emma

Satte på tv:n i går vid rapportsändningen och hörde ett inslag om hur romer utesluts från samhällen runt om i Europa och bor i husvagnar och att barnen inte har rätt att gå i skolan. SÅNT KAN GÖRA MIG GALEN!

Jag förstår bara inte hur man kan bli så blind. Hur man gör allt för att behålla, vad säger man, "rätt" gener inom ett visst område. Jag tycker att kunskapen, forskningen, UPPLYSNINGEN(!) borde ha gett resultat i synen på människor. Eller människan. Det sitter inte i huden, det sitter inte i historien, det sitter inte i kulturen. Såklart man präglas av sin omgivning men sitter det någonstans så är det i individen. Jag är inte per automatik likadan som någon annan svensk, eller någon annan med mindre pigment i huden eller brunt hår. Det kan finnas likheter, men om en brunett började stjäla betyder det inte att alla brunetter har en fallenhet för det.

Jag vill typ krama om alla romska barn som inte får lära sig läsa och skriva, som tvingas växa upp i en husvagn med lerpölar som trädgård. Jag tror inte att de föds till tjuvar, och om de nu skulle bli det, så är knappast omgivningens icke tilltro till dessa barn någon hjälp på vägen.

Döm dem inte bara för att du är rädd om din identitet.

Skidor, långpromenader, grillning vid en sjö. Att ha nära till naturen, gosh vad underbart det måste vara att bo så. Inget konstgjort, inget konstruerat, bara naturligt och fridfullt. Har man bara fantasin kan man aktivera sig utan att betala dyra pengar för det. Tyvärr tycks bil vara ett måste.

Men jag tackar för några fina dagar i Värmland. Det var skönt med lite miljöombyte. Karlstad är faktiskt en fin stad, tillräckligt stor för att vara liten. :)

Blev så otroligt glad när vi drog mot slalombacken. Hade inte åkt på åtta år så det tog några åk innan man kom i form igen. Naturen alltså, så sjukt mycket bättre än gym och caféer.

Alla ska väl ha en åsikt en dag som denna. Sverige har fått en prinsessa och visst är det fint och gulligt. Ibland skulle det faktiskt vara skönt att vara en person som inte funderade så mycket och va nöjd med saker som det var. Som inte ifrågasatte och inte hade några önskemål att omgivningen skulle förändras. 

Men nu är jag inte sån. Och jag kan inte glädjas att vi har fått en ny kronprinsessa. Jag ser ingen anledning till att fortsätta monarki om man bortser från "det fungerar ju bra och det är trevligt". Inte vet jag hur det skulle bli med en president, men flickebarnet kommer inte få ha något politisk  inflytande, hon kommer bli granskad under hela sitt liv, tvingas till att ständigt ha ett leende på läpparna i offentliga sammanhang och visa upp Sverige genom att klippa invigningsband, besöka skolor eller annat vad de nu har för sig. Eller så gör hon en Madeleine och flyr landet.

Och skattebetalarna kommer att försörja henne. För det fungerar och det är trevligt.

För att dra en parallell var det kanske trevligt för hemmafruar att stå vid spisen, passa ungar och bli försörjd av en man som tackades genom en god måltid. Eller att låta sina barn bli bortgifta för att släkter skulle kopplas samman och som tack fick de gåvor för att klara sig bra. För att det har fungerat och är trevligt.

Traditioner är inte alltid av godo. Speciellt när det inkräktar en människas liv så starkt utan att hon själv får välja.

Det där med tystnad. Det där med ignorans. Det där med att skapa känslan av att det du säger är ingenting värt. Det du står för studsar tillbaka till dig som ett slap in your face. Att hysha åt folk, att genom passivitet berätta att din röst inte räknas.

Det är vidrigt. Iskallt. Respektlöst och oacceptabelt.

Men man får tänka att personerna inte har några sakliga argument att komma med. Det enda de har är härskartekniker. Ett tecken på svaghet. Men likt förbannat fel och ingenting att eftersträva.

Hade jag inte läst statsvetenskap hade jag förmodligen inte reagerat som jag gör när jag läser om hur Moderaterna argumenterar från olika håll att det är liberalismen och kapitalismen som frigjort svenskarna och att politiken räddat oss genom att göra oss självständiga. För mig är det rena rama bullshit.

