emma

Första advent. Ljusstakarna har intagit varje fönster och små små lampor slingrar sig runt husens knutar. Det enda som fattas är snön. Men den lär vi se mindre och mindre utav för varje år.

I med all pluggstress så har jag inte hunnit reflektera över att november snart är slut. Första december på tisdag. Det är mindre än en månad kvar till julafton. Vilket betyder att det kanske är dags att skriva en liten önskelista.

Jag sätter mig ner och börjar tänka. Vad vill jag ha? Det ekar i huvudet. Vad behöver jag? Hm.. Det hörs fortfarande ett litet eko.

Jag måste alltså anstränga mig för att komma på något att önska. För det enda jag behöver är det jag inte än vet att jag behöver. Men det kommer jag snart att få veta genom att titta på alla reklamskyltar som årligen visas var man än går eller tittar under december månad.

Men jag behöver ju inte det. Det är ju inte så att jag dör utan det. Det som jag ännu inte vet att jag måste! ha.

Lyssnade på en kvinna idag som jobbar med att hjälpa människor i Lettland. 30 mil härifrån. Hon berättade om ett par livsöden som fick mitt hjärta att blöda. Jag fick höra om hur de kämpar för att ha råd med mat, hur tonårsdöttrar väljer att ha webcamsex på nätet för att hjälpa föräldrar att betala hyran och att det är jättemånga som kommer få elen avstängd under denna kalla årstid för att de inte har råd att betala elräkningen.

Nej men jag önskar mig en kreditkortshållare och en ny digitalkamera.

God jul

Såpan Glamour måste vara en av de mest iq-befriande serier som visats. Jag lovar att den serien har hämmat min intelligens (och många andras) genom sina incest- och drama queen-scener. Tyvärr så tog det sin lilla tid innan jag insåg det. ...

Slog på tvn när jag kom hem från skolan då jag kände att jag bara behövde koppla bort allt och sluta tänka en stund. Ungefär samma tid som såpan började.

Och det slog mig. Inte bara hur hemskt dålig serien är (och hur mycket jag bör skämmas som för några år sen faktiskt följde den) utan vilka karaktärer som finns. Huvudsnubben velar mellan två kvinnor och har gjort det alltid sen jag såg programmet för första gången. Och kvinnorna slåss för honom. Kvinnorna håller fast vid samme man och tror att det är ödet och vägrar se åt någon annan, medan mannen växlar titt som tätt och "kan inte bestämma sig".

Vekling. Tönt.

Och jag är töntig som ens bryr mig. Men så äckligt stereotypiskt, mannen är i fokus och kvinnorna avgudar honom. Kan inte manusförfattarna avsluta serien med att kvinnorna inser hur lite värd snubben är som "älskar båda två lika mycket att han är otrogen med den ena och den andre titt som tätt" och hur mycket bättre de mår utan honom i sina liv?

Usch.

Vad spännande det skulle vara om man skulle fått sitta med när stora klassiska tänkare satt och diskuterade hur människan och samhället fungerar och höra vilka sköna slutsatser de drog, live. Jag kan bli så fascinerad. De problem som man anser sig stå inför i samhället idag, fanns redan för över 150 år sedan. Teoretiker och filosofer, ge mig mer.

Flummiga ämnen, i don't care, för jag fascineras och blir vetgirig. Trots skoltrötthet finns det ändå ett starkt intresse.

Det är inte partierna som minskar eller ökar för att de klonar(/klonar bort?) sina medlemmar. Det är väljarna/medborgarna som bestämmer vilka som ska styra Sverige.

Var inte rädda för partierna, var rädda för er själva.

Tänk!

Det är intressant att sverigedemokraterna hamnar på den högra sidan på den politiska skalan när forskning visar att det ofta är vänstersympatiska väljare som röstar på dem

Fula djurmode. Zebra- och leopardmönster kan va bland det fulaste. For real. Usch.

Well, back to things that matter. ;)

Förutom nya kursen som dragit igång så har jag en annan delkurs att plugga till. I en av böckerna, Att se samhället skriven av Göran Ahrne, finns det ett rätt bra citat:

"Ingen står utanför samhället. Även utanförskap och ensamhet är sociala relationer. Du och jag är invävda i samhälleliga relationer precis som de andra. Vi är hinder för dem som står efter oss i kön."

Ingen kan alltså stå utanför samhället, eftersom samhället består av relationer.

Nästa kursämne: nationalism och etnicitet.

Emma nöjd. Laddat ämne, sjukt intressant.

Grupptillhörigheter kan bli så starka att man glömmer bort vad det är man kämpar för.

Sen kan man ställa sig frågan, vilken typ av etnicitet tillhör en infödd svensk? Och är nationalismen så stark i Sverige pga att det inte finns så mycket som håller ihop folket? Och i så fall, varför är det så viktigt att hålla ihop? I wonder, and I might get some answers.

Okej. Lärdom nr 1 på universitetsnivå:
Du är inte här för att lära dig, du är här för att ge korrekta svar på det lärarna frågar efter.

Lärdom nr 2:
Du måste skriva akademiskt även om du aldrig kommer ha nytta av det i det verkliga livet. Akademiskt språk är troligtvis till bara för att universitetsmänniskor ska känna sig lite bättre än alla andra.

Slutsats: Tänk inte efter, gör bara.

Har du inte mat på bordet har du ett problem.
Har du mat på bordet har du tusen problem.

Det största ilandsproblemet måste nästan vara hur ens hår ska se ut. Här sitter man, dumt nog med skrivbordet vänt mot en spegelvägg, och suckar.

Halvlångt, halvdant, heltråkigt. Något samarbete är det inte tal om, nej här gäller det att gå sin egen väg. Ingen kompromiss, vad skulle det vara bra för?

Sätt upp håret i toffs då kvinna, like always och fortsätt med ditt lilla liv och bry dig om saker av värde.

Kanske är det bara novembertillståndet som gör att allt bara känns.. fantasilöst och tråkigt.

Solsemester, någon?

Att vara ödmjuk kan lätt falla över till att bli trampad på. Men hellre det än att trampa på.

Med viss risk att låta pretantiös...

X: "Det viktigaste är inte att gå emot strömmen eller gå med den, utan att faktiskt gå sin egen väg. Sen om det är längs med eller emot mainstream så spelar det mindre roll. För man är ändå sig själv."
Y: "Vaddå? Vaddå vara sig själv? Vad menar du?"

I gymnasiet löd den underförstådda mainstream-slogan "hata märkeskläder. gå din egen väg". En vänstervåg hade bitit sig fast i väggarna och det var emo och den alternativa stilen som gällde. Svarttupérat hår, nätstrumpor och tyllkjolar i alla möjliga färger. Stureplan var töntigt och plastigt. Här gällde det att va äkta.

Jo men visst.

Allt handlade ändå i slutändan om att vara som alla andra. Att bry sig om vad alla andra tyckte och att sträva efter den coolaste frisyren eller det där klädesplagget. Hade kompisar som dagar innan tänkte ut vad de skulle ha för kläder på sig i skolan, trots att "det inte skulle spela någon roll".

Och fortfarande, efter gymnasiet, finns det människor (inkl mig själv då och då) som låter de andra bestämma värdet på en själv. Eller som går emot bara för att bevisa sin orginalitet.

Det är bara din egen bekräftelse som kan göra dig trygg i dig själv.