Dag 11 - Mina syskon
Klockan har passerat tolv och jag borde egentligen sova. Men är man inte trött så är man inte. Trots att man ska upp om fyra timmar för att vandra uppför ett berg. Men det ska vi väl klara ändå, right? :p
I alla fall. Dagens ämne (gårddagens) handlar om mina syskon. Finns mycket att säga om dem :p men ska fatta mig kort.
Jag har fyra äldre syskon, tre bröder och en syster. Marcus 37, Henrik 34, Bobby 28 och Nathalie snart 26. Vi är alla fem väldigt olika individer men jag finner mig se en del likheter ändå. ;) På ett eller annat sätt är vi präglade av samma uppfostran och grundvärderingarna är desamma (även om det kan komma i olika uttryck ;)). Tyvärr har det blivit så att vi inte ses så ofta, främst på grund av att vi bor på olika ställen i Sverige (at the moment, världen) men sen är också livsstilarna rätt olika.
När jag va liten blev Marcus och Henrik ibland ändå mer som extraföräldrar än som syskon till mig eftersom åldersskillnaden var så stor, men det va kul att följa med dem till kvarnis eller spela spel vill jag minnas. Eller åka på skidläger tillsammans. :) Bobby och jag kunde sitta och garva för ingenting och slänga tidningar omkring oss och säga Gögögö för att sedan bara titta på varann som om vi va knäppa i huvudet (det va vi också). Jag gillade att skallas med honom också, även om jag varje gång insåg hur ont det gjorde. Natta är den av syskonen som jag har hängt mest med under hela mitt liv, hon har alltid varit den jag sett upp till och hon är nog den som har format mig mest. Jag hade aldrig varit den jag är i dag om det inte vore för henne (om det nu är något positivt ;)).
Vilket som så älskar jag mina syskon väldigt mycket och är väldigt tacksam för dem. Att mamma och pappa valde att ta hand om två fosterbarn är bland de bästa beslut de kan ha tagit. I alla fall för mig. Alla fyra har sin beskärda del i hur jag har blivit den jag är och de kommer fortsätta vara med och forma mig. I am the lillasyster you know. Jag kommer aldrig bli vuxen. Typ.
I alla fall. Dagens ämne (gårddagens) handlar om mina syskon. Finns mycket att säga om dem :p men ska fatta mig kort.
Jag har fyra äldre syskon, tre bröder och en syster. Marcus 37, Henrik 34, Bobby 28 och Nathalie snart 26. Vi är alla fem väldigt olika individer men jag finner mig se en del likheter ändå. ;) På ett eller annat sätt är vi präglade av samma uppfostran och grundvärderingarna är desamma (även om det kan komma i olika uttryck ;)). Tyvärr har det blivit så att vi inte ses så ofta, främst på grund av att vi bor på olika ställen i Sverige (at the moment, världen) men sen är också livsstilarna rätt olika.
När jag va liten blev Marcus och Henrik ibland ändå mer som extraföräldrar än som syskon till mig eftersom åldersskillnaden var så stor, men det va kul att följa med dem till kvarnis eller spela spel vill jag minnas. Eller åka på skidläger tillsammans. :) Bobby och jag kunde sitta och garva för ingenting och slänga tidningar omkring oss och säga Gögögö för att sedan bara titta på varann som om vi va knäppa i huvudet (det va vi också). Jag gillade att skallas med honom också, även om jag varje gång insåg hur ont det gjorde. Natta är den av syskonen som jag har hängt mest med under hela mitt liv, hon har alltid varit den jag sett upp till och hon är nog den som har format mig mest. Jag hade aldrig varit den jag är i dag om det inte vore för henne (om det nu är något positivt ;)).
Vilket som så älskar jag mina syskon väldigt mycket och är väldigt tacksam för dem. Att mamma och pappa valde att ta hand om två fosterbarn är bland de bästa beslut de kan ha tagit. I alla fall för mig. Alla fyra har sin beskärda del i hur jag har blivit den jag är och de kommer fortsätta vara med och forma mig. I am the lillasyster you know. Jag kommer aldrig bli vuxen. Typ.
Kommentarer
Trackback
