nattliga betänkligheter
Just a thought. Som jag har börjat fundera lite på när man befinner sig i en osvensk kultur där mammor tar med sig barn till jobbet och ammar dem vid skrivbordet som ingenting, där föräldrar flyttar hem till sina barn när de blir gamla och där svärmor testar blivande bruden i matlagning eftersom hon vill vara säker på att sin son får äta sig mätt i sitt blivande hem.
Varför måste kvinnor anpassa sig till att vara som män? Samtidigt som de måste fortsätta vara kvinnor. De ska ha en attityd som en man, värderingar som en man och hantera situationer som en man. Det vill säga, rent cyniskt; vara känslokall, stark, målmedveten och karriärlysten. Samtidigt som de ska vara allt som en kvinna förväntas vara; kärleksfull, omhändertagande, ta hand om hushållsarbete och trivas med barn.
Min slutsats är: kvinnor är bra, precis som de är (självklart ska de då också vara precis som de är, utan att känna press åt varken det ena eller det andra hållet).
Det är den här artikeln som fick mig att tänka till lite till. I Storbritannien är man rädd att det slår tillbaka mot kvinnor om man inför amningsrum. Eftersom arbetsgivare kommer förlora på det och välja en ung man som inte kan amma (http://www.dn.se/nyheter/varlden/amning-pa-jobbet-kan-bli-verklighet-i-storbritannien-1.1217301).
För just det ja, jag glömde. Kvinnor ska ju inte få vara kvinnor. De måste fungera som män.
Nej, detta är ingen färsk analys, utan mer snarare ett sorgligt konstaterande; man måste armbåga sig fram för att bli något. Offra välbefinnande för pengar och makt. Offra den man är för någon man förväntas vara. Ogillar begrepp som "samhället" av ren princip, men tror ändå att det passar in här; samhället vill få in oss i en och samma mall där ekonomi och makt som minst är prio ett, prio två och prio tre.
It's all about the money. It's all 'bout the dum dum dumdada dum. And I don't think It's funny, to see us fade away..
Varför skulle känslokyla, styrka, målmedvetenhet och karriärlystenhet (är det ett ord?) vara manliga egenskaper? Tror du att alla män är bekväma med att armbåga sig fram?
Undrar samma sak.
Haha. Nej, jag skrev ju också "rent cyniskt", vilket för mig innebär en del av de macho-egenskaperna som inte alltför sällan har vart normen bland män. Eller har jag fel? (karriärlystenhet = karriärlysten, var tanken)
Misstänkte även att killar som läste detta inte skulle uppskatta inlägget. :p
Men jag kan bara utgå från det jag har uppfattat, att samhället präglas av ett patriarkat och för att kvinnor ska få möjlighet att få samma villkor är att spela samma spel som män. Dvs armbåga sig fram. Att det är ett bra och sunt system för någon människa tror jag knappast, män är offer för det också. Men om jag nu har tokfel, vad anser ni vara manliga egenskaper?
