men jaha?

Ibland har man förväntningar som inte uppfylls. Det är trist. Men att inte ha några förväntnigar alls, känns ännu mer trist. Att aldrig sluta hoppas. En konst, men livsviktig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0