algunas cosas que yo he aprendido aquí
För svenskt choklad är ju bland det godaste som finns. Marabou mjölkchoklad. Eller Lindt mörkchoklad. Till kaffet. Kombinationen av detta och cochabambianskt klimat kan ju knappast bli bättre.
Den senaste veckan har jag börjat titta tillbaka på den här tiden och tänkt vad det är jag egentligen har lärt mig. Det är rätt mycket grejer ändå, eller saker som har blivit självklarheter men som inte kommer att vara självklarheter i Sverige. Som att leva i nuet till exempel. Det är asskönt. Det präglar liksom hela ens vardag. Man bara är. En fantastisk känsla.
Nånting annat jag har kommit underfund med här, som jag nog skrivit om innan, är nog kärlekens betydelse. Jag anser mig nog inte godta meningen "jag tror inte på kärleken" längre. Det är så sjukt lätt att ge upp och man vill ibland bara gå i ide och slippa allt. Men kärleken är ett val. Man väljer kärlek. Visst kommer kärlek oftast när man som minst väntar den, men när det gäller en själv, när det gäller att visa kärlek till sin omgivning, så handlar det om ett val.
Man kan välja bort kärlek. Men man kan inte säga att den inte finns. För det gör den.
Den senaste veckan har jag börjat titta tillbaka på den här tiden och tänkt vad det är jag egentligen har lärt mig. Det är rätt mycket grejer ändå, eller saker som har blivit självklarheter men som inte kommer att vara självklarheter i Sverige. Som att leva i nuet till exempel. Det är asskönt. Det präglar liksom hela ens vardag. Man bara är. En fantastisk känsla.
Nånting annat jag har kommit underfund med här, som jag nog skrivit om innan, är nog kärlekens betydelse. Jag anser mig nog inte godta meningen "jag tror inte på kärleken" längre. Det är så sjukt lätt att ge upp och man vill ibland bara gå i ide och slippa allt. Men kärleken är ett val. Man väljer kärlek. Visst kommer kärlek oftast när man som minst väntar den, men när det gäller en själv, när det gäller att visa kärlek till sin omgivning, så handlar det om ett val.
Man kan välja bort kärlek. Men man kan inte säga att den inte finns. För det gör den.
estan en mi corazon
För ikväll har jag umgåtts med några av världens finaste människor. Som fick mig att inse att jag faktiskt snart ska lämna dem. Det finns så mycket kärlek hos vissa människor i det här landet som jag verkligen kommer att sakna.
Fast bara för att man byter geografisk plats så upphör ju inte vänskapen, men det kommer inte vara samma sak.
Tack fina ni för denna fina gest som ni gjorde ikväll. Nunca voy a olvidar ustedes. Nunca! Siempre van a estar en mi corazon, en toda mi vida. Gracias por su amor, su tiempo y su pacencia. Gracias por todo que han hecho. Les quiero muchisimo. <3
Fast bara för att man byter geografisk plats så upphör ju inte vänskapen, men det kommer inte vara samma sak.
Tack fina ni för denna fina gest som ni gjorde ikväll. Nunca voy a olvidar ustedes. Nunca! Siempre van a estar en mi corazon, en toda mi vida. Gracias por su amor, su tiempo y su pacencia. Gracias por todo que han hecho. Les quiero muchisimo. <3
miss pretentiös
När blir livsstilen viktigare än den man delar den med? När blir förhållandet viktigare än personen? När blir statusen viktigare än hur man mår?
Varför har det blivit så? Varför har man blivit så bekväm, struntar i det som faktiskt betyder något och slutar lyssna på det som man instinktivt från början vill?
My gosh vad pretto jag låter. Får nästan be om ursäkt. Men på riktigt. Det är skitsvårt när omgivningen runt omkring ska berätta för dig hur du ska leva ditt liv och du har andra värderingar. Och det är lätt att känna sig exkluderad för att man inte resonerar som "the rest of the world" (vilket snarare betyder din bekantskapskrets y nada mas). Men när man får lite perspektiv på det land man vuxit upp i så märker man (jag) hur mycket kulturen påverkat en i en viss riktning som i alla fall jag inte tror på i längden.
