pluggtankar

Frihet kan va bland det viktigaste jag vet. Om inte det viktigaste. Att få andas fritt, röra mig fritt, tycka fritt och handla fritt. Sen växer man självklart upp med lagar som sedan formar ens värderingar och som begränsar ens tankesätt och ens handlingsutrymme.

Men just att få tänka och tycka fritt. Så sjukt viktigt för min del.

Kom å tänka på migrationen bara för det. Tänk de som ofrivilligt lever i ett land där regeringen behandlar folket omänskligt, fysiskt som psykisk misshandel. Det är inte ens säkert att bo där och de alternativ som finns är att stanna och lyda minsta vink eller att fly för att känna att man faktiskt lever.

Så kommer man till ett nytt land som man har hört talas om, där religionsfrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet och jämställdhet råder. Underbart. Tills man inser att man av vissa inte är välkommen. Man kommer och "tar deras jobb, deras hus, deras mark". Så blir man utkickad. Tillbaka på ruta ett, om inte värre.

Folk som bara ville känna sig fria.

Är jag svensk eller är jag europé och i vilken ordning?

EU är både läskigt och mäktigt och coolt på samma gång. Ena stunden känns det okej att Sverige är med, nästa känns det som att individens demokratiska röst är som en bortglömd pusselbit.

Men det är ju EU-val snart. Då kan man ju utnyttja sin del av kakan och försöka påverka i den mån det går.

För jag kan ju inte gå runt och klaga om jag inte tar chansen att påverka när jag får den.


egogirl

För den som har tid, lust eller ork. Kolla in senaste numret av Plaza Interiör (nr 06/09) sida 49-55. :)

yey

I'm going to London! :)

aaarrggh!

Sexuell exploatering är bland det vidrigaste jag vet.

Att utnyttja kvinnor sexuellt i krig för att förnedra motståndarna. Så horribelt och omänskligt. Någon idiot har tydligen dragit slutsatsen att det går bra eftersom våldtäkter är billigare än att bomba territoriet.

Soldater våldtar kvinnor för att visa sin makt.

Jag blir så fruktansvärt förbannad.

Och att FN-soldater besöker bordeller och betalar sexhandlare, att det förekommer bordeller nära militärbaser, att svenska kvinnliga soldater som anmäler manliga kollegor för sexuella trakasserier får till svar: männen har vart utomlands för länge och har glömt den svenska moralen.

Det är förnedrande, en kränkning utan dess like, äckligt, sinnessjukt och helt oacceptabelt!

haha

 
Foto: www.shirtstore.se

ja men ja just det

Nej, domstolar går inte efter sanning, de går efter bevis.
Nej, politik är inte något objektivt, politik handlar om egenintresse
Nej, FN är inte världens helgon, organisationen är rätt duktig på att se genom fingrarna, exempelvis på området om mänskliga rättigheter

Det är kanske upplysningar som folk i allmänhet redan vet. Men det här är saker jag blivit varse om den här våren. Och blivit överbevisad.

Matt 7:7

Be så skall ni få
Sök så skall ni finna
Bulta så skall dörren öppnas


tankeställare

Kalla kriget-föreläsning i dag. (I går) Såg hemska bilder. Blev berörd.

Det är (nog) när man får en relation till något som man känner empati. Små barn springandes på en väg bland soldater medan städerna bombas. Blöt asfalt. Hungriga magar. Trasiga fötter. Förtvivlan.

Man är så maktlös. Skulle vilja kunna hjälpa. Nu var jag visserligen inte ens född när de där barnen va små men i dag. I dag finns det fortfarande små barn som springer bland soldater, hungriga och förvirrade. Oskyldiga små människor som får stora sår i sina hjärtan, för alltid.

Ibland (rätt ofta) får man höra att empati är mänskligt likadant som att egoism är mänskligt. De båda stämmer ju men vad är mest rätt?

Men som föreläsaren sa i dag: Det beror på.

Kul svar va?

Man märker nu ännu mer hur Pearl Harbour-filmen är sjukt vinklad. Med det säger jag god natt och nynnar till Team America World Police-låten The End of an Act:

I miss you more than Michael Bay missed the mark,
When he made Pearl Harbor.
I miss you more than that movie missed the point,
And that's an awful lot.
And now, now you've gone away,
And all I'm trying to say,
Is Pearl Harbor sucked and I miss you

ska det va så ska det va?

Emma is confused. Eller kanske inte. Eller.. A.. I alla fall. Det finns ju olika typer av feminism som det finns i de flesta ismer och teorier. Men. Just a question.

Är det inte okej att vara feminist och tro på kärnfamiljen samtidigt? Måste man tänka som Gudrun Schyman för att få kalla sig feminist?

Är antagligen ute på djupt vatten eftersom jag själv kan tycka att kärnfamiljen är eftersträvnadsvärt precis som jag tycker att jämställdhet är eftersträvnadsvärt.

Men ibland undrar jag. Om folk i allmänhet ser det som motsatspoler.

aha-upplevelser

Bubblan bara krossas hela tiden för att det behöver få plats mer och mer information och perspektiv i den. Man tror att man har koll, tills man inser att man inte har koll det minsta. Inte ett dugg. Vaddå att världen är liten? I vilket fall är den ytterst komplex, det finns så mycket att få veta, så mycket kunskap som man aldrig någonsin kommer att få veta. Och så går man runt och tror att man sitter inne med alla svaren.

