det där med att tänja på sanningen

Hade jag inte läst statsvetenskap hade jag förmodligen inte reagerat som jag gör när jag läser om hur Moderaterna argumenterar från olika håll att det är liberalismen och kapitalismen som frigjort svenskarna och att politiken räddat oss genom att göra oss självständiga. För mig är det rena rama bullshit.

Själv kan jag tycka att den frusna individualismen är baksidan med välfärden eftersom den gör oss så otroligt egocentriska och jagfokuserade att det inte spelar någon roll om någon en bit ifrån behöver hjälp eller blir felbehandlad av sitt sällskap, våra liv är ju ändå det viktigaste. Så länge jag har det bra, så länge jag lever bekvämt, så är allt bara bra.

Men det väljer Moderaterna att vända till något positivt och spela på för att få sin publik att tänka att socialdemokratin är död och trots (eller tack vare?) deras politik är det kapitalismen som segrar. Länge leve privatisering och konkurrens! menar Moderaterna.

Jag läste bland annat om Adam Smith och hans tanke om den osynliga handen under statsvetenskapen. Den går ut på att varje människa har egenskaper som bär upp samhället och att varje del skulle sköta sig själv och hjälpa den del som inte hade just de egenskaperna. I princip ett samhälle som skötte sig självt med hjälp av människors egenintresse. 

Det är ju från denna mans tankar, bland annat, som liberalismen har sin kärna och nej, så har inte Sverige sett ut de senaste hundra åren. Staten har tagit på sig ansvaret, snälla inse det. Konsekvensen har blivit en individualisering men det är inte Moderaterna som har ordnat det, det är inte liberalismen som har fixat det. I ett liberalt samhälle blir gemenskapen så mycket viktigare när det gäller vänskapsband och familjerelationer. Om inte staten hjälper till så måste ju någon annan göra det. Man är ganska hjälplös som ensamstående.

I det här fallet struntar jag i om det är socialdemokratin eller liberalismen som är bästa häst att satsa på. Det som det handlar om är att jag blir uppriktigt ledsen över att politiker tänjer på sanningen. Jag blir ledsen över att mitt förtroende och min respekt för politiker som ska stå för demokrati och öppenhet dalar och att deras argument ibland är rena lögner.

Jag blir ledsen för att jag tycker att etik och sanning är så otroligt viktigt och att politik som avgör livssituationen för landets medborgare bör eftersträva det, eftersom dess makthavare har ett otroligt ansvar när det gäller att stå upp för vad som är rätt och fel.

Sluta upp med att föra oss bakom ljuset. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0