Por ejemplo: Det är ju status att tillhöra någon. Annars är det något fel på en. Därför är det viktigare att du har en partner mer än att du faktiskt är lycklig.
Näe. Jag vill fortsätta att värdesätta person mer än livsstil och hälsa mer än status. Men det är svårt när samhället säger åt en att tycka tvärtom.
Varför har det blivit så? Varför har man blivit så bekväm, struntar i det som faktiskt betyder något och slutar lyssna på det som man instinktivt från början vill?
My gosh vad pretto jag låter. Får nästan be om ursäkt. Men på riktigt. Det är skitsvårt när omgivningen runt omkring ska berätta för dig hur du ska leva ditt liv och du har andra värderingar. Och det är lätt att känna sig exkluderad för att man inte resonerar som "the rest of the world" (vilket snarare betyder din bekantskapskrets y nada mas). Men när man får lite perspektiv på det land man vuxit upp i så märker man (jag) hur mycket kulturen påverkat en i en viss riktning som i alla fall jag inte tror på i längden.
Por ejemplo: Det är ju status att tillhöra någon. Annars är det något fel på en. Därför är det viktigare att du har en partner mer än att du faktiskt är lycklig.
Näe. Jag vill fortsätta att värdesätta person mer än livsstil och hälsa mer än status. Men det är svårt när samhället säger åt en att tycka tvärtom.
from something old to something new
Håller på och läser en bok som heter "Crossing over" at the moment. Har inte kommit så långt, men den verkar väldigt bra. Den handlar om utmaningar, att låta saker och ting dö för att något inuti det ska få fortsätta växa och leva. Att gå från gårdagens sätt att leva till morgondagens.
Gillar när GT's berättelser knyts an till moderna situationer. Det gör att berättelserna blir lättare att förstå. Den här författaren jämför sin egna situation med Josua när han ska få över Israels folk över Jordan. Fast nu gäller det i stället en parkeringsplats och inte en flod.
Boken handlar om att förvandla en kyrka och vilken kamp som pastorn utsätts för. Och att det enda som får pastorn, som även är författaren, att kämpa på är sin inre övertygelse om att det är Gud som leder honom.
Vet inte. Men jag gillar boken. Just wanted to tell you that. ;)
Gillar när GT's berättelser knyts an till moderna situationer. Det gör att berättelserna blir lättare att förstå. Den här författaren jämför sin egna situation med Josua när han ska få över Israels folk över Jordan. Fast nu gäller det i stället en parkeringsplats och inte en flod.
Boken handlar om att förvandla en kyrka och vilken kamp som pastorn utsätts för. Och att det enda som får pastorn, som även är författaren, att kämpa på är sin inre övertygelse om att det är Gud som leder honom.
Vet inte. Men jag gillar boken. Just wanted to tell you that. ;)
la responsabilidad
"Människor tror att de har såna rättigheter när det enda vi egentligen förtjänar är döden"
Att få in det i mitt svenskinpräntade tänk är nästintill omöjligt. Vaddå inga rättigheter? Vi har väl alla rättigheter i världen? Nöj dig aldrig, kräv, kräv, KRÄV!
Vad jag önskar att jag kunde sluta ha den mentaliteten. Vad jag önskar att jag kunde sluta ta allt för givet. Visst anser jag att vi har rättigheter, men har vi rättigheter har vi också skyldigheter. Ansvaret växer ju större frihet vi tar oss.
Är det nånting jag har lärt mig och insett här är det att alla människor har ett personligt ansvar. Fattar man ett beslut får man också stå för konsekvenserna, och inte skylla ifrån sig på omständigheterna.
Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i Sverige, vill bara betona det. Men det har sin baksida också. Sin egoistiska baksida.
Att få in det i mitt svenskinpräntade tänk är nästintill omöjligt. Vaddå inga rättigheter? Vi har väl alla rättigheter i världen? Nöj dig aldrig, kräv, kräv, KRÄV!
Vad jag önskar att jag kunde sluta ha den mentaliteten. Vad jag önskar att jag kunde sluta ta allt för givet. Visst anser jag att vi har rättigheter, men har vi rättigheter har vi också skyldigheter. Ansvaret växer ju större frihet vi tar oss.
Är det nånting jag har lärt mig och insett här är det att alla människor har ett personligt ansvar. Fattar man ett beslut får man också stå för konsekvenserna, och inte skylla ifrån sig på omständigheterna.
Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i Sverige, vill bara betona det. Men det har sin baksida också. Sin egoistiska baksida.
jag trivs bättre här, där jag får lukta på blommorna..
Hur kan människor ha så mycket energi? Jag känner mig som en gammal hund. Jag trivs bättre här, i mitt lilla hörn efter att ha fått min dagliga motion, typ. Andra är som "först gör vi detta, sen gör vi så, efter det ska vi göra det här och vi kan inte ta det lugnt nu, nej nu ska vi göra det här". And so on.
Har liksom bara inte samma behov av att ständigt vara på gång.
Och jag inser att karismatiska gudstjänster, även i ett land som Bolivia, är något som gör mig skeptisk. Det vart bibelläsning i bänkraden när folk gick fram (sprang fram) och skulle få del av Anden som pastorn skulle vara en kanal för genom att lägga händerna på deras huvuden. Detta samtidigt som någon sjöng "Fuego fuego fuego fuego fuego" (fuego = eld) typ hela tiden (låten Fuego del Señor är visserligen bra men jag fick nästan lite känslan av hetsstämning vilket jag inte riktigt tyckte om).
Men man ska inte döma. Gud verkar säkert på dessa möten också. Men det är inte ett sätt som passar mig. Det ger liksom inte tid för, reflektion. Något som jag värderar väldigt högt.
Kanske är det något som hänger ihop med mitt behov av att ta det lugnt och bara få vara en stund.
Har liksom bara inte samma behov av att ständigt vara på gång.
Och jag inser att karismatiska gudstjänster, även i ett land som Bolivia, är något som gör mig skeptisk. Det vart bibelläsning i bänkraden när folk gick fram (sprang fram) och skulle få del av Anden som pastorn skulle vara en kanal för genom att lägga händerna på deras huvuden. Detta samtidigt som någon sjöng "Fuego fuego fuego fuego fuego" (fuego = eld) typ hela tiden (låten Fuego del Señor är visserligen bra men jag fick nästan lite känslan av hetsstämning vilket jag inte riktigt tyckte om).
Men man ska inte döma. Gud verkar säkert på dessa möten också. Men det är inte ett sätt som passar mig. Det ger liksom inte tid för, reflektion. Något som jag värderar väldigt högt.
Kanske är det något som hänger ihop med mitt behov av att ta det lugnt och bara få vara en stund.
fascinerad
Det bor en liten idiot i mig. Som trampar sönder datorer. Suck. Aja, får leva med en mörkgrå cirkel och inte kunna se vad som finns på hela skärmen. Kul liv. För jag är född smidig. Väldigt smidig.
Vi hade i alla fall konsert i kväll. Och faktiskt, trots strul, hetsiga diskussioner och människor som inte kände för att ta sitt ansvar blev den ändå rätt lyckad. Vår kyrkas drama var ju grymt! Kul att se såna talanger och att de låter yngre få vara med och spela huvudroll.
