back to v-town
Om man funderar lite på sin uppväxt, sina gener, sin omgivning och det man dagligen matas in med, så är det inte så konstigt att man har blivit den man har blivit.
Jag förstår varför jag inte trivdes i Vallentuna. Jag förstår varför jag inte kommer att trivas under min (förhoppningsvis korta) vistelse där igen. Den attityd och kultur som råder där är verkligen inte hälsosam. Eller så har jag bara fått ta del av den smutsiga, skitiga och känslokalla miljö som inte är generell för kommunen, men den finns där. Och jag vill inte ta del av den igen.
Men jag får se det som en startpunkt. Det är tak över huvudet och förhoppningsvis början till något bättre.
Jag bara konstaterar, att jag förstår varför jag ville därifrån.
Jag förstår varför jag inte trivdes i Vallentuna. Jag förstår varför jag inte kommer att trivas under min (förhoppningsvis korta) vistelse där igen. Den attityd och kultur som råder där är verkligen inte hälsosam. Eller så har jag bara fått ta del av den smutsiga, skitiga och känslokalla miljö som inte är generell för kommunen, men den finns där. Och jag vill inte ta del av den igen.
Men jag får se det som en startpunkt. Det är tak över huvudet och förhoppningsvis början till något bättre.
Jag bara konstaterar, att jag förstår varför jag ville därifrån.
det där med förståelse
Insåg bara hur tråkigt jag tycker det är med människor som säger sig ha ett levnadsmotto men som resonerar helt tvärtemot när det väl gäller. Jag själv är verkligen inte totalkonsekvent så jag borde väl inte döma egentligen. Men jag tycker verkligen att det är tråkigt. Speciellt när man litar på att man ska mötas av förståelse, ödmjukthet och kärlek men i stället möts av en ovilja att förstå och en dömande inställning.
Jag tycker även att det är tråkigt med människor som inte fattar att de sårar sina nära och kära och att de inte kan se vad de gör för fel.
Jag vet inte vad jag tycker om Sverige längre. Jag trivdes bättre bland människor som inte tog allt för givet.
Jag tycker även att det är tråkigt med människor som inte fattar att de sårar sina nära och kära och att de inte kan se vad de gör för fel.
Jag vet inte vad jag tycker om Sverige längre. Jag trivdes bättre bland människor som inte tog allt för givet.
är jag för provokativ nu?
Såg detta och förstod inte vad problemet var, eller är. En 19-åring tar studenten och föräldrarna, troligtvis, ville bara visa upp en rolig bild. Eller vad vet jag, jag var inte där.
Men att anmäla en himla studentbild. Ska allting bara vara politiskt korrekt, okänkbart och menlöst. Om ingenting längre får väcka känslor, vad är det då värt?
Ingen är intresserad av det politiskt korrekta. Ändå kan man få upp till två års fängelse för det.
Sinnes.
Men att anmäla en himla studentbild. Ska allting bara vara politiskt korrekt, okänkbart och menlöst. Om ingenting längre får väcka känslor, vad är det då värt?
Ingen är intresserad av det politiskt korrekta. Ändå kan man få upp till två års fängelse för det.
Sinnes.
om man bara tänker efter lite..
För någon vecka sedan hörde jag en rätt intressant analys om baksidan med välfärden. Jag är sjukt glad över det system som Sverige har men jag tyckte ändå att det fanns en poäng:
"Eftersom samhället ska ta hand om allt så tar enskilda människor inte längre sitt ansvar. Man räknar med att det tar staten hand om."
Detta ska då gälla inom vården, skolan och i princip den större delen av barnens uppfostran. Varför ska man ta ansvar för sina föräldrar när de blir äldre? Det ansvaret lämnar vi över till andra som, rent cyniskt från min sida, inte alltid jobbar där för att de brinner för att ta hand om andras föräldrar utan för att de behöver en inkomst. Varför ska man ta ansvar för sina barn? Det gör ju förskola, fritids, skola och föreningar. Varför ska man bry sig om människor i sin omgivning? Det finns ju psykologer, terapeuter, kuratorer och alla möjliga specialister som kan ta hand om de som mår dåligt. Varför skulle jag?
Jag tror man har tappat något på vägen. System kan inte ersätta människors omtanke. Pappersarbete och experter kan inte ersätta personliga relationer. Jag tror på att ta sitt personliga ansvar att bry sig, och inte skylla ifrån sig när man hör om människor som hamnat snett. Man har inte ryggen fri av att bara vara passiv.
"Eftersom samhället ska ta hand om allt så tar enskilda människor inte längre sitt ansvar. Man räknar med att det tar staten hand om."
