men. vad är grejen?
Galet vilken mindre rolig bok vi läser just nu i spanskan. Om vi nu ska läsa romaner så kan de väl vara underhållande på något sätt? Händelserika? Budskap, innehåll, en anledning till att ens öppna boken? Ja, jag ger dem chanser och visst, författaren till förra boken (García Márquez) är ju fantastisk på beskrivningar men den här boken (la soledad era esto) av José Millas är ju. så otroligt seg. och den ger mig, n-a-d-a.
Ville bara gnälla lite. Jag har bara ett behov av substans när jag läser texter. Har svårt att bara läsa ordbajs om det i stället hade kunnat ge mig någonting. Men nä. Jag ska läsa om en kvinna som anlitar en detektiv som observerar henne så hon kan läsa om sig själv i brev som skickas till henne, som stannar kvar hos sin otrogna man och som blir mer och mer lik sin mamma som hon dödsförklarat i sitt huvud flera år innan mamman avled.
La soledad era esto. Titeln får väl tala för sig själv. Huvudpersonen är helt enkelt uttråkad och hennes sätt att försöka göra tillvaron mer spännande lockar mig inte det minsta. Det hade varit mer intressant om sakerna skedde naturligt, inte på beställning bara för att hon ska fylla ut sin tid med någonting. Jag hade i alla fall kunna fylla min tid med något mer intressant än den här boken.
Ville bara gnälla lite. Jag har bara ett behov av substans när jag läser texter. Har svårt att bara läsa ordbajs om det i stället hade kunnat ge mig någonting. Men nä. Jag ska läsa om en kvinna som anlitar en detektiv som observerar henne så hon kan läsa om sig själv i brev som skickas till henne, som stannar kvar hos sin otrogna man och som blir mer och mer lik sin mamma som hon dödsförklarat i sitt huvud flera år innan mamman avled.
La soledad era esto. Titeln får väl tala för sig själv. Huvudpersonen är helt enkelt uttråkad och hennes sätt att försöka göra tillvaron mer spännande lockar mig inte det minsta. Det hade varit mer intressant om sakerna skedde naturligt, inte på beställning bara för att hon ska fylla ut sin tid med någonting. Jag hade i alla fall kunna fylla min tid med något mer intressant än den här boken.
intressanta tankar
Jag har alltid gillat att läsa krönikor, de är och förblir intressanta. Varför? Jag vet inte. Kanske för jag tycker det är roligt att läsa andras funderingar och slutsatser. Who knows.
Läste detta imorse och blev så där glad som man kan bli när ens egna åsikter bekräftas av någon annan. Liksom detta. Igen handlar det om verklighetsuppfattningar och syn på saker. Ja, jag tycker väl att det är viktigt med grundvärderingar och livsåskådningar. Sån är jag.
Men kolumnen om tid och rum och att människan inte förändras i sig själv beroende av det var så bra. För det har jag funderat en del kring, förlåt om jag tjatar om Bolivia, men bland annat efter just den resan. Liksom när man har diskuterat hur det var förr. Som om människor var annorlunda i sig själva som väsen förr. Som att nu är vi så moderna och de behov och begär som fanns för 200 år sedan, de finns inte nu. Vi är utvecklade och VI, kan inte någonstans jämföras med DEM. Vi är ju knappast grottmänniskor heller. Dah.
Men jo. Vi kan visst jämföra oss med dem. Och inte döma dem. Inte mer än vi ska döma oss själva. Så jag får nog dissa det där med att vara värde- eller kulturrelativist. Det låter enkelt att vara det, men min bild av verkligheten håller bara inte med.
Sen är Hanna Hellquist (den andra länken) överlag bra, men hon tog upp något rätt intressant här. Om en mättnadskänsla för feminism och att man struntar i kommentarer som "sluta tjura, du behöver ett ligg" eller inte tycker att det är värt att noteras. Det är inte första gången jag läser eller hör om tjejer som får sådana kommentarer den senaste tiden. Det är lite sorgligt, som att problem skulle lösa sig bara för att man får ligga.
Men kanske är machokulturen på väg att göra comeback.