Vi befinner oss ju som sagt i Bolivia och här funkar systemet inte riktigt som i Sverige. Och mentaliteten är också en helt annan, speciellt bland yngre tonåringar, har jag märkt. Jag har ju berättat om en 13-årig flicka som läste om dilemmat med abort (vilket fascinerar mig eftersom abort ofta är tabubelagt inom kristna kretsar i Sverige), och i dag fick jag höra en kommentar av en 14-årig tjej som inte alls stämde in på min mentalitet när jag var i samma ålder.. för.. TIO år sedan(!) Im getting old..
Aja. Hon började fråga ut mig lite grejer och undrade sedan om jag hade pojkvän. "Nej" svarade jag. "Vi får se." Sen frågade jag henne om hon hade någon. Hon tittade på mig som om jag var knäpp. "Haha, nä. Vaddå. Jag är bara 14. Jag ska inte ha någon pojkvän nu."
Nä..hä..? Asså, jag gillar ju hennes tänk. Men blev så förvånad. Hur ofta skulle man få den kommentaren i Sverige? Att hon självmant svarar så också. Tycker det är coolt.
Undervisning verkar tas på så mycket större allvar här. Och att förklara varför saker och ting är bra och dåligt. Jag blir fascinerad. För övrigt måste jag få tag på den där abort-boken. Verkar väldigt intressant.
Nåt annat som jag tycker om är att konversationerna på spanska börjar bli mer och mer naturliga och språket känns inte längre jobbigt utan nu börjar det lägga sig lite så där som engelskan har gjort. Det sjunker in liksom och samtalen blir naturliga. Det är roligt. :)
Nu behöver jag dock toksova. Vill bli av med min förkylning så fort som möjligt.
Glad påsk på er
Chau
Vi hade i alla fall konsert i kväll. Och faktiskt, trots strul, hetsiga diskussioner och människor som inte kände för att ta sitt ansvar blev den ändå rätt lyckad. Vår kyrkas drama var ju grymt! Kul att se såna talanger och att de låter yngre få vara med och spela huvudroll.
Vi befinner oss ju som sagt i Bolivia och här funkar systemet inte riktigt som i Sverige. Och mentaliteten är också en helt annan, speciellt bland yngre tonåringar, har jag märkt. Jag har ju berättat om en 13-årig flicka som läste om dilemmat med abort (vilket fascinerar mig eftersom abort ofta är tabubelagt inom kristna kretsar i Sverige), och i dag fick jag höra en kommentar av en 14-årig tjej som inte alls stämde in på min mentalitet när jag var i samma ålder.. för.. TIO år sedan(!) Im getting old..
Aja. Hon började fråga ut mig lite grejer och undrade sedan om jag hade pojkvän. "Nej" svarade jag. "Vi får se." Sen frågade jag henne om hon hade någon. Hon tittade på mig som om jag var knäpp. "Haha, nä. Vaddå. Jag är bara 14. Jag ska inte ha någon pojkvän nu."
Nä..hä..? Asså, jag gillar ju hennes tänk. Men blev så förvånad. Hur ofta skulle man få den kommentaren i Sverige? Att hon självmant svarar så också. Tycker det är coolt.
Undervisning verkar tas på så mycket större allvar här. Och att förklara varför saker och ting är bra och dåligt. Jag blir fascinerad. För övrigt måste jag få tag på den där abort-boken. Verkar väldigt intressant.
Nåt annat som jag tycker om är att konversationerna på spanska börjar bli mer och mer naturliga och språket känns inte längre jobbigt utan nu börjar det lägga sig lite så där som engelskan har gjort. Det sjunker in liksom och samtalen blir naturliga. Det är roligt. :)
Nu behöver jag dock toksova. Vill bli av med min förkylning så fort som möjligt.
Glad påsk på er
Chau
det är så man skäms
Jag inser. Att jag har bott i Sydamerikas fattigaste land i mer än sju månader. Jag har sett misär, jag har känt sopstanken som finns på gatorna, jag har sett kvinnor sitta med sina barn på gatan och tigga pengar och jag har sett vad alkoholismen kan ställa till det för människor som valt flaskan framför annat.
