emma

Ibland undrar jag om det enbart handlar om uppfostran eller bara det att killar inte bryr sig om hur saker och ting ser ut? Eller är det tjejer som uppfostras att se saker och störa sig på att saker och ting inte ligger på sin plats? Varför ska det vara en sån kontrast?

Jag märkte det i Bolivia (no offense killar), jag märkte det på Kaggeholm och jag märker det där jag bor nu. Killar verkar helt enkelt inte bry sig om att det är ostädat, kladdigt på diskbänken, sopor som behöver slängas and so on. Det verkar helt lugnt. Helt okej.

Medan jag får, för att sno ett uttryck från Jonas Gardell, rådimpen. Can't focus när det är smutigt, kladdigt eller allmänt ostrukturerat. Kan bara tycka att det ingår i sunt förnuft att man plockar i ordning efter sig.

Detta är kanske inte helt värt att störa sig på, eftersom det nog klassas in i tokstress aka onödiga saker att slösa energi på. Men när mönstret upprepas och man är uppfostrad i ett jämställdhetstänk så skapas det en liten frustration.

Det jag vill säga egentligen är väl att jag inte tycker att ursäkten är god nog när folk säger "det är killar vi snackar om". Går inte med på det. Ansvaret beror inte på kön. Så det så.