det där med att ändra tankebanor
Läser en bok som sätter min stolthet på spel. En del av mig vägrar vara öppen för något annat än det jag så länge stått för, som har gjort mig arg, och.. bitter. Hatet mot patriarkatet. Så starkt. Så sjukt starkt. Kanske rent av svenskt?
Kanske går det att vara feminist utan att vara bitter? Den här boken visar nämligen ett sådant alternativ. Den utgår från ett kristet perspektiv och menar att det som vi kallar maskulina och feminina egenskaper, egentligen är egenskaper som Gud har själv. Som han har lagt i människan, kraftfull och relationsskapande. Man och kvinna.
Det är svårt att ta in när man fått lära sig att det bara är det maskulina som räknas. Orka känna empati, orka gilla relationer, orka... göra sig svag. Men om jag fäller ner ridån, om jag försöker se igenom min bitterhet och min ilska. Och lyssnar till hur jag egentligen fungerar, så finns det en poäng.
Vill citera lite från boken, bara för att visa vad det är som fastnar hos mig.
"The world is young and completley unstained. Adam is yet in his innocence and full of glory. He walks with God. Nothing stands between them. They share something none of us has ever known, only longed for: an unbroken friendship, untouched by sin. Yet something is not good? Something is missing? What could it possibly be? Eve. Woman. ... Eve is standing right there when God gives the world over to us. She has a vital role to play; she is a partner in this great adventure. All that human beings were intended to do here on earth - all the creativity and exploration, all the battle and rescue and nurture - we were intended to do together."
Det är lätt att vifta bort, "Vem tror på Adam och Eva?" typ. Men. Om det nu skulle vara sant. Om man antar att det skulle vara sant. Att Gud har lagt ner sina egenskaper i mannen och kvinnan. Att bådas egenskaper har lika stort värde, att det är tänkt att man ska göra saker tillsammans, att manligt och kvinnligt är - lika viktiga.
Det går fortfarande att jobba för en mer jämställd värld. Men kanske med ett mindre hat. Och i stället för att män ska bli kvinnor och kvinnor ska bli män, eller att alla ska passas in i samma mall som i "hen", så kan man ju titta på hur verkligheten faktiskt ser ut. Och att det inte behöver vara fel att vara feminin och kvinna.
Just a thought.
Kanske går det att vara feminist utan att vara bitter? Den här boken visar nämligen ett sådant alternativ. Den utgår från ett kristet perspektiv och menar att det som vi kallar maskulina och feminina egenskaper, egentligen är egenskaper som Gud har själv. Som han har lagt i människan, kraftfull och relationsskapande. Man och kvinna.
Det är svårt att ta in när man fått lära sig att det bara är det maskulina som räknas. Orka känna empati, orka gilla relationer, orka... göra sig svag. Men om jag fäller ner ridån, om jag försöker se igenom min bitterhet och min ilska. Och lyssnar till hur jag egentligen fungerar, så finns det en poäng.
Vill citera lite från boken, bara för att visa vad det är som fastnar hos mig.
"The world is young and completley unstained. Adam is yet in his innocence and full of glory. He walks with God. Nothing stands between them. They share something none of us has ever known, only longed for: an unbroken friendship, untouched by sin. Yet something is not good? Something is missing? What could it possibly be? Eve. Woman. ... Eve is standing right there when God gives the world over to us. She has a vital role to play; she is a partner in this great adventure. All that human beings were intended to do here on earth - all the creativity and exploration, all the battle and rescue and nurture - we were intended to do together."
Det är lätt att vifta bort, "Vem tror på Adam och Eva?" typ. Men. Om det nu skulle vara sant. Om man antar att det skulle vara sant. Att Gud har lagt ner sina egenskaper i mannen och kvinnan. Att bådas egenskaper har lika stort värde, att det är tänkt att man ska göra saker tillsammans, att manligt och kvinnligt är - lika viktiga.
Det går fortfarande att jobba för en mer jämställd värld. Men kanske med ett mindre hat. Och i stället för att män ska bli kvinnor och kvinnor ska bli män, eller att alla ska passas in i samma mall som i "hen", så kan man ju titta på hur verkligheten faktiskt ser ut. Och att det inte behöver vara fel att vara feminin och kvinna.
Just a thought.
Kommentarer
Trackback