Ändå. Ändå lever jag lyxliv. På CSN-bidrag. Jag tvättar inte, jag städar inte, jag åker taxi vart jag än ska, jag äter ute nästan hela tiden och nu senast frågade Julia om jag ville gå på manikyr.
Visst det är svajnbilligt. Men jag skäms. Folk letar mat i soptunnor trots att vi bor i den rikare delen av stan. Och jag klagar över att jag inte har några pengar.
Skärpning.
Ändå. Ändå lever jag lyxliv. På CSN-bidrag. Jag tvättar inte, jag städar inte, jag åker taxi vart jag än ska, jag äter ute nästan hela tiden och nu senast frågade Julia om jag ville gå på manikyr.
Visst det är svajnbilligt. Men jag skäms. Folk letar mat i soptunnor trots att vi bor i den rikare delen av stan. Och jag klagar över att jag inte har några pengar.
Skärpning.
bull
Det finns de som gillar att snacka skit. Som väldigt mycket hellre ser det negativa hos människor än det positiva. Jag kan vara ganska mycket pessimist ibland, men for real. Hjälp. Skaffa er ett liv. Vad tjänar det till att störa sig på alla människor i hela världen hela tiden? Inse att människor har brister. Precis som ni.
Det tjänar liksom ingenting till. Inte i längden. Av erfarenhet vet jag det. Men det kanske är just erfarenhet ni behöver för att förstå. Att människor fungerar olika.
Kanske är jag för präglad av att pappa har vart politiker för ett parti som inte sällan fått motstånd av många i min bekantskapskrets. Detta har nog påverkat rätt mycket mina funderingar kring vad som är rätt och fel åsikt, finns det objektivitet, varför tänker och gör människor som de gör osv. Jag insåg rätt tidigt att människor inte alltid hade samma åsikter om saker och ting.
Poängen är alltså att jag kanske funderat några extra varv på att det finns olika synsätt och att det påverkar min syn på människors beteenden.
Eller så är jag bara trött på att folk höjer upp sig själva genom att se ner på andra.
Det tjänar liksom ingenting till. Inte i längden. Av erfarenhet vet jag det. Men det kanske är just erfarenhet ni behöver för att förstå. Att människor fungerar olika.
Kanske är jag för präglad av att pappa har vart politiker för ett parti som inte sällan fått motstånd av många i min bekantskapskrets. Detta har nog påverkat rätt mycket mina funderingar kring vad som är rätt och fel åsikt, finns det objektivitet, varför tänker och gör människor som de gör osv. Jag insåg rätt tidigt att människor inte alltid hade samma åsikter om saker och ting.
Poängen är alltså att jag kanske funderat några extra varv på att det finns olika synsätt och att det påverkar min syn på människors beteenden.
Eller så är jag bara trött på att folk höjer upp sig själva genom att se ner på andra.
helgens bravader
Hemma. I Cochabamba. (Hur är livet i Sverige egentligen?)
Då har man provat på att köra en båt i djungeln, i en flod där det finns både pirayor och rockor. Vilket fridfullt ställe ändå (om man befinner sig på torra land :p). Hade det inte vart för myggen hade jag lätt kunnat stanna där en längre tid än vi var. Floden delade sig och på den plätt det var mark bodde en familj på det enklaste vis du kan tänka dig. De sov på träplankor och taket var byggt av halmstrån, men lillbebben på två månader fick sova i hängmatta, under tak då givetvis (han fick för övrigt namnet Erik under barnvälsignelsen på kvällen).
En av familjernas hem. Pluttens sovplats.
En annan familj bodde på "fastlandet" eller vad man nu ska säga, och bodde även de under de mest enklaste former. Men vilken livsglädje det fanns hos båda familjerna. Trots smutsiga fötter utan skor, trasiga kläder och ett hus som inte ens hade fyra väggar om sig så kunde man känna av kärleken och se glädjen i barnens ögon. Och vilka skratt. :)
Sjukt sött djur. Barnen kände för att leka lite med mitt hår.