Detta ska då gälla inom vården, skolan och i princip den större delen av barnens uppfostran. Varför ska man ta ansvar för sina föräldrar när de blir äldre? Det ansvaret lämnar vi över till andra som, rent cyniskt från min sida, inte alltid jobbar där för att de brinner för att ta hand om andras föräldrar utan för att de behöver en inkomst. Varför ska man ta ansvar för sina barn? Det gör ju förskola, fritids, skola och föreningar. Varför ska man bry sig om människor i sin omgivning? Det finns ju psykologer, terapeuter, kuratorer och alla möjliga specialister som kan ta hand om de som mår dåligt. Varför skulle jag?
Jag tror man har tappat något på vägen. System kan inte ersätta människors omtanke. Pappersarbete och experter kan inte ersätta personliga relationer. Jag tror på att ta sitt personliga ansvar att bry sig, och inte skylla ifrån sig när man hör om människor som hamnat snett. Man har inte ryggen fri av att bara vara passiv.
det där med förändring
Det kan bara kännas så där knäppt. Nånting har hänt inom en men det är ju bara man själv som har förändrats. Och man känner ett litet behov av att ventilera och bearbeta och hålla kvar vid de där positiva delarna så att de inte glöms bort, men de man kommer hem till har ju inte varit med om samma sak så de vet ju inte om nåt mer än att man har kommit hem. Livet här hemma har ju fortsatt i vanlig ordning och allt är som det brukar. Förutom den där detaljen att man har förändrats.
Jag kan sakna Bolivia för den kärlek och värme som omslöt en där och som fick en att växa och upptäcka delar av livet man inte hade blivit undervisad om här hemma. Som man nu vill dela med sig av men som ofta möts av oförståelse eftersom det blir en kulturkrock.
Jag vill verkligen inte glömma bort det jag har fått uppleva och jag ber att jag ska få behålla den glöd som har väckts inom mig. Att den inte ska släckas och allt bara börjar rulla på som om Bolivia-resan aldrig hade ägt rum. Men det kan vara jobbigt ibland när motvinden är starkare än man är beredd på.
det där med fri vilja
Diskussioner om fri vilja i dag. Diskussioner om alla möjliga ting med bror och svägerska i dag men att börja prata filosofi med mig är ju som sagt som att sätta ett barn i en godisbutik. Jag blir helt till mig.
Men den fria viljan asså. När börjar och slutar den och vad är definitionen av den? Man vill ju ogärna se sig, iaf jag, som enbart en produkt av samhället utan man vill ju känna att man har förmågan att dra egna slutsatser. Men skulle jag dragit de slutsatser som jag drar om jag inte fått den kunskap av omgivningen som påverkat mig i den riktning som jag sedan väljer?
Kan jag sedan på riktigt välja något annat än det jag väljer när jag inte kan rå för att jag vill det jag från början vill? Jag kan välja att brygga mig kaffe men det beror ju på att jag fick en känsla om att jag blev sugen på kaffe vilket jag inte kunde rå för.
Men jag tror att det handlar mycket om att man har ett val bland de olika alternativ som finns. Man har lärt sig olika saker och påverkats in i en viss riktning men förståndet får dra en slutsats utefter vad som gynnar sina värderingar bäst.
Intressant är det i alla fall. :) Och givande. Och roligt. Och fascinerande. Och utvecklande. Jag väljer alltså att fördjupa mig i filosofiska ämnen eftersom det tillfredställer mitt ofrivilliga behov att vilja veta mer om filosofiska utgångspunkter. ;)
Tror det är dags att sova för min del.
God natt.
Men den fria viljan asså. När börjar och slutar den och vad är definitionen av den? Man vill ju ogärna se sig, iaf jag, som enbart en produkt av samhället utan man vill ju känna att man har förmågan att dra egna slutsatser. Men skulle jag dragit de slutsatser som jag drar om jag inte fått den kunskap av omgivningen som påverkat mig i den riktning som jag sedan väljer?
Kan jag sedan på riktigt välja något annat än det jag väljer när jag inte kan rå för att jag vill det jag från början vill? Jag kan välja att brygga mig kaffe men det beror ju på att jag fick en känsla om att jag blev sugen på kaffe vilket jag inte kunde rå för.
Men jag tror att det handlar mycket om att man har ett val bland de olika alternativ som finns. Man har lärt sig olika saker och påverkats in i en viss riktning men förståndet får dra en slutsats utefter vad som gynnar sina värderingar bäst.
Intressant är det i alla fall. :) Och givande. Och roligt. Och fascinerande. Och utvecklande. Jag väljer alltså att fördjupa mig i filosofiska ämnen eftersom det tillfredställer mitt ofrivilliga behov att vilja veta mer om filosofiska utgångspunkter. ;)
Tror det är dags att sova för min del.
God natt.
