emma

Eftersom det är statsvetenskap jag läser för tillfället så ja, det kommer kanske bli lite mycket politikinlägg här. Och kanske lite flummiga eftersom jag helt ärligt inte vet vart jag står någonstans i den rödgrönblålila röran som även kan kallas rikspartier.

Men vad jag har börjat förstå så bildas partier av egenintressen. Det där med allmänintresse är ju bara att sluta tro på. För på något sätt är det ändå vi-och-dom-tänk. Vi mot dem. Rika mot fattiga. Fattiga mot rika. Majoritet mot minoritet och vice versa. Alltid finns det någon syndabock och alltid finns det någon att hata, att vara arg på, eller att skita i och istället utnyttja.

Och jag blir så less.

För systemen i sig går att vara irriterad på, frustrerad över och vilja bli av med. Men i stället blir man arg på människorna som upprätthåller systemen. Man nedvärderar människor som inte kan rå för att de är uppfostrade i en viss kultur. Och även om andra personer tycker att det är fel att ha dessa värderingar så kan det faktiskt vara svårt för en del människor att ge upp sin identitet och ursprung för att det, enligt det politiskt korrekta sättet att tänka, är FEL.

Patriarkatet är, enligt min mening, helt sjuk och jag kan nog kalla mig feminist, men inte går jag och är pissed off på nutida medelålders män. Det är inte DERAS fel att samhället ser ut så, det är för att systemet är uppbyggt så.

Även om en människa är uppvuxen i en dominerande kultur eller en avvikande kultur så är hon ändå värd respekt. Utan vi-och-dom-tänk. Utan att bli nedvärderad för att vara rik, fattig, svart, vit eller whatever. Lika värd. Oavsett kultur.

Men den vita medelålders heterosexuella mannen får ingen respekt. Den dominerande kulturen får ingen respekt. Och det stör mig. För då omfattar inte jämlikhet alla. Bara de som har varit förtryckta. Vi mot dem. Revolution. Grupptillhörigheten blir viktigare än helhetsperspektivet.