Den här resan gav mycket, samtidigt som jag kände mig som den mest bortskämda snorunge som nånsin vandrat på denna jord. Men det är väl nånting som drabbar alla som vuxit upp i ett i-land och möter de fattigaste människor i ett u-land. Men man inser att det går att klara sig på mycket lite, man kan vara lycklig ändå.
Den här resan gav mycket, samtidigt som jag kände mig som den mest bortskämda snorunge som nånsin vandrat på denna jord. Men det är väl nånting som drabbar alla som vuxit upp i ett i-land och möter de fattigaste människor i ett u-land. Men man inser att det går att klara sig på mycket lite, man kan vara lycklig ändå.
Fast nåt som också är lätt att ramla ner i är pretto-träsket. Jag vet att det finns massa problem i i-länder också och att när man lever i sin vardag så stöter man på problem som blir allvarliga för en men som inte skulle vart så allvarliga för andra som lever i en annan vardag. Relativitetsteorin är jag medveten om. Men såna här upplevelser ger en ändå en tankeställare.
Men jag undrar en annan sak som handlar lite om deras synvinkel. Och ur andras (inkl min egen som tonåring). Har man rätt att bygga relationer som man vet är kortvariga? För varför ska man knyta starka vänskapsband om planen är att dra vidare (detta är inte för "resenärens" skull utan för mottagaren)? Ex. Det kommer missionärer för att evangelisera på en plats, det byggs relationer, tillit uppstår, starka vänskapsband knyts, evangeliet når fram, sen drar missionärerna vidare. Men jaha, muchas gracias. Nice to meet you. Vi ses i evigheten? Det sårar nämligen alltid när nära människor försvinner ur ens liv.
Har jag rätt att ta plats i barnens hjärtan när jag vet att jag ska hem efter en viss tid? Hur gör man? Det känns som en skör balansgång. Jag vill hjälpa, men hur mycket plats får jag ta? När lovar man för mycket?
annat perspektiv
Ja. Jag kan längta hem. Ja. Jag kan ha vart måttligt irriterad på informationsbristen på kursen och ja. Att människor i detta land lever lagom anarkistiskt och inte alltid tar hänsyn till andra har ibland varit så frustrerande att jag inte velat vara med mer.
Men. När jag tänker efter så kan jag inte vara gladare att jag åkte hit och har fått se en annan kultur, fått större och nya perspektiv och lärt känna människor som bär på en sån visdom som jag knappt visste fanns. Det finns så mycket som jag inte visste fattades hos mig, omkring mig och i den svenska kulturen. Tankesätt och värderingar som kan vara jobbiga att följa men som i slutändan ändå leder till det bästa levnadssättet, eller det som jag tror är det bästa levnadssättet. Så många aha-upplevelser och konstateranden.
Man kan inte gilla allt, men jag tror på att pröva allt och behålla det goda. :)
Men. När jag tänker efter så kan jag inte vara gladare att jag åkte hit och har fått se en annan kultur, fått större och nya perspektiv och lärt känna människor som bär på en sån visdom som jag knappt visste fanns. Det finns så mycket som jag inte visste fattades hos mig, omkring mig och i den svenska kulturen. Tankesätt och värderingar som kan vara jobbiga att följa men som i slutändan ändå leder till det bästa levnadssättet, eller det som jag tror är det bästa levnadssättet. Så många aha-upplevelser och konstateranden.
