emma

Älmhult är och kommer förbli en släktträffspunkt i min värld. Dit har man sedan man drack bröstmjölk firat alla möjliga högtider, och jag bara insåg att de följande åren inte kommer att vara några undantag. Kommunen med världens första Ikea, men där ingen vill bo.

Ni har kanske hört, på olika håll, att jag småkommenterar att det är en sådan baby boom att det är galet, men jag fick träffa det senaste tillskottet i syskonbarnsskaran för andra gången och han är huur sööt som helst. Det ger mig fortfarande ingen bebislängtan men han får mig verkligen att le. Sedan var det dags att träffa den senaste i raden av kusinbarn och hon va ju så pytteliten. Tre veckor gammal men med jättestora ögon som bara tittade på mig "och du är?" *rynka ögonbryn* "du är i alla fall inte min mamma". Och tur är väl det. :p Hon var i vilket fall jättesöt och gnällde ingenting. Hoppas hon passar i bodyn jag köpte. :)

Det finns ju alltid lite smågnabb (men i vilket familj gör det inte det) men på det stora hela så var det kul att träffa alla igen. Några saknades men dem träffar jag förhoppningsvis på fredag. :)

Men som man säger. Borta bra, men hemma bäst. Nu saknas bara S. ;)