emma

I går såg jag en liten flicka stå och sopa bort grus från gångvägen, som egentligen är kommunens ansvar. Kanske ville hon få bort gruset för att kunna åka inlines.

I dag är gången fylld med snö.


Håller på att förbereda mig mentalt inför 24timmarshemtentan på onsdag. *gulp* Nej men nu vet jag ju allt om hur förvaltningar styrs, hur propotionalitetssystemet funkar, att det pågår kohandel mellan partierna och att utredningar bara tillsätts för att få bort kontroversiella frågor från rampljuset. Det här kommer gå prima. ...

Men det va kul att läsa om Bildt och minkarna. Mindre kul att läsa om tvångssteriliseringar.

Wish me good luck.

Tvångssteriliseringarna som pågick i Sverige under 1900-talet uppmärksammades inte förrän 1997. Nittonhundranittiosju. För tolv år sedan. Det är inte bara upprörande för att det tog så lång tid innan en debatt kom upp utan för att hela tanken på att makthavare hade rätten att ta ifrån människor chansen att föra sina gener vidare för att de inte ansågs vara goda föräldrar gör mig röd ända ner till tårna.

Tvångssterilisering.

Sinnes.

Får bilder i huvudet på sprattlande ben och armar och män och kvinnor i vita rockar som sticker långa nålar in i dessa människor så de somnar och sen vaknar upp med vetskapen att: Jag anses inte tillräckligt bra nog för att bli förälder. Jag kommer aldrig kunna få barn. På grund av att De inte tyckte det.

På tv4-nyhetsmorgon sa en programledare för inte så länge sedan att det pågår rasism i Italien angående romer och visade ett reportage om hur de tvingas leva i misär eftersom italienarna misstror deras livsstil. Fortfarande. 2009. Hur är detta möjligt, var undertonen.

Och det som slog mig. När jag bland annat läste om tvångssteriliseringarna, var att vi inte alls är så perfekta som vi vill tro. Det handlar om kontroll, perfektionism och politiskt korrekthet. År 2009 ska väl inte rasism ens existera??

Så fel vi har.

Vi lever inte i perfekta samhällen. Vi är inte perfekta. Vi kan skratta åt hur man levde innan man hade den kunskap som vi tror oss ha nu. Men vi är precis likadana. Människor liksom. Vi är inte allsvetande. Vi gör fortfarande fel. Utan att veta om det, eller att faktiskt veta men skita i det. Trots att det är Tjugohundranio. Visst är det konstigt?

Vi säger så.

Ny layout. Provar mig fram. Det blir inte som jag vill så det får se ut så här ett tag i alla fall.

Läste DN:s första del i artikelserien om svensk integration i dag. Maciej Zarembas lyckas trycka på en del svaga punkter som finns som fick mig att småskratta åt det svenska tänket.

Med tanke på att jag läser om svensk politikhistoria så blev det ännu en bekräftelse på hur homogent Sverige har varit. Alla har firat samma seder, traditioner, velat leva i samförstånd och inte behöva gå in i onödiga konflikter. Det där med mångkulturalism är någonting nytt. Främmande. Läskigt?

Och det är kanske lite skrämmande att gå utanför sin bubbla och se kritiskt på sitt ursprung. För om man börjar tänka annorlunda, vem är man då?

Grupptillhörighet är viktigt. Men till vilket pris?

En del (maktmänniskor) väljer i alla fall att hindra utbildade människor från att lära sig svenska för att det bär emot att dessa ska få tjäna mer pengar än de som bestämmer över dem. Och det går ju inte. Svenska högavlönade jobb är till för homogena svenskar. Right?

Hoppas de nästkommande delarna i artikelserien trycker på fler punkter som är värda att uppmärksammas.