kl 19.58
Det är jag, Mr Hayek och ett tomt universitetsbibliotek.
en fråga om inställning
I dag är internationella kvinnodagen. På en av mina lektioner i dag frågade läraren om vi hade några tankar om varför kvinnor måste ha en dag att uppmärksammas på.
En kursare sa "Jag är inte för kampen för att kvinnor ska få samma rättigheter som männen för män och kvinnor är olika och är bra på olika saker. Jag lyssnar mer på en man än på en kvinna för jag litar mer på att en man har kompetensen att fatta politiska beslut på ett bättre sätt än en kvinna. Jag vill inte ha en kvinna som leder landet."
Jag protesterade, frågade varför och menade att det handlar om vilken uppfattning man har om vad kvinnor och män klarar av.
Den internationella kvinnodagen finns till just för att sådana tankar som min kursare har ska ställas mot väggen och tåla en diskussion.
Jag har haft många diskussioner med olika sorters människor om feminism, och radikalfeminist är jag inte längre. Jag har insett att både män och kvinnor ska respekteras så som de är, att man inte ska inkräkta på deras identitet, inte heller på deras integritet och inte berätta för dem vad de ska tycka och tänka.
Men jag kan inte ignorera de maktstrukturer jag ser. Jag kan inte. Det är osynliga mönster som man bara märker av om man utsätts för dem.
Kvinnor och män fungerar olika, men barnen har rätt till båda föräldrars uppmärksamhet och både män och kvinnor behövs i den offentliga debatten. Där finns ingen skillnad.
En kursare sa "Jag är inte för kampen för att kvinnor ska få samma rättigheter som männen för män och kvinnor är olika och är bra på olika saker. Jag lyssnar mer på en man än på en kvinna för jag litar mer på att en man har kompetensen att fatta politiska beslut på ett bättre sätt än en kvinna. Jag vill inte ha en kvinna som leder landet."
Jag protesterade, frågade varför och menade att det handlar om vilken uppfattning man har om vad kvinnor och män klarar av.
Den internationella kvinnodagen finns till just för att sådana tankar som min kursare har ska ställas mot väggen och tåla en diskussion.
Jag har haft många diskussioner med olika sorters människor om feminism, och radikalfeminist är jag inte längre. Jag har insett att både män och kvinnor ska respekteras så som de är, att man inte ska inkräkta på deras identitet, inte heller på deras integritet och inte berätta för dem vad de ska tycka och tänka.
Men jag kan inte ignorera de maktstrukturer jag ser. Jag kan inte. Det är osynliga mönster som man bara märker av om man utsätts för dem.
Kvinnor och män fungerar olika, men barnen har rätt till båda föräldrars uppmärksamhet och både män och kvinnor behövs i den offentliga debatten. Där finns ingen skillnad.
Kvinnor ska inte heller behöva objektifieras, fördummas, förlöjligas, hamna i periferin eller diskrimineras pga "fel" kön (inte heller annars för den delen). De ska kunna tas på allvar på samma sätt som män. Det handlar om jämlikhet, equality, igualdad.
Det är en inställningsfråga. Och den är värd att få internationell uppmärksamhet.
