en annan vinkel
Blev tipsad om en blogg, läste detta inlägg och började darra. Jag vill fly rent tankemässigt, rent känslomässigt, bort från det som kommer hända alla. Inklusive de jag bryr mig om. Inklusive mig själv.
Döden.
Han som skriver är tjugonio år. Han har fått cancer för andra gången. Två tumörer i kroppen, minst. Hans utsikter är inte ljusa, han kommer troligtvis att dö. Och han håller på att förbereda sig på det.
Han skriver väldigt vackert, målande, jag dras med. Jag vill inte skriva så mycket om det han skriver, vill inte riskera att förminska hans sätt att uttrycka sig.
Men att läsa bloggen sätter saker i perspektiv. Det blir klarare vad det är som betyder något. Vad livet egentligen bör fyllas med. Att ytan egentligen inte betyder något. Det gör verkligen inte det. Men det glöms bort så lätt. Det blir liksom enklare med yta. Bekvämt. Inte så jobbigt.
Först ville jag bara se hans inlägg som en saga. Inget verkligt. Men det han skriver om är sant. Han vet att han troligtvis kommer att dö. Att jag en dag ska dö vill jag helst inte tänka på. Men om jag tänker på det, blir saker jag oroar mig för inte värda att ens tänka på. Det tappar i värde. Det enda som betyder något, är att ta till vara på vad livet erbjuder i stället för att ta det för givet.
tack
Ont i ryggen. Fett mycket aj. Sträckning tror jag. Har svårt att byta ställning när jag sitter ner. Vända mig åt höger med överkroppen. Nästan omöjligt.
Men nu slutar vi med gnällandet.
Gör research till C-uppsats och märker hur mycket jag stimuleras av att läsa om samhällsutveckling och teorier kring det. Jag är så tacksam för den möjligheten. Att få utbilda mig inom något som jag är intresserad av.
Jobbade i går (jobbar inom äldreomsorg vilket kanske var mindre lämpligt med tanke på mina ryggsmärtor at the moment) och pratade om vårterminen med några kollegor. "Jag kan bli så avundsjuk på er flickor som kan utbilda er till vad ni vill." sa en av dem. "Jag menar. Jag tillhör ju generationen som egentligen var först med att kvinnor fick komma ut på arbetsmarknaden. Vi kunde välja mellan att jobba med barn eller bli sjuksköterska."
Jag tog åt mig. Och reflekterade. Och sa sedan: "Tack för din generations kamp för att min generations kvinnor får utbilda sig till vad de vill."
Och jag ÄR tacksam. Nu ska jag fortsätta läsa om ändrade inställningar hos medborgare och hur det påverkar politiken.
Elit som elit
Okej. Jag bloggar eftersom folk bara blir irriterade på fb. :p Hit får man i alla fall klicka sig fram, inte tvingas läsa det på sitt flöde.
Läser om representativ politik. Tänker på dagens händelse kring SD-"skandalen" och varför folk väljer att rösta på ett parti som dem. Många röstar nog i protest mot etablissemanget. Folk har tröttnat, allt är likadant med små nyanser i skillnad. SD står för något eget, de står upp mot etablissemanget.
Men egentligen vadå tröttnat? Den representativa demokratin handlar ju om att eliter ska styra folkmassan. Det är därför vi har val. Val att välja vilka vi tror bäst kan styra landet. Annars skulle vi kunna använda oss av slumpen. Det hade varit riktigt folkstyre. Större sannolikhet att riksdagen skulle representera folket iaf.
Eliter kommer alltid styra vårt land, om vi inte vill byta ut hela styrelseskicket. Det kommer alltid att finnas ett etablissemang, hur trött man än blir.
bekväm med sig själv
Jag är inte så aktiv här längre. Men jag börjar förstå att 140 tecken eller FB-statusrader inte alltid räcker när jag vill säga min mening. Det är lätt att bli missförstådd då kort och koncist inte alltid blir så bra i min hjärna. Jag behöver ibland lite mer utrymme för mina tankar. I alla fall.
För tre månader sedan valde jag att börja slinga mitt hår blont. Efter slingor ggr 3 är jag nu blond på riktigt, vilket intressant nog var det jag ville vara som allra mest på högstadiet. Även när jag var liten och lekte med Barbies tänkte jag att det vackraste man kunde vara var att vara blond. Lång, smal, och blond.
Jag har visserligen släppt på det för länge sedan och att vara blondin blev inte längre något jag eftersträvade. Men så fick jag glasögon i våras och blev så där halvnöjd med mitt nya utseende. Så jag tänkte att what the heck. Vi provar.
För några veckor sedan var jag och shoppade. Eftersom jag hade en ny stil så kunde jag ju prova att köpa nya typer av kläder och titta på andra färger tänkte jag. Och det hela slutade med att jag bland annat köpte en rosa tröja. Feministen i mig var både nöjd och ytterst tveksam till detta köp. Färgen rosa har blivit så kontroversiell att det roar mig att köpa rosa saker. Bara för att det anses fel. Men det är ju inte den rosa färgen det är fel på, utan vad den symboliserar.
I alla fall. Jag som aldrig riktigt har varit en rosa tjej såg mig i spegeln när jag kom hem och.. jag fick panik. Sån där "DET HÄR ÄR INTE JAG!!"-panik. Det blev too much. Blond och rosa tröja. Nää-e! Nu får det räcka. Jag är brunett och har alltid föredragit rött framför rosa, och så får det faktiskt vara.
Det är intressant hur mycket identitet det sitter i de yttre attributen. Att se sig själv i spegeln och känna "det här är jag". Det är viktigt. Det jag har lärt mig av de här små incidenterna är att det jag känner mig bekväm med, det är den jag är.
För övrigt blir en tid hos frisören mitt nästa projekt.
För tre månader sedan valde jag att börja slinga mitt hår blont. Efter slingor ggr 3 är jag nu blond på riktigt, vilket intressant nog var det jag ville vara som allra mest på högstadiet. Även när jag var liten och lekte med Barbies tänkte jag att det vackraste man kunde vara var att vara blond. Lång, smal, och blond.
Jag har visserligen släppt på det för länge sedan och att vara blondin blev inte längre något jag eftersträvade. Men så fick jag glasögon i våras och blev så där halvnöjd med mitt nya utseende. Så jag tänkte att what the heck. Vi provar.
För några veckor sedan var jag och shoppade. Eftersom jag hade en ny stil så kunde jag ju prova att köpa nya typer av kläder och titta på andra färger tänkte jag. Och det hela slutade med att jag bland annat köpte en rosa tröja. Feministen i mig var både nöjd och ytterst tveksam till detta köp. Färgen rosa har blivit så kontroversiell att det roar mig att köpa rosa saker. Bara för att det anses fel. Men det är ju inte den rosa färgen det är fel på, utan vad den symboliserar.
I alla fall. Jag som aldrig riktigt har varit en rosa tjej såg mig i spegeln när jag kom hem och.. jag fick panik. Sån där "DET HÄR ÄR INTE JAG!!"-panik. Det blev too much. Blond och rosa tröja. Nää-e! Nu får det räcka. Jag är brunett och har alltid föredragit rött framför rosa, och så får det faktiskt vara.
Det är intressant hur mycket identitet det sitter i de yttre attributen. Att se sig själv i spegeln och känna "det här är jag". Det är viktigt. Det jag har lärt mig av de här små incidenterna är att det jag känner mig bekväm med, det är den jag är.
För övrigt blir en tid hos frisören mitt nästa projekt.
