duktig flicka-syndromet

I går hörde jag en kommentar som var så fantastiskt huvudet på spiken-aktigt. Blev bara så glad över att få lära känna människor som lyckas sätta ord på det jag många ggr har stört mig på.

X: Asså, jag kan bli helt tokig på det där!
Y: Vad menar du?
X: Det där. Den där duktig flicka-attityden. Som ska vara så otroligt pepp när det kommer till grupparbeten och ska vara så otroligt ambitiös och säga saker som "och så kollar vi upp saker ordentligt och inte läser in oss på wikipedia" när, jag lovar, att ALLA kommer läsa på wikipedia. Det är liksom bara något man gör. Och så satt de säkert under lektionen och ba "asså jag har inte pluggat NÅNTING och jag fattar ingenting och läraren bara, asså, den här insitutionen är ju bara helt förvirrande. Och så säger de så där efteråt. Asså, iiiiiiih!"

LOVE-LY!

Det finns sådana fantastiska människor som förgyller min tillvaro. Som ser. Och som uppfattar. Och som reagerar. I like.

una mezcla

Läste i Fokus om hur Per Schlingmann jobbar för att förändra bilden på Sverige utomlands för att få svenskar att ändra sin socialdemokratiska identitet till en mer kapitalistisk, och att det är individen, inte kollektivet, som alltid har varit i fokus i svensk politik. Ju mer jag läste, desto läskigare tyckte jag att det blev. Regeringen jobbar alltså för att få oss att tro att det Sverige har stått för de senaste hundra åren, det som är typiskt svenskt, är deras politik och att, för att citera Reinfeldt, varje svensk ska kunna tänka sig att rösta på moderaterna.

Visst har kanske sossarna gjort samma sak i med folkhemmet och att de nog har mörkat sina misstag och lyft upp sina framgångar. Men det som intresserar mig här är nog mer från en filosofisk synvinkel där jag, för att låta klyschig, med en blandning av skräck och förtjusning inser att regeringen vill ändra svenskens uppfattning om sig själv och sitt hemland. De leker med människors uppfattning, de vill ändra vår syn på socialism och kapitalism. Fatta vilken makt de har. Inte bara när det gäller hur vi lever, utan även hur vi tänker.

Visst är individualism en konsekvens av förstatlighet för vi räknar med att staten tar hand om våra barn, föräldrar, hundar eller whatsoever. Det behöver inte vara något positivt, men att tanken har varit på individen är knappast troligt eftersom det i så fall skulle legat på marknadens axlar, och medborgarnas, att saker och ting fungerade, som tex i USA.

Det är läskigt när de mixtrar med historien, tar in nya perspektiv och vrider på det så att det blir till deras fördel. Historien skrivs alltid av vinnarna. Tydligen, eller såklart, gäller det även vid omformuleringar.

intressant läsning

Läste bland annat det här stycket i dag i Apostlagärningarna och tänkte att det var något jag ville dela med mig av.

"När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: "Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod." Petrus och apostlarna svarade: "Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom. Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sa till om att männen skulle föras ut ett tag. Sedan fortsatte han: "Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran skingrades. Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv."
Apg 5:33-39


men. men.. men!

Ibland. Bara ibland. Stör det mig att få läser min blogg när jag kan tycka att jag har rätt mycket mer vettiga idéer än bloggare som skriver om de mest löjliga ting. Som gör en fet struts av ett dun på en fjäder. Det låter säkert jätteegocentrerat eller whatever. Men eftersom det inte är spec många som kommer läsa dessa rader så spelar det ändå ingen roll. :p

Det kan vara den där irritationen som gör sig påmind från när jag var runt 19 och läste Carolina Gynnings krönikor i Aftonbladets gratistidning. Efter att ha ägnat fem-tio minuter åt att läsa om absolut ingenting tänkte jag: "Jag skulle kunna skriva något så otroligt mycket bättre. Det där var helt utan innehåll. Så sjukt ovärt att läsa."

Lite den känslan återkommer när jag läser bloggar, eller klickar på länkar som leder till bloggar, och inser att den här personen försörjer sig på texter helt utan substans. Och folk köper det.

apropå studier

Gillar ändå att lära mig spanska. Det är kul att se sin utveckling. For real, för ett år sedan kunde jag Hola me llamo Emma. Det var det jag mindes sedan gymnasiet. Nu kan jag lyssna på en föreläsning och förstår nästan allt och fick mitt högsta betyg sedan jag började universitetet på senaste textinlämningen. Det är lite roligt.

Dock börjar den oundvikliga frågan komma smygande: Jo men.. sen då?

Måndag är sista ansökningsdagen till våren.

Es un poco difícil porqué yo no sé. Pero vamos a ver.

ett kärringinlägg

Ibland undrar jag om det enbart handlar om uppfostran eller bara det att killar inte bryr sig om hur saker och ting ser ut? Eller är det tjejer som uppfostras att se saker och störa sig på att saker och ting inte ligger på sin plats? Varför ska det vara en sån kontrast?

Jag märkte det i Bolivia (no offense killar), jag märkte det på Kaggeholm och jag märker det där jag bor nu. Killar verkar helt enkelt inte bry sig om att det är ostädat, kladdigt på diskbänken, sopor som behöver slängas and so on. Det verkar helt lugnt. Helt okej.

Medan jag får, för att sno ett uttryck från Jonas Gardell, rådimpen. Can't focus när det är smutigt, kladdigt eller allmänt ostrukturerat. Kan bara tycka att det ingår i sunt förnuft att man plockar i ordning efter sig.

Detta är kanske inte helt värt att störa sig på, eftersom det nog klassas in i tokstress aka onödiga saker att slösa energi på. Men när mönstret upprepas och man är uppfostrad i ett jämställdhetstänk så skapas det en liten frustration.

Det jag vill säga egentligen är väl att jag inte tycker att ursäkten är god nog när folk säger "det är killar vi snackar om". Går inte med på det. Ansvaret beror inte på kön. Så det så.

RSS 2.0