oh yes

Jag kan bli så glad ibland. När någon annan sätter ord på det jag gått runt och tänkt på men inte vetat hur jag ska formulera mig. Nu håller vi på och läser "Livet jag längtar efter" med John Ortberg, har inte kommit så långt så kan inte riktigt recensera den än. Men. Han tar upp någonting som jag verkligen verkligen har observerat och det blir som en befrielse när det sätts svart på vitt:

"Det värsta är att 'innefolket' ofta blir stolta och dömande gentemot andra. De tillämpar ett slags 'gränsorienterad' syn på det andliga livet, där det räcker att titta på andra människor för att veta vilka som är fåren och vilka som är getterna. Det här kan man kalla för pseudo-förvandling."

Oh yes. Oh yes. Så mycket ytligt, så mycket utifrån och in, istället för inifrån och ut. Dömande blickar, vi och dem-tänk, vi måste hitta gränsmarkörer för att visa att vi är lite bättre än alla andra.

Sånt får mig att vilja spy.

"Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting."

Identitetsmarkörer ska inte vara viktigare än det som är viktigast.

fuego

Vilken kväll! Oh my. Kvällsgudstjänst i den församling jag och Lollo kommer att praktisera i. Kände ett väldigt välkomnande och känner mig oerhört tacksam för möjligheten. Vilket drag.

Känner att det börjar hända saker.

Fuego del Señor

challenges

Beach volley och spanskalektioner idag. Rätt skön kombination. Inser dock att jag passerat den där åldern då man har lätt för att lära. Gick igenom imperfekt bland annat. He ha has hemos han.. Eh.. just det. Oregelbunda och regelbundna verb and so on. Minns tillbaka varför jag inte gillade språklektionerna, grammatik är verkligen inte min starka sida. Däremot snackade vi politik på spanska sista lektionen. Det uppskattades. ;)

Vi fick även våra scheman idag by the way. Det börjar verkligen dra igång nu. Testa mission. Testa. Mission. *smakar på orden* Det känns stort. Praktisera i en församling. På spanska. Med barn och ungdomar, och kvinnogrupper. Vilket förtroende.

På söndag ska vi tydligen gå å se fotbollsderby mellan gudstjänsterna. För 15 spänn. Helt galet billigt. Blir det första derbyt jag ser live. Ska bli intressant att se. :)

Hasta luego

español por favor

Första spanskalektionerna idag. Well. Det här ska nog gå.

Inser att semesterkänslan börjar gå mot sitt slut och att turistattraktionerna byts ut mot varför jag är här. Det känns lite smått skrämmande, men utmaningar är bra har jag hört. :p

Det är fortfarande varmt och soligt, vill bara meddela det. Och att jag sitter utomhus i sommarklänning och smått klagar på att det är för varmt i solen. Har dock köpt en hatt, har insett att det är bra när man vandrar runt mitt på dagen (hej solsting). Även en röd gitarr är införskaffad, 250 spänn (otippat att jag ville ha en röd?). Förhoppningsvis kanske Ninungen lär mig lite under dessa månader.

Snart ska vi gå och få pedikyr för sju spänn. :p

Ciao

if tomorrow never comes

"Relationships are what makes life life"

Ett citat som fastnat hos mig.

Relationer är det som skapar värde.

Var rädd om dem.

lite bilder

Här är lite bilder från resan :)


on our way


jag och syssling julia på planet mellan Arlanda och Heathrow


Sen var det dags för mellanlandning i Miami


soluppgång när vi ska mellanlanda i La Paz


Benjamin och Julia tillsammans med några barn på kyrkogården som vi kommer att hålla till en gång i veckan


Ninungen :)


Vi besökte världens största Jesus-staty idag (ja, den är en halvmeter högre än den i Rio :p)


Me gusta esta foto


Los practicantes :) Nina, yo, Lollo, Julia, Erik y Benjamin

ge mig mer marknad

Tänk att bo i en stad där man kan lalla ner till marknaden där allt från yllemössor till frukter till strykjärn och gitarrer finns. Me gusta mucho. Känner av lite Kairovibbar some how, troligtvis med tanke på höga trottoarkanter och mindre utvecklade bostäder. Däremot är trafiken helt annorlunda. Här är det bilarna som har företräde, passerar man en väg med en bil i full fart så pang! bilen stannar inte. Lite skillnad mot Kairo där man kunde passera en sexfilig väg genom att bara visa upp handen (minns tillbaka, smått scary).