Man kan inte gilla allt, men jag tror på att pröva allt och behålla det goda. :)
första skivan
jag fick var Just D's gyllene. En av favvolåtarna på den skivan var denna. :) Rätt skön fortfarande ändå så där 16 år senare. ;)
verklighetens folk i bolivia
Tänk dig att bo högt upp bland bergen i ett litet hus som inte är större än ett normalstort kök (plus en hall kanske) där det bor sju personer och där det inte finns tillgång till vatten, utan du måste köpa vatten från en bil som kommer lite då och då (det vill säga, det finns varken toalett eller dusch). Där pappan är alkoholist och där mamman kan sitta i dagar vid sitt stånd en bit ner i backen med den yngsta flickan utan att få någonting sålt. Ett sånt besök gjorde vi i dag.
Trots denna livssituation är den äldsta pojken på 12 år så mogen att de pengar han tjänar under sina dagar han jobbar på kyrkogården, som egentligen ska gå till skolmaterial, ger han sin mamma så hon kan köpa mat i krissituationer.
Överlevnadskonstnärer är vad de är.
Trots denna livssituation är den äldsta pojken på 12 år så mogen att de pengar han tjänar under sina dagar han jobbar på kyrkogården, som egentligen ska gå till skolmaterial, ger han sin mamma så hon kan köpa mat i krissituationer.
Överlevnadskonstnärer är vad de är.
Herman, 12 år, och hans lillasyster Veronica, 5 år, utanför deras hus
På väg upp till deras hus mötte vi en gethjord med en kvinnlig herde
Herman och Veronica visar familjens pumpaplantor på baksidan av huset
maravilloso
Har man nåt liv, höll jag på att skriva, när man bloggar fler än ett inlägg per dag. Men så kom jag på att det finns de som livnär sig på detta och de som jobbar för att få livnära sig på det. Fast jag kör ju inga out fits-bilder (tack och lov?) men jag inser att när jag är inne i nåt så vill jag gärna dela med mig av tankar kring det. :p
Läser lite teologi i kurslitteraturen nu. Känns som att min hunger mättas något efter alla galet många frågor som kan snurra omkring i hjärnan. Men några saker som egentligen inte har så mycket med tron att göra utan mest kuriosa kan verkligen också vara intressant. Tex att när man tänker kors, så tänker man oftast på ett romerskt kors: † men troligtvis korsfästes Jesus på ett kors som liknade ett T. Eller att korsfästelsen rent historiskt är det mest brutala dödsstraffet ever.
Men det är även intressant att läsa om hur man bör läsa de olika texterna i Bibeln, och vilka frågor man bör ställa dem. (Säger ju det, att ställa frågor är något positivt. Även när det gäller Guds ord. Tack för bekräftelsen när man ofta känner motvind.)
Läser lite teologi i kurslitteraturen nu. Känns som att min hunger mättas något efter alla galet många frågor som kan snurra omkring i hjärnan. Men några saker som egentligen inte har så mycket med tron att göra utan mest kuriosa kan verkligen också vara intressant. Tex att när man tänker kors, så tänker man oftast på ett romerskt kors: † men troligtvis korsfästes Jesus på ett kors som liknade ett T. Eller att korsfästelsen rent historiskt är det mest brutala dödsstraffet ever.
Men det är även intressant att läsa om hur man bör läsa de olika texterna i Bibeln, och vilka frågor man bör ställa dem. (Säger ju det, att ställa frågor är något positivt. Även när det gäller Guds ord. Tack för bekräftelsen när man ofta känner motvind.)
omställning
Okej. En sak är säker i alla fall: motion + herbalife = sjukt mycket större hunger. Kroppen håller väl på att ställa om sig. Men mer mat än vanligt får den inte. Så det så.
Känner mig väldigt glad i alla fall att jag kan springa några kilometer utan att få ont i knät. *hurra* Kanske finns det en möjlighet att skadan försvinner nån gång. Och by the way, note to self: Gyma aldrig i Bolivia vid halv sex om kvällarna, för då är alla muskelknuttar där och ockuperar varenda maskin. Alla hade typ spännislinnen också. Självklart. Och tackiga tatueringar. Och ja killar. Ni behöver träna hela kroppen, inte bara armar och rygg så ni ser ut som Y:n. Fast jag vet å andra sidan inte vad som är på modet här. Faller i alla fall inte mig i smaken.
