du är du och du duger
När man tittar på svtdebatt och lyssnar till en tjej som förstorat läpparna "för skojs skull" och gäspar när andra framför sin åsikt om just skönhetsoperationer, antar jag att man har rätt att bli irriterad. Jag tar mig i alla fall rätten att bli det.
När jag såg programmet var jag på jobbet och började under tiden diskutera det med mina arbetskollegor. Och jag funderade lite kring varför det störde mig att folk tyckte det var allmänt accepterat att skönhetsoperera sig. Och varför man störde sig på sådana som mig som stör sig (ja, jag är en analyserande människa och jag har insett att jag inte har några problem med det).
Det jag konstaterade var att skönhetsoperationer signalerar att man inte duger som man är. Och det tycker inte jag är okej. Speciellt när Jane, aktuell i svts Skönhetsbubblan, ville öppna för debatt om att skära bort sina blygdläppar för att de ansågs för stora. Då reagerade jag instinktivt "lägg ner!" och tänkte genast på mäns förväntningar. Och hur svag man kan vara som tjej att gå med på det. På riktigt. Vi ser ut så här! Deal with it!
"Är man snygg är det lättare att bli framgångsrik" sa en kollega. "Får det dem att känna sig bättre så låt dem göra det."
Jaha? Så för att en industri påverkar ett samhälle att man blir lyckligare av att se ut på ett visst sätt så är det okej? Jag har själv analyserat fram vad det är som gör en tjej vacker rent utseendemässigt, om man ska följa "mallen". Och förstått att jag inte passar in i den för jag saknar en hel del kvalifikationer. Men ska jag acceptera att det gör mig mindre framgångsrik? Ska jag acceptera att jag är mindre värd, har mindre chans, är rent ut sagt oduglig för att jag inte har ett visst utseende? Nej. Vill jag vara med och forma ett sånt samhälle där man förändrar sig för skojs skull men där resultatet blir att alla ser likadana ut? Nej. Det är som när alla skulle blondera sig på 00-talet, för skojs skull.
Man skapar en norm där alla ska vara lika. Jag tycker det är fel, för alla är inte lika. Alla duger faktiskt, precis som de är. Vill folk skönhetsoperera sig, fine. Men jag tycker inte om signalen, eftersom det skapar press och ångest. Fel väg att gå, när man kan må bra och leva i vetskapen att man duger. Precis som den man är.
När jag såg programmet var jag på jobbet och började under tiden diskutera det med mina arbetskollegor. Och jag funderade lite kring varför det störde mig att folk tyckte det var allmänt accepterat att skönhetsoperera sig. Och varför man störde sig på sådana som mig som stör sig (ja, jag är en analyserande människa och jag har insett att jag inte har några problem med det).
Det jag konstaterade var att skönhetsoperationer signalerar att man inte duger som man är. Och det tycker inte jag är okej. Speciellt när Jane, aktuell i svts Skönhetsbubblan, ville öppna för debatt om att skära bort sina blygdläppar för att de ansågs för stora. Då reagerade jag instinktivt "lägg ner!" och tänkte genast på mäns förväntningar. Och hur svag man kan vara som tjej att gå med på det. På riktigt. Vi ser ut så här! Deal with it!
"Är man snygg är det lättare att bli framgångsrik" sa en kollega. "Får det dem att känna sig bättre så låt dem göra det."
Jaha? Så för att en industri påverkar ett samhälle att man blir lyckligare av att se ut på ett visst sätt så är det okej? Jag har själv analyserat fram vad det är som gör en tjej vacker rent utseendemässigt, om man ska följa "mallen". Och förstått att jag inte passar in i den för jag saknar en hel del kvalifikationer. Men ska jag acceptera att det gör mig mindre framgångsrik? Ska jag acceptera att jag är mindre värd, har mindre chans, är rent ut sagt oduglig för att jag inte har ett visst utseende? Nej. Vill jag vara med och forma ett sånt samhälle där man förändrar sig för skojs skull men där resultatet blir att alla ser likadana ut? Nej. Det är som när alla skulle blondera sig på 00-talet, för skojs skull.
Man skapar en norm där alla ska vara lika. Jag tycker det är fel, för alla är inte lika. Alla duger faktiskt, precis som de är. Vill folk skönhetsoperera sig, fine. Men jag tycker inte om signalen, eftersom det skapar press och ångest. Fel väg att gå, när man kan må bra och leva i vetskapen att man duger. Precis som den man är.
Kommentarer
Trackback
