you get what you ask for
Kan ändå tycka att det är fascinerande att titta tillbaka på det år som har gått sedan man satte sig på planet till Bolivia. Jag vet att flera av oss som åkte fortfarande längtar tillbaka till den tiden som var och det var en fantastisk upplevelse, no doubt about that. Men så kommer jag att tänka på syftet till varför jag valde att åka. Det var inte för att se en annan kultur, det var inte för att lära mig ett annat språk, det var inte för att åka på äventyr eller knyta kontakter. Utan det var för att förbättra relationen till Gud.
För det var verkligen kaos. Ska inte gå in på detaljer här men kan väl säga att det hade varit fyra år av kamp (dramaqueen I know, men kan inte hitta ett bättre ord för det) som jag hade försökt få bukt på problemen men inte lyckats. Men så tänkte jag: Det är nu eller aldrig. Stanna eller gå.
Sedan var allt som hände i Bolivia inte alltid helt glasklart och det fanns många om och men när jag brottades med problemen. Men när jag kom hem märkte jag att något hade hänt. I det stora hela kändes det som att jag hade tagit ett myrsteg men i jämförelse med hur det var förra sommaren var det ett jättekliv: min bild av Gud hade förändrats och ångesten jag hade haft var borta.
Det är kanske svårt att förstå min poäng eller min resa när jag inte berättar allt, men jag gick alltså från att tro att allt var kört till att få ett hopp. Jag fick en framtidstro.
Visst finns det fortfarande knutar som behöver lösas upp men även nu sen jag kom hem märker jag att Han levererar. Det är häftigt och det är på riktigt. Han bryr sig liksom.
Jak 4:8 "Närma er Gud, och han ska närma sig er"
För det var verkligen kaos. Ska inte gå in på detaljer här men kan väl säga att det hade varit fyra år av kamp (dramaqueen I know, men kan inte hitta ett bättre ord för det) som jag hade försökt få bukt på problemen men inte lyckats. Men så tänkte jag: Det är nu eller aldrig. Stanna eller gå.
Sedan var allt som hände i Bolivia inte alltid helt glasklart och det fanns många om och men när jag brottades med problemen. Men när jag kom hem märkte jag att något hade hänt. I det stora hela kändes det som att jag hade tagit ett myrsteg men i jämförelse med hur det var förra sommaren var det ett jättekliv: min bild av Gud hade förändrats och ångesten jag hade haft var borta.
Det är kanske svårt att förstå min poäng eller min resa när jag inte berättar allt, men jag gick alltså från att tro att allt var kört till att få ett hopp. Jag fick en framtidstro.
Visst finns det fortfarande knutar som behöver lösas upp men även nu sen jag kom hem märker jag att Han levererar. Det är häftigt och det är på riktigt. Han bryr sig liksom.
Jak 4:8 "Närma er Gud, och han ska närma sig er"
Kommentarer
Trackback
