vad är syftet?
Något jag heller inte förstår är människor som blir så förbannade i trafiken att de hotar med att slå andra trafikanter sönder och samman. Numera får man anta att varje bil innehåller något form av vapen. Igårkväll kunde det slutat riktigt illa. Batonger är inte att leka med ...
check this out!
Det kan vara en plojgrej, men tänk, TÄNK om det är sant. Är det värt det då?
ett inlägg om genus
Y: Jag vet inte (aka jag bryr mig inte), det ska du veta, du är kvinna.
Y sätter sig och spelar gitarr.
A: Hade jag inte träffat min nuvarande fru hade jag levt som ungkarl under resten av mitt liv. Förutom livet med min fru så finns det inget bättre liv än det.
B: Jag måste plugga, jobba, resa, uppleva det mesta, hitta pojkvän, gifta mig, skaffa barn och helst allt detta innan 30!
Finns det något som är lite skevt här?
alla vi barn i bullerbyn
"Tänk dig att du lever i en familj där de flesta sköter sig. Men så finns det en som slöar framför soffan och inte tar sitt ansvar, inte kickar du ut den personen. Den tillhör ju din familj. Men om ett fosterbarn kommer in i familjen och beter sig likadant, då kickar man ju ut den personen eftersom den inte tillhör ens riktiga familj."
Den jämförelsen gjorde en bekant till mig med infödda svenskar och icke infödda svenskar.
Den personen skrämmer mig. Och det som känns ännu skrämmande, denne är inte ensam med att tänka i den metaforen.
Att identifiera sig genom nationalitet kan vara jobbigt i motvind, eftersom nationalitet är en påhittad etnicitet. När kulturen ifrågasätts är avvikare inte längre är välkomna. De stör ju friden. Självklarheten.
Men människor flyttar in och ut ur en nation. Människor behöver inte ha ett skvatt gemensamt för att de bor i samma nation, mer än att de är medborgare i ett visst geografiskt område.
Och även om man nu skulle använda metaforen som någon realistisk tolkning så har fosterbarn ofta en mindre rolig bakgrund och behöver kärlek och bekräftelse. Inte bli utkickade för att de inte håller "måttet".
allt för att bevara status quo
Det kanske låter lite för hårt draget. För det finns ju alltid de som faktiskt vill göra gott, som arbetar hårt för att de tror starkt på något.
Men det är svårt ibland att låta bli att vara cynisk.
Speciellt när Obama ska tilldelas Nobels fredspris, att (nämner inga namn) vissa politiker trycker ner andra för att lyfta upp sig själva, att svininfluensan allmänt sett hamnar i samma kategori som pesten och att vaccinet lyfts fram som en räddare i nöden, att min tilltro till FN har minskat efter att jag har förstått hur organisationen är uppbyggd osv.
Det som man tar som självklart. Det är inte alltid speciellt självklart.
Men för all del. Jag kan ha fel. ;)
dagens budskap: obama for president!
Kanske det man bör plugga på, eftersom föreläsningar ska ta upp det viktigaste. :p
blä
*norpar med mig lite choklad och skiter i att det är onyttigt*
de går upp som en sol
Högmod går före fall.
virrigt stirrigt
Växjö, Karlstad, Stockholm, utomlands? Helst utomlands. Och om jag reser utomlands, vart utomlands? Australien, USA, Spanien, Kina?
Det finns så mycket valfrihet.
Och jag tänker sluta ha ångest.
thank you guys (and girls)
Verkligen tack!
And here comes the fjortisbild for the evening
haha
mellan skönhet och intellekt
Manikyr idag. For the first time in my life. Kan man ha så här fräscha naglar? Nagelbanden kändes och såg lena ut som babyhud när hon var klar. Detta får man göra om. Tror det är sant att man känner sig snyggare om naglarna är fixade. De blänker. *nöjd* Och handmassagen.. Gosh! Lagom skönt eller. Mer handmassage åt folket.