Mycket att ta in. Känns helt sjukt att man befinner sig på andra sidan jorden. Men, där är där man inte är, här är här där man är. Här har man alltid med sig. ;) Y Dios tambien.

hola

Nu befinner man sig på boliviansk mark i alla fall. Santa Cruz flygplats delar med sig av lite internet så det tas tacksamt emot. Hjälp vad mycket man har suttit i flygplan det senaste dygnet(/dygnen?), men snart är vi framme i Cochabamba, om en timme går flyget. Försökte kommunicera på spanska när man skulle beställa en macka på subway men det blev mest sí, no, no sí, ehm.. tomato..

Det blir nog bra det här. :p

lite kent skadar aldrig


men jaha?

Ibland har man förväntningar som inte uppfylls. Det är trist. Men att inte ha några förväntnigar alls, känns ännu mer trist. Att aldrig sluta hoppas. En konst, men livsviktig.

hujedamej

Om man bloggar två inlägg under samma kväll, har man något liv då?

Let's hope. :p

Men. Något som gnager mig. Eller som gör sig påmint ibland. Främst genom tv-tittande, på serier, som handlar om rättegångar och rättvisa i allmänhet. Så finns det alltid de där ingredienserna som får en (mig) att vilja skrika högt och ropa "Fel fel fel! Sluta, det handlar om människor!" (det låter så där störande politiskt korrekt men jag har bra inlevelse :p Och ja, jag vet att det handlar om serier)

Men att det existerar korruption och partiskhet och högmod i verkligheten är ingen hemlighet. Och jag blir bara.. helt tagen av de olika fallen. Till exempel, en man blir dömd för våldtäkt han inte begått. Tio år senare hittas den riktige gärningsmannen som faktiskt erkänner, men, han hinner ta livet av sig innan rättegången. Den oskyldige mannen, som förlorat sitt sociala liv med familj och vänner och allt vad det innebär får sitta sina 15 år till. Oskyldig.

Ja jag är känslig. Men på riktigt. Sånt händer också i verkligheten, att man dömer fel. Av misstag men också för att sopa fall under mattan, för att hålla varann om ryggen.

Som i senaste avsnittet: "It's just a kid"

små tankar

Ibland är saker inte så krångliga som man tror. Visar det sig. Aha-upplevelser i den positiva bemärkelsen uppskattas. Mer av dem tas tacksamt emot.

Åtta dagar kvar. Knappt det. Sju och en halv och några timmar. Då lyfter planet. Om allt går som det är tänkt. Och min spanska känns värre än någonsin.

Lär väl säga Buenos Dios (God Gud) och Buenos nachos (Goda nachos) ist för Buenos dias (God dag) och Buenos noches (God kväll) som vi har småskämtat om. :p Det man inte ska det gör man. Oftast.

Nostalgitripp till Älmhult i helgen. Om ett halvår är dock det päronens nya hemkommun. Suger ut det sista av barndomshemmet. Kommer sakna baksidan.


say what?

I Uppsala finns det fyra olika bussbolag, och enligt en mindre trevlig busschaufför behövs det tydligen ett busskort för varje bolag för att kunna färdas fritt i kollektivtrafiken (smidigt Uppsala). En annan mindre trevlig chaffis valde även att köra iväg trots att tre kurskamrater kom springande mot bussen (som för övrigt hade slutdestinationen Knutby). Dessutom har det regnat nästan varje dag.

Ändå kan jag tänka mig att bosätta mig i Uppsala någon dag. Kanske beror det på umgänget med sköna människor den senaste tiden, eller så känns det som en lagom stad att bo i. Vilket som. Jag trivdes.

För övrigt fick jag en positiv överraskning idag. En av kursdeltagarna visade sig vara min syssling. Helt wierdo. Men fett kul. :) Så, av sex personer som åker iväg till Bolivia kommer tre stycken att vara släkt, med mig som gemensam nämnare.

Well. Livet är lite tokigt ibland. :)


RSS 2.0