Emma filosoferar
Vissa saker behöver jag bara ha i livet. Ett av dem är filosofiska och intellektuella samtal. Jag vet att jag kan tjata om detta men jag tycker så himla mycket om det. Det ger en tyngd, en bekräftelse som håller i längden, något som man kan bygga vidare på. Sanningar att förhålla sig till.
Vad jag däremot har insett att jag inte är så är det en pysslig sömmerska (jag har blivit med symaskin) som städar och donar och är allmänt servicevänlig. Hjälpa mig vad jag har haft, och fortfarande har tydligen, en bild av vad en perfekt kvinna är. "Jag måste vara kvinnlig" tänker jag om mig själv.
Och när jag inser detta så är det som att jag inte får vara kvinnlig i något avseende eftersom det bara är reproduktion rätt igenom. Jag måste bli som en man eftersom det är det enda sättet att frigöra mig från det påklistrade kvinnliga som jag inte är.
Men jag har fortfarande ett intresse för bakning, jag tycker att relationer är viktiga och jag bryr mig hellre om hur människor påverkas än vad de faktiskt påverkas av. Jag styrs ibland (lite för) mycket av känslor och jag tycker att samarbete är bättre än att kriga mot varann. Det finns kvinnliga inslag hos mig också.
Det här med att försöka kategorisera in sig i ett fack. Himla jobbigt är det. Kanske ska man bara försöka med att vara som man är.
Vad jag däremot har insett att jag inte är så är det en pysslig sömmerska (jag har blivit med symaskin) som städar och donar och är allmänt servicevänlig. Hjälpa mig vad jag har haft, och fortfarande har tydligen, en bild av vad en perfekt kvinna är. "Jag måste vara kvinnlig" tänker jag om mig själv.
Och när jag inser detta så är det som att jag inte får vara kvinnlig i något avseende eftersom det bara är reproduktion rätt igenom. Jag måste bli som en man eftersom det är det enda sättet att frigöra mig från det påklistrade kvinnliga som jag inte är.
Men jag har fortfarande ett intresse för bakning, jag tycker att relationer är viktiga och jag bryr mig hellre om hur människor påverkas än vad de faktiskt påverkas av. Jag styrs ibland (lite för) mycket av känslor och jag tycker att samarbete är bättre än att kriga mot varann. Det finns kvinnliga inslag hos mig också.
Det här med att försöka kategorisera in sig i ett fack. Himla jobbigt är det. Kanske ska man bara försöka med att vara som man är.
Kommentarer
Postat av: Li
Bra tankar! Känner igen mig i mycket. Gillar också att baka. Men inte att laga mat, vattna blommor och sy. Gillar att diskutera, men inte matlagning och blommor, utan politik och avsaknaden av världsfred. Har också brottats en del med de där frågorna. Är jag för manlig, för okvinnlig? Skulle aldrig skaffa en symaskin ;-) Men tänker numera att jag är jag och jag duger. Inte trots allt, utan precis som jag är, rakt upp och ner.
Postat av: Emma
Tack Anneli. :) Skönt att höra att man inte är ensam med tankarna. Jag tar åt mig av slutet av kommentaren. :)
Trackback