Kan jag sluta va hungrig eller.. (téet man får till frukost ger en i alla fall mer energi om inte annat)
Känner mig väldigt glad i alla fall att jag kan springa några kilometer utan att få ont i knät. *hurra* Kanske finns det en möjlighet att skadan försvinner nån gång. Och by the way, note to self: Gyma aldrig i Bolivia vid halv sex om kvällarna, för då är alla muskelknuttar där och ockuperar varenda maskin. Alla hade typ spännislinnen också. Självklart. Och tackiga tatueringar. Och ja killar. Ni behöver träna hela kroppen, inte bara armar och rygg så ni ser ut som Y:n. Fast jag vet å andra sidan inte vad som är på modet här. Faller i alla fall inte mig i smaken.
Kan jag sluta va hungrig eller.. (téet man får till frukost ger en i alla fall mer energi om inte annat)
la verdad?
Okej. Jag var lite cynisk (i kommentaren för inlägget "salud") när det gällde föreläsningen om Herbalife och att det är lite svårt för mig att förstå hur människor som lever i sydamerikas fattigaste land ska ha råd med en kur som jag som svensk drar mig lite för. Men i dag var det dags för en frukostkur igen, denna gång gratis (vi betalade tydligen för tre dagar i fredas), och hallå pigg som en lärka. Det ger i alla fall effekt. :)
Nu håller vi på och läser lite pingsthistoria för övrigt. Snark tänker du. Det tänkte jag också. Men eftersom jag är uppvuxen inom pingst så får jag en hel del aha-upplevelser när jag läser och uttryck och åsikter som människor i min omgivning haft och har får helt plötsligt en större förståelse när man sätter in dem i den kontext de kommer ifrån. Det finns tydligen förklaringar till det mesta. :p
Inte för att jag har ändrat uppfattning och håller med om att dessa uttryck och åsikter är de rätta, men irritationen för dem har minskat otroligt. Och igen blir jag påmind om att traditioner eller kulturer inte är sanning gjutet i sten.
Nu håller vi på och läser lite pingsthistoria för övrigt. Snark tänker du. Det tänkte jag också. Men eftersom jag är uppvuxen inom pingst så får jag en hel del aha-upplevelser när jag läser och uttryck och åsikter som människor i min omgivning haft och har får helt plötsligt en större förståelse när man sätter in dem i den kontext de kommer ifrån. Det finns tydligen förklaringar till det mesta. :p
Inte för att jag har ändrat uppfattning och håller med om att dessa uttryck och åsikter är de rätta, men irritationen för dem har minskat otroligt. Och igen blir jag påmind om att traditioner eller kulturer inte är sanning gjutet i sten.
salud
Var på hälsokoll i dag. Drack konstiga drycker som skulle rensa kroppen och ge energi. Vägde mig bland annat. Och mätte mig. Under min tid i Bolivia (om man ska lita på vågen och måttbandet) har jag lyckats gå ner fem-sex kilo och växa en centimeter. Spännande. "Superbien" var jag tydligen när man kollade mitt BMI och fettvärde. Alltid nåt. Är lite förvånad hur jag lyckats gå ner så mycket. Jag äter ju inte spec jättenyttigt. Men troligtvis är det muskelmassan, vilket inte känns lika kul. :p Men vi ska på nån föreläsning i morgon om hälsa så då kanske man kan ta åt sig lite tips. :)
Ta hand om sin kropp. Den tanken har jag nog lyckats förtränga sista tiden. Men kanske bör man tänka på vad man stoppar i sig igen. Men glass och choklad är ju så himla gott! ;)
Ta hand om sin kropp. Den tanken har jag nog lyckats förtränga sista tiden. Men kanske bör man tänka på vad man stoppar i sig igen. Men glass och choklad är ju så himla gott! ;)
