emma

Det här med självinsikt och självdistans, är det alltid bra? Man vill ju liksom inte ha alltför negativ bild av sig själv. :p Men är det något jag har börjat förstå senaste tiden så är det min blåögdhet, naiviteten personifierad och i princip omedveten om ting/fenomen/händelser/omgivning som liksom är det som skapar verkligheten.

Jag har länge byggt livet på - autopiloten.

Väldigt onödigt. Speciellt i ett samhälle där man uppmuntras till att tänka själv. Och visst tänker jag, jag tänker väldigt mycket. Analyser är lite av ett fritidsintresse #geek. Men jag kom och tänka på den internationella spelplanen (snark tänker du). Men länder ses ju som aktörer och eftersom det inte finns någon överhet råder det anarki. Och varför länder "bygger muskler" eller försvagas eller startar allianser har ju att göra med att det är människor som styr länderna. Människor blir giriga ju mer makt de får, försvagas när de tappar makt osv. Egentligen ingenting konstigt med det.

Men jag börjar göra som ett uppvaknande. Så där tio år försent känns det som. Men att man verkligen är med i ett spel. Även på markplan. Och man måste lära sig tricksen, ladda upp med alla möjliga kapital och smasha dem på andra för att själv klara sig.

Jag har liksom inte velat tro på det. Jag har velat tro på en annan verklighet. En mindre egoistisk verklighet. Det är spännande att lära känna sig själv och den verklighet man lever i. Men det suger när man egentligen vill se något annat.