Emma filosoferar
Vissa saker behöver jag bara ha i livet. Ett av dem är filosofiska och intellektuella samtal. Jag vet att jag kan tjata om detta men jag tycker så himla mycket om det. Det ger en tyngd, en bekräftelse som håller i längden, något som man kan bygga vidare på. Sanningar att förhålla sig till.
Vad jag däremot har insett att jag inte är så är det en pysslig sömmerska (jag har blivit med symaskin) som städar och donar och är allmänt servicevänlig. Hjälpa mig vad jag har haft, och fortfarande har tydligen, en bild av vad en perfekt kvinna är. "Jag måste vara kvinnlig" tänker jag om mig själv.
Och när jag inser detta så är det som att jag inte får vara kvinnlig i något avseende eftersom det bara är reproduktion rätt igenom. Jag måste bli som en man eftersom det är det enda sättet att frigöra mig från det påklistrade kvinnliga som jag inte är.
Men jag har fortfarande ett intresse för bakning, jag tycker att relationer är viktiga och jag bryr mig hellre om hur människor påverkas än vad de faktiskt påverkas av. Jag styrs ibland (lite för) mycket av känslor och jag tycker att samarbete är bättre än att kriga mot varann. Det finns kvinnliga inslag hos mig också.
Det här med att försöka kategorisera in sig i ett fack. Himla jobbigt är det. Kanske ska man bara försöka med att vara som man är.
Vad jag däremot har insett att jag inte är så är det en pysslig sömmerska (jag har blivit med symaskin) som städar och donar och är allmänt servicevänlig. Hjälpa mig vad jag har haft, och fortfarande har tydligen, en bild av vad en perfekt kvinna är. "Jag måste vara kvinnlig" tänker jag om mig själv.
Och när jag inser detta så är det som att jag inte får vara kvinnlig i något avseende eftersom det bara är reproduktion rätt igenom. Jag måste bli som en man eftersom det är det enda sättet att frigöra mig från det påklistrade kvinnliga som jag inte är.
Men jag har fortfarande ett intresse för bakning, jag tycker att relationer är viktiga och jag bryr mig hellre om hur människor påverkas än vad de faktiskt påverkas av. Jag styrs ibland (lite för) mycket av känslor och jag tycker att samarbete är bättre än att kriga mot varann. Det finns kvinnliga inslag hos mig också.
Det här med att försöka kategorisera in sig i ett fack. Himla jobbigt är det. Kanske ska man bara försöka med att vara som man är.
The Butler
Jag såg The Butler i går. Tänkvärd film. Intressant historieskildring. Den handlar om en svart man som jobbat som butler i Vita huset. Det återkommande tankesättet för honom var: "När du serverar ska rummet kännas, tomt."
Filmen gav en närmre blick in i det amerikanska rassamhället och hur starkt rotat det var att färgade inte hade samma rättigheter som vita. Att lagen var emot dem och de skulle bara få finnas i de vitas värld, inte leva i den.
Starkaste scenen för mig var nog när några ungdomar från medborgarrättsrörelsen åkte en Free Rider-buss och stannades av Ku Klux Klan. Bussen brändes av att en man kastade in en brinnande fackla.
Detta hat. Detta brinnande hat. Jag bara, blev så ledsen av det. Och upprörd. Det var så fruktansvärt att se rasismen på så nära håll. Och hur legitimt utbrett det var. Det var ingenting som skulle ifrågasättas. Och om det ifrågasattes blev man misshandlad och riskerade att bli dödad. Fortfarande med lagen på de vitas sida.
Ett citat som fastnade, utan att döma men som ändå var tänkvärt var: "Vi lär oss om Förintelsen och hur fruktansvärt det var, medan vi själva har sysslat med samma sak i 200 år".
Det är hemskt att rasismen fortfarande finns kvar. Och att nazister väljer att demonstrera på Kristallnatten i Stockholm visar att den fortsätter att kämpa för sin överlevnad. Utrotad är vad den borde bli.
Filmen gav en närmre blick in i det amerikanska rassamhället och hur starkt rotat det var att färgade inte hade samma rättigheter som vita. Att lagen var emot dem och de skulle bara få finnas i de vitas värld, inte leva i den.
Starkaste scenen för mig var nog när några ungdomar från medborgarrättsrörelsen åkte en Free Rider-buss och stannades av Ku Klux Klan. Bussen brändes av att en man kastade in en brinnande fackla.
Detta hat. Detta brinnande hat. Jag bara, blev så ledsen av det. Och upprörd. Det var så fruktansvärt att se rasismen på så nära håll. Och hur legitimt utbrett det var. Det var ingenting som skulle ifrågasättas. Och om det ifrågasattes blev man misshandlad och riskerade att bli dödad. Fortfarande med lagen på de vitas sida.
Ett citat som fastnade, utan att döma men som ändå var tänkvärt var: "Vi lär oss om Förintelsen och hur fruktansvärt det var, medan vi själva har sysslat med samma sak i 200 år".
Det är hemskt att rasismen fortfarande finns kvar. Och att nazister väljer att demonstrera på Kristallnatten i Stockholm visar att den fortsätter att kämpa för sin överlevnad. Utrotad är vad den borde bli.
