what am i doing, really?
Mediebranschen gör en cynisk. Man börjar kategorisera människor, tappar bort känslan och allt börjar gå på rutin. Det är tragiskt men sant. Det går inte att ha med hjärtat i varenda intervju, varenda artikel eller i varenda vinkel. Det kalla och hårda kommer fram. Det blir enklare så. Kräver mindre energi.
Vad får då mig att vilja fortsätta med skiten?
Även om jag kan hata det, så älskar jag det lite mer.
Jag är en klyscha, jag vet.
Men det gör ingenting.
Däremot skulle jag inte klaga på lite mer sol.
Och för övrigt bojkottar jag numera Netto för all framtid. Deras service är rätt braaa. Dumförklarad twice av samma kassörska. Sinnes.
Och nån cp har skruvat upp ventilen på min cykel så när jag skulle cykla till jobbet så blev jag lagom glad.
Är det bara jag eller är Värnamo emot mig?
E de du som är den dä' stockholma'n eller?
...
Det kommer alltid att vara intervjuer och artiklar som inte lockar. Det kommer alltid att finnas stunder då man får en uppgift som man inte brinner för. Men det är ett jobb som måste göras. För gör man inte de tråkiga uppgifterna kommer man inte få de uppgifterna man vill ha. Så ge inte upp, hittar du något du vill göra säg det till chefen och så kanske du har tur just den dagen?
Är det kanske en-månad-efter-examen-ångesten som kommer smygande. Känner nämligen igen den rätt så väldigt mycket. Jag är ostimulerad, ambivalent och börjar bli mer cynisk än jag igentligen vill vara.
Hur går kriget mot Värnamo by the way?