Men nu får man pusta i stället. Denna hemtenta. For real! Jag behöver bara hitta ett enda belägg för mitt sista påstående, som jag vet är sant, i en himla engelskabok. Underförstått så är ju hela boken ett belägg för att kvinnan varit (och fortfarande är) underställd mannen i samhället. Men hittar jag en konkret mening som bekräftar? Of course not! Himla akademisk formaliaskit. Men när jag väl hittar den där förbaskade meningen, då kan jag pusta ut.
Men fram till dess. Keep looking.
kulturkrock
Men det är ju deras kultur. Män för sig, kvinnor för sig. Män bygger hyddor, kvinnor lagar mat och knyter korgar. That's it.
Ingen jämställdhet, inget lika lön för lika arbete, inget straff för barnarbete, det är deras kultur. Och jag inser (igen) att det jag ser som universalt egentligen bara är min kultur.
Den vita civiliserade människan ska ha makten att berätta vad som är rätt och fel. Pyttsan.
och så föll hela idén
Men jag fick se fram emot det en stund i alla fall.
nån måste ju vara det..
Eller att skriva "Idag har jag bakat kanelbullar för hela slanten och myser med älsklingen framför ensam mamma söker". Men jag är inte sån.
Istället tänker jag politik och tittar på Kalla Fakta och blir rädd för Säpo. Blir irriterad på människor som inte reflekterar och tycker att innehåll är viktigare än utseende.
Kan inte rå för att makt är så intressant. Inte modebloggerska-makt utan institutionernas makt, politikers makt och näringslivets makt. Makt som bestämmer över våra liv, våra hjärnor och våra kroppar. Och hur fel det kan bli om vi som medborgare slutar tänka och bara gör, utan minsta reflektion på vilka konsekvenser det kan få.
vad är det för tramsigheter
Jag kan inte med det. Jag kan bara inte godta, acceptera, gå med på att mannen ska vara den slutgiltiga rösten i en diskussion i ett (heterosexuellt) kärleksförhållande. I alla fall inte bara av den orsaken att han är man. Om han är den mest förståndiga, visa och klokaste så visst. Nemas problemas. Hellre ett klokt beslut än ett dumdristigt.
Men så himla mycket skitsnack att det ska vara så för att kvinnan anses mer emotionell och mannen rationell. Det har inte alltid varit så och kommer inte alltid att vara så. Mannen är sammankopplad med rationalitet eftersom mannen blev synonym med arbetare i med industrialiseringen. Och arbetsplatsen blev en plats där tävlingsinriktning, prestatation och rationalitet blev viktiga egenskaper. Kvinnan blev då motsatsen, den kärleksfulla och vårdande hemmafrun. Som tur är så håller det på att luckras upp.
Men om man nu vill blunda för den upplysningen, så är också rationalitet känslornas slav. Man drar rationella slutsatser efter vad ens egen vilja säger. Och viljan är styrd av känslor, oftast.
Så bullshit. Jag må vara rätt emotionell men det rationella i mig drar slutsatsen att jag ska få min röst hörd också, även om jag inte har en snopp mellan benen.
kliché
Ska man behöva lagstadga allt för att människor ska få "rätt" inställning? Ska det som anses "bäst" för alla människor verkligen fastställas i lag?
Kan bli farligt. Att inte få tänka och dra slutsatser själv tror jag är grunden till frustration, att inte få bestämma själv. Och det vet vi ju alla vad det kan leda till.
Men det är ju just det där med inställning. Det där motståndet man möter om man tycker eller lever på ett annat sätt än "de" gör.
Svårt att leva som man lär. Men med allt vad du kan, strunta i motståndet. Strunta i folks inställningar. För det är bara inställningar. Man kan hata Sverige för att man fått för sig att det är mer jämställt än det är, man kan bli arg på människor som inte förstår ens egen inställning.
Men det är ju det som är så viktigt. Att få ha sin egen åsikt.
Det är viktigt med debatt, men även om det inte känns som om någon håller med dig så behöver det inte betyda att det du tycker är fel. Inställningar kan ändras, så låt inte de hindra dig.
what if
Tänk vad en idé kan leda till. Crazy.
Men vi märker. Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken.