Själv kan jag tycka att den frusna individualismen är baksidan med välfärden eftersom den gör oss så otroligt egocentriska och jagfokuserade att det inte spelar någon roll om någon en bit ifrån behöver hjälp eller blir felbehandlad av sitt sällskap, våra liv är ju ändå det viktigaste. Så länge jag har det bra, så länge jag lever bekvämt, så är allt bara bra.

Men det väljer Moderaterna att vända till något positivt och spela på för att få sin publik att tänka att socialdemokratin är död och trots (eller tack vare?) deras politik är det kapitalismen som segrar. Länge leve privatisering och konkurrens! menar Moderaterna.

Jag läste bland annat om Adam Smith och hans tanke om den osynliga handen under statsvetenskapen. Den går ut på att varje människa har egenskaper som bär upp samhället och att varje del skulle sköta sig själv och hjälpa den del som inte hade just de egenskaperna. I princip ett samhälle som skötte sig självt med hjälp av människors egenintresse. 

Det är ju från denna mans tankar, bland annat, som liberalismen har sin kärna och nej, så har inte Sverige sett ut de senaste hundra åren. Staten har tagit på sig ansvaret, snälla inse det. Konsekvensen har blivit en individualisering men det är inte Moderaterna som har ordnat det, det är inte liberalismen som har fixat det. I ett liberalt samhälle blir gemenskapen så mycket viktigare när det gäller vänskapsband och familjerelationer. Om inte staten hjälper till så måste ju någon annan göra det. Man är ganska hjälplös som ensamstående.

I det här fallet struntar jag i om det är socialdemokratin eller liberalismen som är bästa häst att satsa på. Det som det handlar om är att jag blir uppriktigt ledsen över att politiker tänjer på sanningen. Jag blir ledsen över att mitt förtroende och min respekt för politiker som ska stå för demokrati och öppenhet dalar och att deras argument ibland är rena lögner.

Jag blir ledsen för att jag tycker att etik och sanning är så otroligt viktigt och att politik som avgör livssituationen för landets medborgare bör eftersträva det, eftersom dess makthavare har ett otroligt ansvar när det gäller att stå upp för vad som är rätt och fel.

Sluta upp med att föra oss bakom ljuset. Tack.

Jag läser om personer som drar till Thailand och som lever som kungar eftersom det är så billigt. Och jag tänker på arbetstagarna som sliter för aslite pengar för att turismen ska hållas igång.

Jag läser om billiga flygresor och tänker på hur mycket miljön skadas av fotogen och hur ozonskiktet försämras.

Jag läser om hur svenskar tjänar på eurokrisen och tänker på länder som Grekland och Spanien som drabbats hårt.

Jag kan drömma om ett liv och pengar i överflöd, men stoppas av mina tankar som tar mig till fabriker i sydostasien där kvinnor och män tvingas arbeta 17 timmar varje dag sju dagar i veckan för att jag ska kunna ha fler skor i gardroben.

Min mentalitet kanske är skruvad, men hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte kämpa för att bli rik utan att få dåligt samvete.

Det här med självinsikt och självdistans, är det alltid bra? Man vill ju liksom inte ha alltför negativ bild av sig själv. :p Men är det något jag har börjat förstå senaste tiden så är det min blåögdhet, naiviteten personifierad och i princip omedveten om ting/fenomen/händelser/omgivning som liksom är det som skapar verkligheten.

Jag har länge byggt livet på - autopiloten.

Väldigt onödigt. Speciellt i ett samhälle där man uppmuntras till att tänka själv. Och visst tänker jag, jag tänker väldigt mycket. Analyser är lite av ett fritidsintresse #geek. Men jag kom och tänka på den internationella spelplanen (snark tänker du). Men länder ses ju som aktörer och eftersom det inte finns någon överhet råder det anarki. Och varför länder "bygger muskler" eller försvagas eller startar allianser har ju att göra med att det är människor som styr länderna. Människor blir giriga ju mer makt de får, försvagas när de tappar makt osv. Egentligen ingenting konstigt med det.

Men jag börjar göra som ett uppvaknande. Så där tio år försent känns det som. Men att man verkligen är med i ett spel. Även på markplan. Och man måste lära sig tricksen, ladda upp med alla möjliga kapital och smasha dem på andra för att själv klara sig.

Jag har liksom inte velat tro på det. Jag har velat tro på en annan verklighet. En mindre egoistisk verklighet. Det är spännande att lära känna sig själv och den verklighet man lever i. Men det suger när man egentligen vill se något annat.