bekväm med sig själv
Jag är inte så aktiv här längre. Men jag börjar förstå att 140 tecken eller FB-statusrader inte alltid räcker när jag vill säga min mening. Det är lätt att bli missförstådd då kort och koncist inte alltid blir så bra i min hjärna. Jag behöver ibland lite mer utrymme för mina tankar. I alla fall.
För tre månader sedan valde jag att börja slinga mitt hår blont. Efter slingor ggr 3 är jag nu blond på riktigt, vilket intressant nog var det jag ville vara som allra mest på högstadiet. Även när jag var liten och lekte med Barbies tänkte jag att det vackraste man kunde vara var att vara blond. Lång, smal, och blond.
Jag har visserligen släppt på det för länge sedan och att vara blondin blev inte längre något jag eftersträvade. Men så fick jag glasögon i våras och blev så där halvnöjd med mitt nya utseende. Så jag tänkte att what the heck. Vi provar.
För några veckor sedan var jag och shoppade. Eftersom jag hade en ny stil så kunde jag ju prova att köpa nya typer av kläder och titta på andra färger tänkte jag. Och det hela slutade med att jag bland annat köpte en rosa tröja. Feministen i mig var både nöjd och ytterst tveksam till detta köp. Färgen rosa har blivit så kontroversiell att det roar mig att köpa rosa saker. Bara för att det anses fel. Men det är ju inte den rosa färgen det är fel på, utan vad den symboliserar.
I alla fall. Jag som aldrig riktigt har varit en rosa tjej såg mig i spegeln när jag kom hem och.. jag fick panik. Sån där "DET HÄR ÄR INTE JAG!!"-panik. Det blev too much. Blond och rosa tröja. Nää-e! Nu får det räcka. Jag är brunett och har alltid föredragit rött framför rosa, och så får det faktiskt vara.
Det är intressant hur mycket identitet det sitter i de yttre attributen. Att se sig själv i spegeln och känna "det här är jag". Det är viktigt. Det jag har lärt mig av de här små incidenterna är att det jag känner mig bekväm med, det är den jag är.
För övrigt blir en tid hos frisören mitt nästa projekt.
För tre månader sedan valde jag att börja slinga mitt hår blont. Efter slingor ggr 3 är jag nu blond på riktigt, vilket intressant nog var det jag ville vara som allra mest på högstadiet. Även när jag var liten och lekte med Barbies tänkte jag att det vackraste man kunde vara var att vara blond. Lång, smal, och blond.
Jag har visserligen släppt på det för länge sedan och att vara blondin blev inte längre något jag eftersträvade. Men så fick jag glasögon i våras och blev så där halvnöjd med mitt nya utseende. Så jag tänkte att what the heck. Vi provar.
För några veckor sedan var jag och shoppade. Eftersom jag hade en ny stil så kunde jag ju prova att köpa nya typer av kläder och titta på andra färger tänkte jag. Och det hela slutade med att jag bland annat köpte en rosa tröja. Feministen i mig var både nöjd och ytterst tveksam till detta köp. Färgen rosa har blivit så kontroversiell att det roar mig att köpa rosa saker. Bara för att det anses fel. Men det är ju inte den rosa färgen det är fel på, utan vad den symboliserar.
I alla fall. Jag som aldrig riktigt har varit en rosa tjej såg mig i spegeln när jag kom hem och.. jag fick panik. Sån där "DET HÄR ÄR INTE JAG!!"-panik. Det blev too much. Blond och rosa tröja. Nää-e! Nu får det räcka. Jag är brunett och har alltid föredragit rött framför rosa, och så får det faktiskt vara.
Det är intressant hur mycket identitet det sitter i de yttre attributen. Att se sig själv i spegeln och känna "det här är jag". Det är viktigt. Det jag har lärt mig av de här små incidenterna är att det jag känner mig bekväm med, det är den jag är.
För övrigt blir en tid hos frisören mitt nästa projekt.
Kommentarer
Trackback
