Dag 3 - Mina föräldrar
Kan fortfarande inte länka! Vad är problemet liksom. Irriterande. Menmen, what to do.
I dag ska jag ta upp dem som är orsaken till att jag finns till - mina föräldrar. När man befinner sig på andra sidan jorden är det lättare att få ett annat perspektiv, och kanske har det även att göra att man lämnat tonårstiden bakom sig. De uppskattas mer nu än förr i alla fall.
Mams och paps är uppvuxna i de småländska skogarna och det som fick dem att flytta upp till huvudstaden var pappas samhällsintresse då han fick jobb på nuvarande Kristdemokraten. De har uppfostrat fem barn och nu när nästan alla så gott som är utflugna (jag är iaf fortfarande bokförd på deras adress även om jag inte bor där nu) har de valt att bygga hus bland sina rötter i småland igen. Ska för övrigt bli spännande att se huset när det är färdigt.
Mamma älskar spädbarn. Hon blir helt tokig när hon ser ett. Hon kan inte låta bli att busa med det, gör allt för att få det att skratta eller le. Tidigare jobbade hon som barnskötare och dagmamma men de sista 17 åren innan sin pension jobbade hon på ett ålderdomshem. Att ta hand om människor, det är det hon brinner för.
Pappa i sin tur är en utbildad matematik- och samhällskunskapslärare som är förtjust i deckare och kriminalare. Han har varit partipolitiskt aktiv sedan 1964 och innan sin pension satt han sammanlagt 15 år i riksdagen. Han är inte rädd för att stå upp för sina åsikter och gillar det där med ordvitsar (så sjukt tråkigt men det får mig att skratta :p)
Vad ska man säga mer.. Det kan ibland bli mycket diskussioner kring köksbordet men också väldigt mycket skratt. Enkelhet är lite av deras grej vilket också har överförts på mig. Jag minns att det alltsom oftast luktade nybakade bullar när man kom hem från skolan och det var så mysigt att sätta sig ner med en varm bulle och ett kallt glas mjölk och berätta om dagen.
Mamma och pappa har varit gifta i 43 år och kärleken finns fortfarande kvar. Även om de kan vara som natt och dag så älskar de verkligen varandra. De är en väldig trygghet och de är medvetna om att de inte är fullkomliga människor utan gör så gott de kan. Visst har de sina nackdelar men i slutändan spelar det ingen roll. De är mina föräldrar.
I dag ska jag ta upp dem som är orsaken till att jag finns till - mina föräldrar. När man befinner sig på andra sidan jorden är det lättare att få ett annat perspektiv, och kanske har det även att göra att man lämnat tonårstiden bakom sig. De uppskattas mer nu än förr i alla fall.
Mams och paps är uppvuxna i de småländska skogarna och det som fick dem att flytta upp till huvudstaden var pappas samhällsintresse då han fick jobb på nuvarande Kristdemokraten. De har uppfostrat fem barn och nu när nästan alla så gott som är utflugna (jag är iaf fortfarande bokförd på deras adress även om jag inte bor där nu) har de valt att bygga hus bland sina rötter i småland igen. Ska för övrigt bli spännande att se huset när det är färdigt.
Mamma älskar spädbarn. Hon blir helt tokig när hon ser ett. Hon kan inte låta bli att busa med det, gör allt för att få det att skratta eller le. Tidigare jobbade hon som barnskötare och dagmamma men de sista 17 åren innan sin pension jobbade hon på ett ålderdomshem. Att ta hand om människor, det är det hon brinner för.
Pappa i sin tur är en utbildad matematik- och samhällskunskapslärare som är förtjust i deckare och kriminalare. Han har varit partipolitiskt aktiv sedan 1964 och innan sin pension satt han sammanlagt 15 år i riksdagen. Han är inte rädd för att stå upp för sina åsikter och gillar det där med ordvitsar (så sjukt tråkigt men det får mig att skratta :p)
Vad ska man säga mer.. Det kan ibland bli mycket diskussioner kring köksbordet men också väldigt mycket skratt. Enkelhet är lite av deras grej vilket också har överförts på mig. Jag minns att det alltsom oftast luktade nybakade bullar när man kom hem från skolan och det var så mysigt att sätta sig ner med en varm bulle och ett kallt glas mjölk och berätta om dagen.
Mamma och pappa har varit gifta i 43 år och kärleken finns fortfarande kvar. Även om de kan vara som natt och dag så älskar de verkligen varandra. De är en väldig trygghet och de är medvetna om att de inte är fullkomliga människor utan gör så gott de kan. Visst har de sina nackdelar men i slutändan spelar det ingen roll. De är mina föräldrar.
Kommentarer
Trackback
