vi-och-de-tänk
Att hämnas är ett sätt att få rättvisa. Tycker bara att det kan bli så tragiskt när det går överstyr. Och att kränkning gör så ont och att utanförskap är ett faktum. Vi-och-de-tänk.
"Vi" behövs för att människoflocken ska känna sig trygg. "De" är det onda, osäkra och läskiga. Det här med att tänka att varje individ har ansvar för sig själv och att kollektiv bestraffning skapar ilska och hat, det är det ingen som bryr sig om. Det är för avancerat. Det blir för jobbigt. För då frågar man sig vem man är, vilken grupp man tillhör, det skapar en osäkerhet och man vet inte hur man ska gardera sig. Vem kan jag lita på?
Vi-och-de-tänk. Enklaste lösningen. Sen kan vi leva lyckliga i alla våra dar. "De" håller sig på sin planhalva och "Vi" håller oss på vår. Det löser alla problem. Verkligen.
Vaddå utanförskap, kränkning och ilska? Vaddå kriminalitet och droger? Vaddå hopplöshet och nervärdering?
Har jag missat nått?
