tiden bara går och går

Det är den 26 december. Ja, jag har kommit in i "shit, det var nyss sommar och jag badade i en sjö och sprang runt i klänning"-tankebanan. Det är snart 2009. Udda år blir sällan bra år. Och om finanskrisen håller i sig så ser det ju inte ljusare ut.

Nej just det, jag måste sluta boosta upp mitt ego, jag är inte orsaken till den ekonomiska obalans världen har hamnat i, jag glömde. :p

I dag har jag för första gången känt när ett barn sparkat i magen. (nej jag är inte gravid, det är en arbetskamrats mage) Det var så sjuukt häftigt. Ett litet liv liksom. Som vill komma ut. Inte mycket till värld att komma ut till men ändå. Det är häftigt. Sparkelispark. Coolt.

Nästa gång jag far upp till Sthlm ska jag på upprop.

(:

Det här kan vara det finaste jag fått av någon:


God jul på er.

skiter i jantelagen

Måste bara få vara lite stolt. Även om jag är osäker på min politiska ståndpunkt och inte är helt säker på hur jag ställer mig till ipred-lagen så är jag ändå tacksam för min pappas insats. (Han är riksdagsledamot)

I debatten kring ipred-lagen hit och dit som har pågått under hösten är det ingen som har tagit upp den retroaktiva biten. Det som gör att om lagen skulle träda i kraft så skulle alla som redan innan brutit mot den nya lagen straffas. Det vill säga alla som någon gång under sitt liv laddat ner. Tills pappa tog initiativet och tryckte på att lagen enbart ska gälla från och med när den träder i kraft.

Han räddade skinnet på oss alla som laddat ner.
Det ska han ha cred för.

jag ville också vara ariskt vacker

Nu har jag färgat håret svart. Nej men ojdå. Svart? Det är syndens färg. Eller nåt...

(Det vore nästan kul att göra sin tonårsrevolt när man passerat 20-sträcket. Typ bli punkare eller svartrockare på heltid)

Men på tal om hårfärg...
Minns när jag var liten och inte ville något hellre än att vara blond. Så där ariskt vacker som man skulle vara på 90-talet. Kanske gäller det nu också, men att vara förknippad som blåst är inte lika tilltalande.

Inte nog med det att man skulle se ut så. Sagor gör det ju inte bättre för att man som brunett ska trivas med sitt utseende. Ett exempel är Spara och Slösa. Vem är blond och vem är brunett? Vem är duktig och vem är dålig?

Ett annat är, minns ej titeln, en liknande askungesaga om en blond söt flicka kom till en kvinna med en (brunhårig) dotter. Mamman och dottern blev med ens avundsjuk på flickan för att hon var så söt. Så de behandlade henne illa. Tills hon en dag gick under en bro och fick guldglimmer över sig. Den brunhåriga flickan blev avundsjuk även där och sprang till bron för att också få vackrare lyster. Men vad fick hon över sig? Lera. Jo, man tackar.

Nej, arisk skulle man va. Då var man som sötast.

Det där med skönhetsideal har en historia det också.

host och harkel

Då har man blivit antagen till statsvetenskapskursen. Känns så där lagom vuxet. Än så länge är det bara en back up-plan, men en rätt så peppande sådan. Skulle inte ha mycket emot att plugga den kursen i vår.

Vad som är mindre peppande är det förbaskade förkylningsviruset som cirkulerar runt på redaktionen och som nu har slagit till hos mig, igen. Ingefära, echinagard, sinova, te och halstabletter, here i come.

Det skulle vara intressant att läsa Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda" där hon anklagar Liza Marklund och Mia för lögn. En berättelse som har fått så mycket uppmärksamhet ska alltså vara felaktig. Intressant. Vilka böcker som bygger på verkliga händelser har hänt på riktigt, egentligen?

Det där med förtroende kanske är något som författarna borde tänka på kanske mer än en gång? Vem det nu än är som har rätt.

usa nästa?

Nä, jag gillar inte att det blir ett vänsterblock och ett högerblock. Jag vill inte ha två kandidater precis som om det vore presidentval. Vad händer om jag inte håller med någon av Sveriges två största partier speciellt mycket? Det triggar verkligen inte till att man blir mer intresserad av politik. 

Partierna signalerar ut Reinfeldt eller Sahlin. Pick your choice. Allt annat är en gråzon som ändå inte kommer att märkas.

Trist.

om du vill bli min fru får du ta mig här och nu ...?

Blir verkligen stum när jag ser sånt här. En treårig flicka blir förlovad och bortgift med sin sjuårige kusin för att pojkens mamma så desperat vill ha en dotter. Bilderna får det att skära i hjärtat.

 
Foto: Scanpix

would you believe

if i said that im sorry?


sluta ta saker för givet

Ska en dokumentär göras så ska den göras ordentligt.

Britney for the record visades nyss på tv4. (jag tänker inte försvara mig varför jag tittade nej) Och dokumentären va ju så töntigt dåligt gjord. Värdelös. Totalt värdelös.

Regissören och producenten borde inte ta för givet att tittarna ska veta ALLT om Britney. På riktigt. Man har ett hum om vad hon har gått igenom och gjort, men inte en chans att jag har läst varenda artikel om denna människa. Hon har varit artist i tio år och de antar att jag som tittare ska komma ihåg varenda frekens i hennes karriär.

Dåligt, mycket dåligt gjord i vilket fall som helst. Inga tillbakablickar, inga korta drag om hennes karriär, bara babbel, inspelningar från "womenizer" och dåliga intervjuer. Jag hade gjort den bättre själv.

Känner för denna dokumentär ungefär som när jag läser krönikor utan substans.

Frustration över att jag ägnat tid åt crap.

jahopp

Då har verkligheten kommit ikapp. Attans.

Det hade ju flytit på så bra om det hade gått som jag hade velat. Men alltför sällan går det ju som man vill...
Det vart inget jobb i Jönköping. Och så är man snart tillbaka på start.

rastlös

Håll alla dörrar öppna.

Mjo, det kan tänkas klokt. Men i mitt fall har det nog gått över styr. Visst att jag väldigt gärna vill besöka det stora landet i väst men att jag börjat fundera över au pair-jobb känns lite lagom, desperat?

Men alla pratar om resor these days. Och suget blir ju inte mindre för det.

Det kommer bli en tom jul utan syster. Första julen utan henne. Wierd. Medan hon badar i röda havet kommer jag käka den obligatoriska risgrynsgröten i ett grådaskigt vintersverige. Wihoo... 

Fast Bobby brown kommer ju leka med mig. Om inte han också får för sig att fly landet.

får jag följa med i en resväska?

Kul att systeryster drar till Egypt over Christmas. Inte alls bitter.

Här är utomlandsresor fortfarande en dröm i fjärran. Men min tid kommer den också. Och då ska jag också bara dra. Bara så där. Som hon.

RSS 2.0