Då kan man ju ställa sig frågan: Vill vi vara kulturrelativister eller tro på en mer universiell verklighetsuppfattning om så skulle vara fallet?
Läste detta imorse och blev så där glad som man kan bli när ens egna åsikter bekräftas av någon annan. Liksom detta. Igen handlar det om verklighetsuppfattningar och syn på saker. Ja, jag tycker väl att det är viktigt med grundvärderingar och livsåskådningar. Sån är jag.
Men kolumnen om tid och rum och att människan inte förändras i sig själv beroende av det var så bra. För det har jag funderat en del kring, förlåt om jag tjatar om Bolivia, men bland annat efter just den resan. Liksom när man har diskuterat hur det var förr. Som om människor var annorlunda i sig själva som väsen förr. Som att nu är vi så moderna och de behov och begär som fanns för 200 år sedan, de finns inte nu. Vi är utvecklade och VI, kan inte någonstans jämföras med DEM. Vi är ju knappast grottmänniskor heller. Dah.
Men jo. Vi kan visst jämföra oss med dem. Och inte döma dem. Inte mer än vi ska döma oss själva. Så jag får nog dissa det där med att vara värde- eller kulturrelativist. Det låter enkelt att vara det, men min bild av verkligheten håller bara inte med.
Sen är Hanna Hellquist (den andra länken) överlag bra, men hon tog upp något rätt intressant här. Om en mättnadskänsla för feminism och att man struntar i kommentarer som "sluta tjura, du behöver ett ligg" eller inte tycker att det är värt att noteras. Det är inte första gången jag läser eller hör om tjejer som får sådana kommentarer den senaste tiden. Det är lite sorgligt, som att problem skulle lösa sig bara för att man får ligga.
Men kanske är machokulturen på väg att göra comeback.
Då kan man ju ställa sig frågan: Vill vi vara kulturrelativister eller tro på en mer universiell verklighetsuppfattning om så skulle vara fallet?
så där varm inombords
Troligtvis har det att göra med att jag inte var hemma förra vinterhalvåret att jag tycker det är supermysigt med höstens färger och att jag inte alls har några problem med att det blir kallare och mörkare. Men jag trivs med att vara tillbaka i Sverige. Jag gör faktiskt det. This is my home.
Men så får man såna där mail från pastorn i Bolivia igen, och man blir påmind. Om tiden där borta, om fattigdomen och barnen på kyrkogården (jag önskar att jag hade kunnat mer spanska då så att jag hade kunnat få bättre kontakt med dem). Jag påminns om församlingen, om gemenskapen och gästvänligheten. Det var ett helt annat liv där borta. Jag vet att jag trivs bättre här än där some how, men allt jag fick lära mig. Vad ett liv som kristen innebär, det fick jag tydligen åka till andra sidan jorden för för att uppleva. Jag både vet och känner kristna som har den relationen, den värmen, den tron och förtröstan på Gud här i Sverige, men det finns inte många, eller de tycks inte tillåtas komma fram. Men jag blir varm inombords när jag tänker på den kärlek de har till Gud.
Tack Bolivia. Nunca voy a olvidar mi tiempo contigo. Nunca.
Men så får man såna där mail från pastorn i Bolivia igen, och man blir påmind. Om tiden där borta, om fattigdomen och barnen på kyrkogården (jag önskar att jag hade kunnat mer spanska då så att jag hade kunnat få bättre kontakt med dem). Jag påminns om församlingen, om gemenskapen och gästvänligheten. Det var ett helt annat liv där borta. Jag vet att jag trivs bättre här än där some how, men allt jag fick lära mig. Vad ett liv som kristen innebär, det fick jag tydligen åka till andra sidan jorden för för att uppleva. Jag både vet och känner kristna som har den relationen, den värmen, den tron och förtröstan på Gud här i Sverige, men det finns inte många, eller de tycks inte tillåtas komma fram. Men jag blir varm inombords när jag tänker på den kärlek de har till Gud.
Tack Bolivia. Nunca voy a olvidar mi tiempo contigo. Nunca.
