alla vi barn i bullerbyn
"Tänk dig att du lever i en familj där de flesta sköter sig. Men så finns det en som slöar framför soffan och inte tar sitt ansvar, inte kickar du ut den personen. Den tillhör ju din familj. Men om ett fosterbarn kommer in i familjen och beter sig likadant, då kickar man ju ut den personen eftersom den inte tillhör ens riktiga familj."
Den jämförelsen gjorde en bekant till mig med infödda svenskar och icke infödda svenskar.
Den personen skrämmer mig. Och det som känns ännu skrämmande, denne är inte ensam med att tänka i den metaforen.
Att identifiera sig genom nationalitet kan vara jobbigt i motvind, eftersom nationalitet är en påhittad etnicitet. När kulturen ifrågasätts är avvikare inte längre är välkomna. De stör ju friden. Självklarheten.
Men människor flyttar in och ut ur en nation. Människor behöver inte ha ett skvatt gemensamt för att de bor i samma nation, mer än att de är medborgare i ett visst geografiskt område.
Och även om man nu skulle använda metaforen som någon realistisk tolkning så har fosterbarn ofta en mindre rolig bakgrund och behöver kärlek och bekräftelse. Inte bli utkickade för att de inte håller "måttet".
