det där med förändring
Det kan bara kännas så där knäppt. Nånting har hänt inom en men det är ju bara man själv som har förändrats. Och man känner ett litet behov av att ventilera och bearbeta och hålla kvar vid de där positiva delarna så att de inte glöms bort, men de man kommer hem till har ju inte varit med om samma sak så de vet ju inte om nåt mer än att man har kommit hem. Livet här hemma har ju fortsatt i vanlig ordning och allt är som det brukar. Förutom den där detaljen att man har förändrats.
Jag kan sakna Bolivia för den kärlek och värme som omslöt en där och som fick en att växa och upptäcka delar av livet man inte hade blivit undervisad om här hemma. Som man nu vill dela med sig av men som ofta möts av oförståelse eftersom det blir en kulturkrock.
Jag vill verkligen inte glömma bort det jag har fått uppleva och jag ber att jag ska få behålla den glöd som har väckts inom mig. Att den inte ska släckas och allt bara börjar rulla på som om Bolivia-resan aldrig hade ägt rum. Men det kan vara jobbigt ibland när motvinden är starkare än man är beredd på.
