bang
Jag har tänkt lite. Typ. När man ändå är inne på barntemat så kanske man kan få ner några rader till. Fast det här är snarare en av åsikt om uppfostran. Kanske för att jag börjat tänka lite på min egen generations och vad det är man förväntas få ut av livet.
Jag gillar bara inte tanken på att barn blir nåt slags försökskaniner för nya alternativ av uppfostran. Visst kan det bli toppen, men det kan bli helt konstigt också. Det är hela tiden olika slags trender och nyblivna föräldrar hakar på och tror att this is gonna be awesome och våra kids ska bli de bästa i världen, och allt serveras på silverfat och barn ska få vara barn och ansvar vad är det för någonting och livet, det är bara till för njutning.
Men så bang! Det gör liksom ont att vakna upp och inse att verkligheten inte var så fluffig och fantastisk som man blivit inpräntad med.
Vi får lära oss en massa rättigheter men väldigt sällan våra skyldigheter. Vi får lära oss att ta för oss men inte att visa hänsyn. Vi får lära oss att allt är möjligt men det undervisas inte mycket om vilka begränsningar som finns. Vi ska sikta mot stjärnorna för att åtminstone nå trädkronorna men hur arbetsmarknaden ser ut är inte lika viktigt.
Kanske är jag bara lite bitter. Men luftslott håller inte i längden. Någonstans måste man förstå att man har ett personligt ansvar och att livet innehåller tyngre saker än njutning.
Jag gillar bara inte tanken på att barn blir nåt slags försökskaniner för nya alternativ av uppfostran. Visst kan det bli toppen, men det kan bli helt konstigt också. Det är hela tiden olika slags trender och nyblivna föräldrar hakar på och tror att this is gonna be awesome och våra kids ska bli de bästa i världen, och allt serveras på silverfat och barn ska få vara barn och ansvar vad är det för någonting och livet, det är bara till för njutning.
Men så bang! Det gör liksom ont att vakna upp och inse att verkligheten inte var så fluffig och fantastisk som man blivit inpräntad med.
Vi får lära oss en massa rättigheter men väldigt sällan våra skyldigheter. Vi får lära oss att ta för oss men inte att visa hänsyn. Vi får lära oss att allt är möjligt men det undervisas inte mycket om vilka begränsningar som finns. Vi ska sikta mot stjärnorna för att åtminstone nå trädkronorna men hur arbetsmarknaden ser ut är inte lika viktigt.
Kanske är jag bara lite bitter. Men luftslott håller inte i längden. Någonstans måste man förstå att man har ett personligt ansvar och att livet innehåller tyngre saker än njutning.
