emma

Hemma igen. Fortfarande lite yr efter tre flygplansturer. Det var mellanlandning i både Milano och Amsterdam. Ska bli skönt att få äta riktig mat som knäckebröd och havregrynsgröt, haha. Nej men, brist på fibrer och mättande mat har det ju varit de senaste veckorna. Så nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det.

Börjar bra med Mcdonalds ...

I alla fall.

Hemresan gick bra hela vägen från Dahab till Arlanda med start med 9 timmars bussresa genom öknen och allt som allt 8 timmar i luften med några timmars väntetid på diverse flygplatser.

Så när man kommer, lycklig över att allt har gått så bra, nerför rulltrappan för att hämta sitt bagage så skojas det om att väskorna inte ska ha kommit med. Och det skulle man inte ha gjort. För självklart, självklart skulle något inte gå rätt till. Bagaget hade inte kommit med. Antagligen från Amsterdam Förhoppningsvis från Amsterdam annars vet man inte vart väskan hamnar. Det är sagt att jag ska få den imorrn. *cross my fingers*

Ska nog gå och sova strax. Toktrött. Imorrn blir det pluggpluggpluggplugg.
Kul ...

Men det är skönt att vara på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst.

Denna fras ar typ den enda egyptierna kan in english

Idag har jag badat i Roda havet for forsta gangen. Heeelt underbart! Ville knappt ga upp. Vattnet ar glasklart, inte ett moln pa himlen och orangejuicen jag fick pa stranden var sjukt god. Imorrn ar det tankt att vi ska aka ut pa en battur och snorkla lite. Jag njuter, jag njuter.

Dock var farden hit till Dahab, som vi befinner oss i just nu, inte den mest rekommenderande. I en trang buss med bagaget fastspant pa taket skumpade vi igenom Sinaioknen i sandstorm den strorre delen av farden. Men det ar haftigt. Det finns sa mycket historia bakom detta land. Emma trivs.

Har shoppat jordens roligaste staty, bild kommer inom kort. Den ar pricken over i:t pa den har resan.

Det hanger runt enmassa herrelosa katter hela tiden, alla blir sa himla fortjusta och vill ta med dem hem, men jag forstar inte grejen. Har aldrig varit en kattmanniska. Daremot de herrelosa hundarna skulle jag mer an garna ta hand om. Feeett sota.

Vart hotell ar helt okej, men gatan mitt emot ar ju bast. Dar bor nagra andra i klassen, riktigt backpackingstalle. Igar kaka vi dar och det var typ lagereldar, stora mjuka kuddar som man satt pa och laga bord med utsikt mot havet. Helt fantastiskt. Och sa lite vattenpipa sjalvklart.

Jag mar sa daligt over barnen som springer runt och tigger. Det ar sa hemskt. Deras stora desperata ogon over nagra kronor gor mig mallos.

Man har stott pa en del kulturkrockar i detta land, typ diskussioner om hur manga fruar man kan ha och varfor kvinnor gar tackta fran topp till ta. Jag blir ju inte mindre feministisk av denna resa i alla fall. Men respektera andras kulturer, i know. Om bara fundamentalisten i mig kunde lyssna pa det.

fantastiskt!


TV4, klockan 21.30 på fredagar

Att hämnas är ett sätt att få rättvisa. Tycker bara att det kan bli så tragiskt när det går överstyr. Och att kränkning gör så ont och att utanförskap är ett faktum. Vi-och-de-tänk.

"Vi" behövs för att människoflocken ska känna sig trygg. "De" är det onda, osäkra och läskiga. Det här med att tänka att varje individ har ansvar för sig själv och att kollektiv bestraffning skapar ilska och hat, det är det ingen som bryr sig om. Det är för avancerat. Det blir för jobbigt. För då frågar man sig vem man är, vilken grupp man tillhör, det skapar en osäkerhet och man vet inte hur man ska gardera sig. Vem kan jag lita på?

Vi-och-de-tänk. Enklaste lösningen. Sen kan vi leva lyckliga i alla våra dar. "De" håller sig på sin planhalva och "Vi" håller oss på vår. Det löser alla problem. Verkligen.

Vaddå utanförskap, kränkning och ilska? Vaddå kriminalitet och droger? Vaddå hopplöshet och nervärdering?

Har jag missat nått?