men vi då?
Okej, helt ärligt. Jag kan förstå varför människor tänker som de gör med tanke på deras bakgrund, situation och hur de fungerar som personer, men när man väljer att flytta problemen ifrån sig, från det man identifierar sig med, till någonting annat eller någon annan, och höjer upp sig själv och trycker ner den andre, då händer det något inom mig. Jag blir så sjukt irriterad, frustrerad och vill bara ropa: MEN TITTA PÅ DIG SJÄLV DÅ!
Som den här texten. När jag hörde om fallet på radion blev jag fruktansvärt arg och förstod inte hur människor är skapta när man på en grupp på ÅTTA män väljer att våldta EN kvinna. Hur kan man ens finna.. EN GNUTTA njutning i det? Hur kan man ens vilja. Det är vidrigt, äckligt, respektlöst och sjukt.
Men så läser man det här inlägget. Reagerar lite på "svensk tvåbarnsmamma" och "afghanska män" och att hon skrivit upp namnen på de åtalade. Helt rätt kan någon tycka. Men så skrollade jag ner lite till kommentarsfältet, läste de första kommentarerna och blev, rädd. För främlingsfientligheten.
Det kanske handlar om okunskap, viljan att "ta hand om sin flock", värna om sin gruppidentitet eller whatever. Men att skylla brottet på deras etnicitet? På deras hemland? På.. någonting som vi själva inte har med att göra? Det är fegt, kanske mänskligt, men inte rätt fokus. Vill man få sin tes bekräftad så hittar man bevis för den, men att den skulle vara sann är en helt annan sak.
Ja, det är åtta afghanska män som står åtalade för en gruppvåldtäkt på en svensk tvåbarnsmamma. Men vad vill man uppnå genom att berätta sådana detaljer? Jo, man vill förflytta problemet till "deras hemland och muslimska kultur". Vi vill inte ta hand om det ens med tång. Vi står helt utanför. För vi, vi är svenskar. Och vi gör inte så. Vi drar bara till Thailand på sexsemster, eller till Medelhavet och festar loss och kanske råkar en tjej haka med upp och vem bryr sig vem som ville vad, vi hade ju kul. Och om vi är lite kåta en eftermiddag kan vi alltid kontakta någon som har en brud som ställer upp för billig penning, eller så drar vi till Tyskland eller Holland för samma sak. Vi har en bättre syn på kvinnor, vi skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Visst. Vi säger så.
Som den här texten. När jag hörde om fallet på radion blev jag fruktansvärt arg och förstod inte hur människor är skapta när man på en grupp på ÅTTA män väljer att våldta EN kvinna. Hur kan man ens finna.. EN GNUTTA njutning i det? Hur kan man ens vilja. Det är vidrigt, äckligt, respektlöst och sjukt.
Men så läser man det här inlägget. Reagerar lite på "svensk tvåbarnsmamma" och "afghanska män" och att hon skrivit upp namnen på de åtalade. Helt rätt kan någon tycka. Men så skrollade jag ner lite till kommentarsfältet, läste de första kommentarerna och blev, rädd. För främlingsfientligheten.
Det kanske handlar om okunskap, viljan att "ta hand om sin flock", värna om sin gruppidentitet eller whatever. Men att skylla brottet på deras etnicitet? På deras hemland? På.. någonting som vi själva inte har med att göra? Det är fegt, kanske mänskligt, men inte rätt fokus. Vill man få sin tes bekräftad så hittar man bevis för den, men att den skulle vara sann är en helt annan sak.
Ja, det är åtta afghanska män som står åtalade för en gruppvåldtäkt på en svensk tvåbarnsmamma. Men vad vill man uppnå genom att berätta sådana detaljer? Jo, man vill förflytta problemet till "deras hemland och muslimska kultur". Vi vill inte ta hand om det ens med tång. Vi står helt utanför. För vi, vi är svenskar. Och vi gör inte så. Vi drar bara till Thailand på sexsemster, eller till Medelhavet och festar loss och kanske råkar en tjej haka med upp och vem bryr sig vem som ville vad, vi hade ju kul. Och om vi är lite kåta en eftermiddag kan vi alltid kontakta någon som har en brud som ställer upp för billig penning, eller så drar vi till Tyskland eller Holland för samma sak. Vi har en bättre syn på kvinnor, vi skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Visst. Vi säger så.
Kommentarer
Trackback
