tänka sig

Jag ska flytta! På riktigt. Till Småland. Det känns verkligen helt stört. Men naturligt. Jag trivs här. Gillar attityden, luften (känns icke så förorenat här faktiskt), människorna (förutom en viss kassörska, fast okej då, du är förlåten), jobbet och ja, jobbet. Jag gillar mitt jobb. Det är nog viktigast. Det är ju därför jag flyttar! :)

Lägenheten är fin. Har dessutom balkong. Och jag har gått och införskaffat mig en soffa. Vuxenpoäng? :)

Jag ba drar liksom. Och fastnar.

jag bara måste

Klockren


fjantigt

Jag förstår fortfarande inte vad som är skillnaden mellan Lunarstorm och Facebook. Förutom att Facebook är väldigt väldigt mycket större. Men det blir så hajpat. Och så hiiiimla farligt. För alla snokar. Alla vet precis allt om dig. Busted!

Ooooh, scary scary.

Jag bloggar, nu vet precis alla allt om mig. Oh no!

Folk vet inte mer än vad du utger dig för att vara. Du är inte helt utelämnad. Klicka bort relationsstatus, religionsövertygelse, var du bor, lägg inte upp bilder eller vad det nu är du är rädd för att folk ska se. Du väljer ju själv vad folk ska veta om dig.

Så fjantigt att man ska behöva skrämmas upp för någonting som man egentligen har helt kontroll över. Blir man taggad på bilder, klicka bort en själv. Det går faktiskt.


vill vill vill

Jag vill gå och se Bitterfittan på teater. Såklart den spelas i Uppsala och såklart det kommer kosta massa att åka dit upp. Men jag vill vill vill se den. Skulle även vilja se Fans på teaterscenen. Jag vill gå och se teater! Ge mig liv och rörelse på scen.

Var och såg Mamma Mia i helgen med Ellish. Så himla fin film. Såklart den feministiska delen av mig ropade ut (inombords då förstås, kan ju inte sitta på en biosalong och tjoa) när kvinnorna struntade i sina arbetsuppgifter och i ett led samlades och sjöng. Frigörelse, frigörelse! Fri från plikter. Frihet. Underbart!

Jag vill för övrigt båtluffa bland Greklands öar. Hur mysigt vore det inte? Så mycket planer, så lite tid.

tänka sig

Förlängning till årets slut. Oj. Vad händer? Coolt.

Mycket tankar rullar. Men känner ändå ett slags lugn. På ett eller annat sätt så ordnar det sig.

Insha'Allah


hum hum

Det känns konstigt att ens framtid ligger i andra människor händer.
Imorgon får jag veta. Troligtvis.

Ett beslut kommer i alla fall tas. Från min sida.

Att stanna eller inte stanna. Det är frågan.

kul med nya perspektiv

Finns det någon neutral mark? Kan man någonsin ha någon form av undervisning som inte är präglad av någonting annat?

Troligtvis inte. Hur gärna man än skulle vilja breda ut ett stort smörgåsbord och säga "Titta här, välj och vraka. Du får bestämma helt över ditt liv och din övertygelse". Personen som ska välja är fortfarande präglad av andra människors åsikter och livssyn. Det går inte att komma ifrån. En människa kan inte formas av sig själv. I alla fall inte utvecklas.

Jag gillar diskussioner. Speciellt djupa diskussioner. Såna som man lägger ner lite själ på, som gör att man utvecklas. De får mig att vilja veta mer, förstå mer, att vilja lära mig mer.

Intressant för övrigt att få veta att midsommarstången står för det manliga könsorganet som ska befrukta marken.

Nu är jag gladare än någonsin att midsommarstången aldrig varit speceillt väsentlig för mina midsommaraftnar.

Feminist? Javisst!

yey

Nu har jag hämtat tågbiljetterna som tar mig hem.

På torsdag. 

Stockholm i mitt hjärta

Jag längtar hem.

Jag saknar allén, sjön, Nattas balkong, Djurgården och tänka sig va, Drottninggatan. Jag saknar att sitta på café och snacka skit och dricka god cappuccino med alla vänner, dansa på Debaser tills man stukar foten, göra bort sig utan att någon vet vem man är (inte för att jag direkt har gjort mig känd här men ändå) och känna känslan av att bara vara, hemma.

De fyra senaste tisdagarna har jag tittat på Allsång på Skansen och undrat hur folk kan känna den samhörighet som jag känner i Stockholm jämfört med hur jag känner här. Det är inte alls samma sak. Skansen känns nästan främmande.

Nu firar hela Stockholm 080808 och jag är inte där.

äcklad

Vissa människor. Jag säger bara vissa människor.

Mållös.

det skulle ju va dans dans dans

Istället stod vi bara still.
Så typiskt svenskt.

Hembygdsfester.
Tjoho! ...
Skrivkramp

disneydags

Jag saknar alla dessa Disney-filmer som man tittade på som liten. Lejonkungen är ju en klar favorit. Känner för en filmkväll med bara Disney. Å, underbara Simba. Du ÄR kung.



RSS 2.0