absurd känsla

Första advent. Ljusstakarna har intagit varje fönster och små små lampor slingrar sig runt husens knutar. Det enda som fattas är snön. Men den lär vi se mindre och mindre utav för varje år.

I med all pluggstress så har jag inte hunnit reflektera över att november snart är slut. Första december på tisdag. Det är mindre än en månad kvar till julafton. Vilket betyder att det kanske är dags att skriva en liten önskelista.

Jag sätter mig ner och börjar tänka. Vad vill jag ha? Det ekar i huvudet. Vad behöver jag? Hm.. Det hörs fortfarande ett litet eko.

Jag måste alltså anstränga mig för att komma på något att önska. För det enda jag behöver är det jag inte än vet att jag behöver. Men det kommer jag snart att få veta genom att titta på alla reklamskyltar som årligen visas var man än går eller tittar under december månad.

Men jag behöver ju inte det. Det är ju inte så att jag dör utan det. Det som jag ännu inte vet att jag måste! ha.

Lyssnade på en kvinna idag som jobbar med att hjälpa människor i Lettland. 30 mil härifrån. Hon berättade om ett par livsöden som fick mitt hjärta att blöda. Jag fick höra om hur de kämpar för att ha råd med mat, hur tonårsdöttrar väljer att ha webcamsex på nätet för att hjälpa föräldrar att betala hyran och att det är jättemånga som kommer få elen avstängd under denna kalla årstid för att de inte har råd att betala elräkningen.

Nej men jag önskar mig en kreditkortshållare och en ny digitalkamera.

God jul

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0