det handlar om förtroende
Den 23 september 2008 lyder rubriken:
Terrordåd i Jerusalem 19 personer skadades.
Man tar för givet att det handlar om ett terrordåd när en man kör in i en folkmassa med en bil.
I själva verket vet man inte ens om det var det. Bakgrundsfaktan talar för att det var en man som hade friat till sin kusin men fått ett nej. Frustrerad körde han därifrån och det är oklart om han fattade befattningen och råkade köra in i folkmassan av misstag eller om han var så arg att han sket i allting.
Utan att tveka blev han nerskjuten av militärer där hela magasin avlossades mot honom. Till och med en civilare gick fram och sköt ett skott. När killen var död.
Det hela kan ha varit en olycka för att han var så ledsen. Och konsekvenserna blir att han dödas och stämplas för resten av världen som en av alla terrorister som inte förtjänar att finnas på denna jord.
ett försök att vara djup och svår
Det fanns en gång då jag försökte vara och skriva poetiskt. Det lutade mer åt det pAtetiska hållet men då trodde jag att jag var djup och lyckades förmedla en känsla. Det är rätt kul att få komma hem och gå igenom en del texter som man sparat på datorn och minnas tillbaka hur man brukade tänka. Jag ville vara djup, svår och oberäknerlig. En sån som satt och filosoferade och drog smarta slutsatser samtidigt som man skulle tala i gåtor.
Jag misslyckades rätt hårt förstår jag nu i efterhand. :)
Ett tag skrev jag mycket berättelser i teaterform. Och eftersom jag aldrig direkt fått visa upp dem så tar jag mig friheten att publicera ett stycke Emma-försöker-vara-djup från en början av en pjäs. Bara för att ge mitt ego en kick av publicitet från nånting som jag var rätt nöjd med när jag väl skrev den. För då tyckte jag faktiskt att jag var i den kategori jag ville vara i.
Whatever. Min blogg, mitt ego. :p
Here we go.
Skriven 2005:
Jeanette och Thomas ligger i sängen en söndagsmorgon. Det skarpa solljuset tränger igenom de tunna gardinerna att det har bildats en springa över hela lägenheten, som egentligen är för trång för dem båda.
Jeanette: Att drömma sig bort, menas det med att man inte trivs där man är i nuläget?
Thomas: Kanske det. Drömmer du dig bort nu?
Jeanette: Jag vet inte.
Hon reser sig upp från sängen. Tar på sig morgonrocken och går mot köket.
Jeanette: Vad vill du ha att äta till frukost?
Thomas: Känner inte du mig vid det här laget?
Hon småsuckar.
Jeanette: Två hårdkokta ägg, en kopp kaffe och en knäckebrödsmacka med mycket ost på.
Thomas nickar.
Jeanette: Blir du aldrig uttråkad av att äta samma rätt år ut och år in?
Thomas: Faktiskt inte. Jag trivs med rutiner.
Jeanette: Så du drömmer dig aldrig bort?
Thomas: Det är nog inte ofta det.
Jeanette: Då måste du verkligen trivas med allt i ditt liv.
Thomas: Mmmja. Antagligen.
Jeantte kommer tillbaka med en bricka med en kopp rykande kaffe och en knäckemacka.
Jeanette: Äggen var slut.
Thomas: Trist.
Han äter.
Hon tittar ut i tomma intet.
Jeanette: Rutin efter rutin. Allt går på rutin.
Det blir tyst.
Thomas: Vad tänker du på?
Jeanette: Jag drömmer mig bara bort.
yey
Jag måste bara få vara nostalgisk. Och berätta att jag längtar till tisdag. För då ska jag träffa Elliiish! :)
piiiigg
en bagatell men ändå ...
reklamlåt
suck
tänk om ...
kalla det vad du vill
En gång kallade jag en person för känslokall, egoistisk och svinaktig. Inte bara en gång utan fler gåner. Trodde inte att det skulle ta så hårt. Men det gjorde det. Till och med att personen började tro att denne inte hade några känslor, alls, för någon eller någonting förutom sig själv. Och det var tydligen en skrämmande tanke. Något personen blev rädd för skulle vara sant.
För något jag sa som jag inte trodde skulle ta så hårt.
Men att kalla tjejer för olika saker är fegt. För tjejer är en sån utsatt grupp. Eller hur?
Eftersom vi lever i ett patriarkatiskt samhälle så får männen faktiskt ta mer skit än oss oskuldsfulla tjejer. Det sitter fortfarande i. Vi som är små och sårbara.
Eller så är det för att det är okej för killar att va svin men tjejer får inte vara slampor.
Men jag gillar den här. Det blir kanske en favorit i repris. Men den säger nånting.
helmut
Blir då aldrig nöjd när jag går och klipper mig.
Får väl börja joina Ellas klubb. ;)
Fast what the heck. Det växer ju ut.
ordbajs
Var på yoga igår. Hej avslappning. Underbart. Att även en tänkande analytiker kan stanna upp och leva i nuet. Trodde jag aldrig. Men det gick, om bara för en stund, så gick det. Däremot har jag nog aldrig cyklat i ett sånt spöregn som på vägen dit. Jag var en vattenpöl när jag kom fram.
Hade beställt en sån här på nätet och fick hem idag:
Om ett batteri sätts in så vibrerar den och så kliar man hårbotten med den. Som en spindel som omfamnar ens huvud ungefär. Yes tänkte jag. Nu ska jag bara ligga och njuta av klining i hårbotten.
Funkar det? Självklart inte! Varför? Huvudet är för litet! Såklart jag knappt känner nåt. Självfallet. Jag har nog ett huvud i bebisstorlek.
Finns det nån fördel med att vara kort och liten överhuvudtaget?
Nä, misstänkte väl det.
Men på fredag kommer förhoppningsvis Micho. Det blir skoj!
acceptans var ordet?
komiskt
Läste nyss en text om att hälften av alliansens vallöften är uppfylla. På två år har de fått igenom 65 löften, 24 är på gång och totalt handlar det om 130 löften.
Och artikeln är rätt igenom nästan komiskt negativ. Det här har man inte gjort, det här har man inte gjort och det här kommer aldrig att genomföras eftersom att ...
Okej?
Hälften av vallöfterna efter två år under en fyraårsperiod är väl enligt schemat?
Inte enligt journalisterna som skrivit texten.
Vinkeln avgör oftast hela artikeln. Även om skribenten talar sanning så finns det alltid två sidor.
Komiskt var det i alla fall.
det är vi och inte dem
"Usch och fy, hur kan partiet vara så nedvärderande mot andra kulturer och hur kan de vara så främlingsfientliga? Förstå att mångkulturen är här för att stanna. Att alla människor är lika mycket värda oavsett övertygelse och tradition."
Ja, det är lätt att tänka så. Partiet, som går emot allt Sverige vill stå för. Tror vi.
Det finns en anledning till att sverigedemokraterna blir större och större. Det är inte bara opinionsmätningarna som har fått fnatt. Det är svenska medborgare som fått en annan inställning till partiets huvudfrågor. Det är inte partiet i sig som vi ska vara rädda för. Det är för oss själva.
