mig. Vad ett liv som kristen innebär, det fick jag tydligen åka till andra sidan jorden för för att uppleva. Jag både vet och känner kristna som har den relationen, den värmen, den tron och förtröstan på Gud här i Sverige, men det finns inte många, eller de tycks inte tillåtas komma fram. Men jag blir varm inombords när jag tänker på den kärlek de har till Gud.
Tack Bolivia. Nunca voy a olvidar mi tiempo contigo. Nunca.
Kommentarer
Trackback