Galet.

Det där med egenintresse är något jag fastnat för. Hur människan än agerar utgår hon från sitt eget intresse, även om det är egoistiskt eller att andra ska ha det bra. Usch nej, nu går jag emot vad jag egentligen vill tro om människan. Men det finns så mycket som talar för det.

Traditioner tror jag också är viktigt. Även om man säger att Sverige inte har några riktiga traditioner och de vi har vill vi bevara fast vi vet inte riktigt vad det är som är våra traditioner. Men vi har mer än smörgåsbord och de kristna traditionerna. Vi har en tradition av samförstånd. (inpräntat av politiker enligt min uppfattning) På något sätt ska alla hålla med om olika beslut. Det är viktigt. Kompromisser. Så att alla på något sätt vinner på det. Det är en svensk tradition. Sen får man tycka vad man vill om det.

Demokrati är ett annat exempel. Vi har haft demokrati, i olika former, i två hundra år. Men först 1921 fick (alla) kvinnor rösta och då blev det kanske "riktig" demokrati. Vilket fall. Vi har en tradition av demokrati. Och vi tycker den är bra. (de flesta av oss iaf) Därför har vi svårt att fatta varför andra länder inte vill ha demokrati. Men det kan bero på deras tradition. En del länder har som tradition att ha en stark ledare som leder ett folk, de tycker väl att det är bra och tycker att demokrati verkar främmande och kanske skrämmande.

Aha-upplevelser är bra. Och intressanta.

gah!

Man kan bli upprörd för mindre.


girighet

Läser om första och andra världskriget. Kan bli så irriterad att jag inte är född med historiaintresse som inte har läst om sånt här tidigare. Det här ska man bara veta. Om man är intresserad förstås. :p

Föreläsaren är duktig med att föreläsa om att anarki inte behöver betyda detsamma som kaos och oordning. Så tänkte sprida budskapet vidare. Ifall nu nån sätter in begreppen i samma fack. (även om det finns risk att det förekommer, eftersom krig bryter ut på en anarkisk internationell arena)

Att makt ska vara så viktigt. Att girigheten ska vara så mäktig. Så den inte drar sig för att utplåna allt som kommer i dess väg.

ofeministiskt med jämställdhet?

Citat ur en diskussion om att olika människor har olika villkor:

X: Jag tycker att det borde införas en mansjour.
Y: Varför då?
X: Det finns ju kvinnojour. Männen kanske också behöver hjälp om de råkar ut för något.
Y: Är inte du feminist?

Jag som trodde att syftet med feminism var jämställdhet men jag kan ju har missat hela poängen?

monday morning...

I dag har "det finns inga dåliga elever bara dåliga lärare"-uttrycket blivit bekräftat. En aning. Även om man som elev har ett personligt ansvar. Men föreläsningen idag... SNaRk.... Wake me when you're finish. Minns knappt nånting av det personen pratade om. Stel och tråkig. Usch.

Sen kan det bero på att det var måndag morgon.

För övrigt, varför ska muntliga avtal inte gälla i alla fall lite mer än vad det gör i praktiken? Allt ska vara skriftligt, allt. Byråkrati. Det är väl bra iof, men ibland. Ibland när det inte gynnar en själv. Då blir man smått frustrerad. Som i dag.

Menmen, alla dagar kan väl inte va bra. (försöker se optimistiskt på saken men det går inget vidare)

Man får bara hoppas att det löser sig helt enkelt.

Byt inställning!

Något som verkligen kan göra mig upprörd är hur män och kvinnor behandlas olika. Och jag blir så frustrerad över den inställning som finns. Och jag blir frustrerad på mig själv som själv har gått runt med den inställningen som en rätt så nykläckt feminist att sätta män och patriarkatet i samma fack.

Ibland känns feminism som en trend. Det är politiskt korrekt. Inget som man egentligen står för utan som låter bra eftersom man ska tycka så. (eller så tänker man som i Danmark, att man redan har uppnått målet att män och kvinnor behandlas lika och slutar upp med politiska åtgärder för att förändra skevheterna)

Att kvinnan kan vara ekonomiskt oberoende mannen är bra, i och för sig. Men ska vi stanna där?

Grejen är att det handlar om inställning. Det handlar om vad man förväntar sig av människor. Kvinnor är den som är omtänksam, kärleksfull, ödmjuk, bäst på att uppfostra barn osv. Män ska vara starka och beskyddande, självständiga och beslutsamma.

Det handlar BARA om inställning.

Man kan jämföra med den här pressen man känner när man är 20 plus nånting. "Aaaah! Vad ska jag göra med mitt liv? Jag måste ta tag i mitt liv. Jag måste resa över hela världen, utbilda mig till något kreativt eller i alla fall något med status och att man tjänar riktigt bra med pengar och vid 28 ska jag ha ett toppjobb och vid 30 nångång så skaffar jag familj." Men sen så följer inte livet den där mallen och man blir tokig!

Eller tjejer som säger "jag är mannen i förhållandet" och killar som säger "jag är tjejen i vårt förhållande". På riktigt! Om det inte finns inställningar till hur män och kvinnor ska vara varför tänker människor så då??

Och varför ska män och kvinnor tas på olika allvar i olika situationer?

Jämställdhet. Att det ska vara så svårt!

RSS 2.0