emma

Internationella kvinnodagen idag. Inser min lyckade lott som har möjlighet till studier, ekonomisk oberoende och rösträtt. Även om jag anser att dessa rättigheter borde ses som självklara. Så många kvinnor i världen som aldrig kommer få sin röst hörd. Pga fel kön.

Men trots detta jämställda land, trots min lyckliga lott så inser jag mina begränsningar. Det sitter mest psykiskt och jag måste påminna mig om att jag är fri, jag är självständig och jag har valmöjligheter. Men. De där förväntningarna från andra. Den där mallen som sitter ingrodd i ryggmärgen. De där punkterna i livet som man ska uppnå för att passa in. Doxat i samhället.

Att inse att man som kvinna förväntas vilja fortplanta sig snarast möjligt, vara en närvarande mor samtidigt som man gör lysande karriär, träna fem dagar i veckan och vara en bra värdinna och bjuda hem vänner med ett leende på läpparna. Ha ett perfekt hem, ett perfekt liv. Samtidigt som man ska hinna unna sig egentid.

Jag spyr.

Om jag så vill bli diplomat och resa runt i världen och medla fred så ska jag kunna göra det utan det där dåliga samvetet.

Kampen om jämställdhet fortsätter.