emma

Den här låten väcker minnen. Som jag helst vill glömma. Förtränga. Men som jag påminns om vid tragedier, när olyckor som inte ska inträffa faktiskt inträffar. När människor snabbt försvinner, utan minsta föraning.

Chic lit-böcker. Eller kanske mer Hej-jag-är-snygg-men-har-inte-förstått-det-än-och-har-problem-som-kommer-lösa-sig-när-jag-i-slutet-finner-min-drömprins-böcker.

Ibland tänker jag "jag hade kunnat skriva bättre".

Citerar som ett exempel (minns inte exakt så det blir min egen version):

"Hon satt på caféet och smuttade på sin cappuccino och såg sin mamma komma in genom dörren så där nonchalant som hon alltid gjorde. De här luncherna, obligatoriska och näst intill outhärdliga, men som hon ändå visste gjorde mamma gott.
- Jaha, och så äter du ingenting som vanligt. Du ser ju ut som en sticka!
- Mamma...
- Mamma vad? Du menar en sån där som man brukar kalla den som har uppfostrat en och som man ska kunna ty sig till och känna sig trygg med?

X ville bara gå därifrån. Hon orkade inte med sin mammas attityd. Men det var ju bara att det var precis det hon var. Hennes mamma."

SNYFT!

Att jag faktiskt fortsätter ge dem en chans. Nä, dags att hitta bättre genres.

Att man faktiskt frivilligt utsätter sig för utmaningar som man mitt i allt alltid frågar sig "och hur är det tänkt att jag ska klara det här då?"

Men, upp till kamp!

- Jag såg en dokumentär om företag som tvångsförflyttar byar i Sydamerika för att lägga beslag på deras mark.
- Amerikanska företag då eller?
- Nä, svenska.

Hej skuldkänslor (och hej fördomar).

- När privata behandlingshem tar hand om unga som hamnar snett får de pengar. Därför vill de inte alltid släppa iväg ungdomarna för snabbt och tolererar att droger cirkulerar runt så att behandlingshemmen fortsätter få in pengar för att hjälpa de intagna. Och det här ska vara Sverige.

Ja, jag låter pretto nu. Men efter ett intressant samtal idag så slog det mig: hur inpräntad är man inte med att Sverige är världens bästa land att bo i. Att här händer ingenting ont, här är alla glada, jämställda individer som tror på solidaritet och välfärd. Vi är så hiimla bra. Go Sweden.

För hemskheter händer bara i andra delar av världen. Sverige är ju en frizon från allt ont. Sverige är ju världens bästa land. Vi tror ju på jämställdhet. *viftar med flaggan*

Men svenskar verkar visst också bara vara människor. Hur politiskt korrekta vi än försöker vara så blir vi inte bättre än så.

Snopet.

Att läsa om höga maktpositioner samtidigt som dessa diskuterar vad som ska anses som sylt känns nästan bisarrt. Eller att ett visst land (Storbritannien) anser sig ha rätt till en EU-rabatt utan anledning och bråkar med ett annat land (Frankrike) om att jordbrukspolitiken borde ändras men slutar bråka när den senare ifrågasätter den förras rabatt.

Y: Man tycker ändå att sandlådebråk och högstadiefasoner borde stanna i de åldrar man menar när man talar om sånt. Men det spelar ingen roll hur gammal man blir, eller hur högt upp i hierarkin man kommer, det finns där ändå.
X: Ja, i stället byter man ut orden. "Nej, det här är ingen sandlåda, det här är realpolitik."

Där satt den.

Hemtenta. Jäj. EU:s demokratiska underskott.

Ju mer man tänker desto mer blir allt bara abstrakt och förvirrande. Vaddå demokratiskt underskott? Jo, det finns väl ett demokratiskt underskott, men om det skulle vara majoritetssystem så skulle EU vara en egen stat. Då är alltså det mellanstatliga som sätter käppar i hjulet? Men ministerrådet representerar ju sin nationella regering som i sin tur representerar folkets åsikt. De måste ju också få säga sin mening om de inte håller med, det är väl också en form av demokrati?

Parlamentet är ju direktvald och de får ju vara med och bestämma tillsammans med rådet, även om rådet har övertaget.

Rådet liksom. Ser framför mig ett gäng gråhåriga män i kåpor i en stor sal och en fet ordförandeklubba. Maktens eliter.

Well. Det ska väl bli en text av det här också.

Internationella kvinnodagen idag. Inser min lyckade lott som har möjlighet till studier, ekonomisk oberoende och rösträtt. Även om jag anser att dessa rättigheter borde ses som självklara. Så många kvinnor i världen som aldrig kommer få sin röst hörd. Pga fel kön.

Men trots detta jämställda land, trots min lyckliga lott så inser jag mina begränsningar. Det sitter mest psykiskt och jag måste påminna mig om att jag är fri, jag är självständig och jag har valmöjligheter. Men. De där förväntningarna från andra. Den där mallen som sitter ingrodd i ryggmärgen. De där punkterna i livet som man ska uppnå för att passa in. Doxat i samhället.

Att inse att man som kvinna förväntas vilja fortplanta sig snarast möjligt, vara en närvarande mor samtidigt som man gör lysande karriär, träna fem dagar i veckan och vara en bra värdinna och bjuda hem vänner med ett leende på läpparna. Ha ett perfekt hem, ett perfekt liv. Samtidigt som man ska hinna unna sig egentid.

Jag spyr.

Om jag så vill bli diplomat och resa runt i världen och medla fred så ska jag kunna göra det utan det där dåliga samvetet.

Kampen om jämställdhet fortsätter.

Det där med tid.

Åkte hemifrån vid halv fem i eftermiddag för att hinna gå på en föreläsning som vanligtvis ligger en halvtimmes resväg bort. Tåget stannade vid perrongen tio i sex.

SL ligger mig varmt om hjärtat. Speciellt vintertid.

Å andra sidan, denna tidspress. Att alltid vara i tid, att maximera effektiviteten. Krama ut innehållet av tiden. Paniken som uppstår vid tre minuters försening.

Lugn. Du hinner.

Vad fantastiskt det vore att få chansen att bevaka Almedalsveckan i år. Jag skulle typ va stört lycklig. *nördstämplad* Men på riktigt. Kanske ska man dra dit oavsett. Som privatperson. Bara för att.

Lyssnade nyss på debatt mellan Sahlin och Reinfeldt på svt. En av dem var dålig på att hålla sig till sakfrågan. Den andre kunde sin retorik.

EU är intressant. Småcreepy men fascinerande. Var slutar egentligen Europas gränser?

Och hur kan femsiffriga belopp fifflas undan, bli påkommet, men ändå inte bestraffas smärtsamt?

Tidningsmagasinet Axess har dykt upp här hemma också. Här ska läsas om ideologiska slagfält och om brister i den svenska sexköpslagen.

Tråkigt med politik? Pyttsan.