The Butler

Jag såg The Butler i går. Tänkvärd film. Intressant historieskildring. Den handlar om en svart man som jobbat som butler i Vita huset. Det återkommande tankesättet för honom var: "När du serverar ska rummet kännas, tomt."

Filmen gav en närmre blick in i det amerikanska rassamhället och hur starkt rotat det var att färgade inte hade samma rättigheter som vita. Att lagen var emot dem och de skulle bara få finnas i de vitas värld, inte leva i den.

Starkaste scenen för mig var nog när några ungdomar från medborgarrättsrörelsen åkte en Free Rider-buss och stannades av Ku Klux Klan. Bussen brändes av att en man kastade in en brinnande fackla.

Detta hat. Detta brinnande hat. Jag bara, blev så ledsen av det. Och upprörd. Det var så fruktansvärt att se rasismen på så nära håll. Och hur legitimt utbrett det var. Det var ingenting som skulle ifrågasättas. Och om det ifrågasattes blev man misshandlad och riskerade att bli dödad. Fortfarande med lagen på de vitas sida.

Ett citat som fastnade, utan att döma men som ändå var tänkvärt var: "Vi lär oss om Förintelsen och hur fruktansvärt det var, medan vi själva har sysslat med samma sak i 200 år".

Det är hemskt att rasismen fortfarande finns kvar. Och att nazister väljer att demonstrera på Kristallnatten i Stockholm visar att den fortsätter att kämpa för sin överlevnad. Utrotad är vad den borde bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0