Dag 8 - Ett ögonblick
Oj, vad svårt. Det finns många ögonblick. Många första gångsögonblick och ögonblick med uppfyllda förväntningar och ögonblick som förändrat hela ens världsbild och ögonblick som blivit till besvikelser. Ögonblick kan förändra så mycket, men även bekräfta det man redan hade på känn.
Men jag minns en höstdag 2005 när jag precis sagt hejdå till min bror och hans dåvarande flickvän inne i stan. Vi hade varit och sett en pjäs mitt på dagen och jag började promenera mot östra station för att kunna fortsätta hemåt. Det var en molnfri eftermiddag och solen lyste skarpt mot de färgade löven som låg på marken. (This sounds cliché but..) Vinden blåste i ansiktet samtidigt som solen värmde hela mig och jag tittade åt sidan för ett ögonblick och såg hur löven virvlade upp av vinden. Och med ens uppfylldes jag av ren och sann glädje liksom en känsla av tacksamhet. Det var ett fantastiskt ögonblick och känslan varade hela vägen hem och jag bara kände mig helt lycklig. Lycklig över lövens färger, över solen, över vinden, över möjligheten att vara fri, att få tänka fritt, att få vara precis den man är, att få uppleva små ögonblick som en virvelvind en molnfri höstdag. Att bara få känna tacksamhet över att man får vara vid liv. Minns även att jag tänkte att jag verkligen hade livet framför mig och att ingenting verkade omöjligt. Det var ett ögonblick där jag inte kände någonting annat än ren lycka.
Men jag minns en höstdag 2005 när jag precis sagt hejdå till min bror och hans dåvarande flickvän inne i stan. Vi hade varit och sett en pjäs mitt på dagen och jag började promenera mot östra station för att kunna fortsätta hemåt. Det var en molnfri eftermiddag och solen lyste skarpt mot de färgade löven som låg på marken. (This sounds cliché but..) Vinden blåste i ansiktet samtidigt som solen värmde hela mig och jag tittade åt sidan för ett ögonblick och såg hur löven virvlade upp av vinden. Och med ens uppfylldes jag av ren och sann glädje liksom en känsla av tacksamhet. Det var ett fantastiskt ögonblick och känslan varade hela vägen hem och jag bara kände mig helt lycklig. Lycklig över lövens färger, över solen, över vinden, över möjligheten att vara fri, att få tänka fritt, att få vara precis den man är, att få uppleva små ögonblick som en virvelvind en molnfri höstdag. Att bara få känna tacksamhet över att man får vara vid liv. Minns även att jag tänkte att jag verkligen hade livet framför mig och att ingenting verkade omöjligt. Det var ett ögonblick där jag inte kände någonting annat än ren lycka.
Kommentarer
Trackback
